Viktuppgång är tyvärr en väldigt vanlig biverkning av lyrica. Vissa menar att det beror på just ökat socker/matsug andra för att medicinen ställer om ämnesomsättningen. Äter den inte själv så jag kan inte säga något om den biten, men det skulle nog inte kunna vara en omöjlighet att det härrör från lyrican.

När det gäller medicin får man ofta (som jag uppfattar det) väga fördelar mot nackdelar och prova sig fram, alla mediciner fungerar inte för alla som bekant. Hade jag vart i din sits så hade jag pratat med dem om det, om de biverkningar man upplever och om vilka alternativ som finns. Då kan man ju tillsammans komma fram till om man bör trappa upp eller om det är någon annan väg som finns att gå. Det kan ju finnas goda skäl till att de vill trapa upp med, men det kan ju vara skönt att diskutera om detta kan jag tänka mig.

Instämmer med #1. Tycker också att du ska ta upp det med sköterskan, det kanske finns någon annan medicin du kan byta till?

Dessvärre har många av medicinerna just den här bieffekten, att vikten påverkas. Antingen genom ökat sötsug, eller att ämnesomsättningen blir ändrad.

Finns några mediciner som hittills anses vara viktneutrala, men de måste också "passa" till det du behandlas för. Tycker absolut du ska ta upp det, så får ni diskutera fram en bra lösning.

Tack för era tips.

Jag har pratat med sköterskan och vi kom överrens att jag ska prova att öka dosen. Biverkningarna får jag ta . Samtidigt är det bra att jag har en ökad aptit då jag gärna "slutar" att äta när jag mår som sämst. Eftersom jag äter väldigt strikt redan idag så tror jag att det ska gå bra. Jag får väl hålla för näsan och blunda när jag åker iväg och handlar .

När man höjer en dos är det inte ens säkert att man får samma biverkningar som när man började sätta in den. Iaf fick inte jag samma biverkningar när jag trappade upp citalopramen som när jag började med den, så måla inte satan på väggen. Men skulle det vara så att han redan sitter där så kanske det kan gå med lite jävlar anamma som man säger ;) Hoppas det går bra för dig!

Om vi säger så här, jag har inte gett upp än fast det har varit urjobbigt på alla sätt och vis.

Fick ett löfte om att, om Lyrica fungerade så skulle jag få sluta med Citalopram. Är inte så förtjust i mediciner egentligen. Men likaväl som en diabetiker behöver sitt insulin så behöver jag min medicin för att fungera . Så nu är det bara att hålla tummarna att det fungerar.

Så länge den positiva verkan av mediciner man äter uppväger dom negativa tycker jag man ska äta dom. Så det är ju alltid den där balansgången. Du har ju en fördel som vet att du får sockersug då är det lättare att hålla sig ifrån det än om man bara äter vad man råkar vara sugen på.

#6 Grejen är ju att allt är så vansinningt gott . Men du har helt rätt i det du skriver…….

Tur att jag inte har så mycket pengar att röra mig med för jag får verkligen tänka efter innan jag handlar .

#7 Visst är det gott=p Det tycker jag med och jag äter inte ens medicin för närvarande så jag har inget att skylla på=) Ibland är det praktiskt att inte vara sådär enormt rik, fungerar jättebra för mig för att få mig att äta nyttigt och hemlagat från grunden, det blkir liksom enda alternativet.

#0 Får du som energitoppar? fullrulle ett tag och sedan hamnar på botten?

#9 Jag vet inte riktigt hur jag kan förklara det hela. Ena dagen kan jag må hur bra som helst och jag kör "järnet" för att nästa dag "nästan" falla ihop. Idag har jag en sämre dag fast jag har tagit mig i kragen och gjort saker. Skulle helst velat vara hemma men var tvungen in till stan en stund. Sköterskan och dr vill att jag ska öka dosen för att på så sätt bli "jämnare". Riktigt dåliga dagar kommer jag inte ur huset utan släpar mig fram när jag ska göra något. Dåliga dagar ligger ångest och stress på ytan. Minsta lilla och jag spricker. Hade en sån dag i måndags. Det var därför jag skrev och bad om råd. Det var så illa att A kom ut och tittade till mig då jag inte svarade i mobilen.

I grund och botten har jag en utmattningsdepression, panikångest och social fobi. Jag har kämpat med detta sedan 2007 och kommit väldigt långt enligt dom inblandade . Enligt min arbetsterapuet så pressar jag mig för mycket. Men jag vill så gärna………känner ju inte mina gränser…….

Jag gjorde ett stresstest hos min arbetsterapeut för ett tag sedan och jag låg på 80. AP tittade på mig och frågade: hur har du tänkt klara av att jobba?? Mitt svar: det går väl så länge det går . AP skakade på huvudet och log åt mig. Till hösten ska jag få gå hos AP och en sjukgymnast. Jag ska också ta mig i kragen och gå till VC för att utreda andra sjukdomar.

Så, jag kämpar vidare…….