Jag förstår att du känner att det blivit fel uppfattat och så är det säkert. Men det är det att… det handlar inte alltid om att våga prova något annat, det kan vara helt omöjligt. Att gå ut och springa under en panikattack är för mig helt omöjligt, jag tar mig inte ur lägenheten. 

Jag tycker du har bra ideer och jag hatar medicin själv, jag vill inte ha men jag vet att andra vill, det är deras val. Jag har alltid tränat och mått bra av det men i extrema situationer som mitt i panikattacker eller när man bara vill dö är mina möjligheter och mina prioriteringar på en så mycket lägre nivå, det handlar om att eventuellt kunna göra en kopp te, kanske ta mig samman och ringa någon eller få tag på lugnande tabletter och sova ifrån det. Träning är bra. Men för mig inte en lösning i en extrem situation, då känns det så otroligt långt borta.

hanna    jag förstår   skälvklart   att   det inte  alltid  funkar    med att   träna   ,men när  man    mår  lite  bättre      så  kanske  man  kan  börja  lite  försiktikt,(ursäkta   men  jag är  lite  envis)

ta  väl  hand    om dig   och alla   andra  , kramar

Eller som för mig när jag tappar balansen helt. Kan ju inte gärna gå och vingla från sida till sida och göra allt för å finna någe att hålla sig i när man är ute (om jag enns klarar av att gå just då)  

En del skulle säkert tro att man var totalt dyngrak i ett läge som detta & det är ju inte alltid så bra.

Alla får vi olika symptom under våra panikattacker & därav får vi alla anpassa dem efter hur just våra egna panikattacker ter sig.

Siberlina Du menar säkerligen bara väl, det förstår jag. Men samtidigt så känns det ju inte så skoj för dem som är så pass drabbade så att det du säger blir mer som ett hån. Din vardag med panikångest skilljer sig oerhört mycket från t.ex min & därför blir det ju tyvär lite fel. MEN ingen av oss är sämmre människa för det

Jag förstår precis hur du tänker, men för mig är det ganska otänkbart. Jag har mått dåligt så länge jag kan minnas i mitt liv, är 30 år, har till och från provat att träna/motionera, brukar funka i en vecka sen faller det tillbaka. För mig är det en kamp att vissa dagar gå två meter till kaffebryggaren. Har aldrig heller tyckt om med. och verkligen inte velat ha men när jag blev skickad med tvång till akutpsyk och dom skrev ut zoloft gav jag det en chans och jag kan hantera min vardag bättre än någonsin! Tyvärr… då jag igentligen inte vill äta!

Jag har ingen motivation till att träna och det kan mycket bero på min mobbingtid, träning blir i mitt huvud "skol gymnastik" Men jag fårstår dina tankar och jag vet att på många fungerar det med träning och att man mår bättre av det, men först måste man ha rätt hjälp för att komma till den punkten då man orkar ta i tu med fysisk aktivitet.

kram /Zmulan

jag vill    påpeka    att  jag inte    på  något  som helst  sätt  vill  håna    någon  här  , om  ni tror   det  så   är det  helt  helt  fel, jag har en      vänninna  som  är   szicofren,engång   skulle  vi   åka  till simmhallen   , men  hon  ville  bara  simma    typ   10  minuter    ,mén jag tyckte  det va ok,men sen  försökte  jag  få  henne  att      sätta  sig  i bubbelpoolen   men   det  våga  hon inte,   sen fick  hon för sig att   jag försökt  tvinga  i   henne,men jag  blev inte arg    för det ,  men då  förstod   jag hur olika     vi  tänker  ibland…… jag är  så himla   envis   .  men jag  förstår  att  det inte alltid  går att  träna

Nej, jag tror verkligen inte du försöker håna någon! Bara det att vi alla är på olika nivåer i våra "sjukdommar"! =) Att livet inte är svat och vitt tror jag vi alla är medvetna om!

Kram

tack   zmulan   för  att   du  förstår    vad   jag      vill förklara.jag  villatt   alla runt    omkring  mig  ska   va  glada   och  må  bra  , men tuvär är det inte alltid  så.  kram

Siberlina!

Varför blir det så konstig text i dina inlägg? Känns jobbigt svårt för mig att läsa den.

siberlina

Jag tycker du är helt ok. Ibland har jag tänkt, ja om det vore så lätt eller något åt det hållet. Men att träna hjälper faktiskt och att gå ut hjälper oxå

Min Gubbe gjorde fint på våran balkong så nu kan jag gå ut varje dag sätta mig och läsa och *host host* få frisk luft. 20 meter från traffikerad väg och busskur utanför. men ut kommer jag hehe

Jag hoppas verkligen att det som sagts till eller om dig, inte gör att du slutar skriva, Du är ett uppskattat inslag i våra många gånger mycket dystra länkar.

Alla får plats

kram Svava

tack   svava,jag  ska   forsätta  skriva ,men  tänka  på vad  jag  skriver    ,så  jag inte  sårar  någon

Men det är ju lite det som är bra tycker jag. att vi får säga vad vi känner.. om vi bryter den traditionen så förstörs ju andemeningen i sijten..

Jag har inte märkt att det skulle vara nån som gnäller. men det kanske går bakvägen..

jaja, jag tycker ialla fall att du är självskriven medlem..

Så vitt jag förstått så är det väl ingen som vill slänga ut siberlina, vi förstår inte varandra alla gånger, folk mår så olika mycket dåligt och en del kommentarer eller råd kan ses på ett sätt som inte var ursprungstanken.

HannaM formulerade det jättebra precis här ovanför mitt inlägg nu..

Kram

Enda som är jobbigt med dig är hur din text ser ut.. Kan ju knappt läsa den.

Alla har olika sorters ångestattack.

Själv vill jag gärna inte vara ensam, men igår när jag hade atack nr 3 så kom jag på att jag kanske kunde spela dataspel.

Så det gamla hederliga tetris kom till nytta, och jag kunde koppla bort tankarna från ångesten lite grann.

Jag gillar heller inte tanken på tabletter. Men när det blir såhär jättejobbigt så tar jag atarax.

Jag skulle aldrig klara av att ut och gå eller springa. Jag skulle få för mig att jag skulle svimma och bli liggandes på vägen….

Den här sidan har så många olika sorters medlemmar, därför kan det bli en hel del missförstånd. Visst är det bra att vi kan dela med oss av våra innersta tankar och svårigheter/sjukdommar men det är ändå så individuellt så jag tror det är viktigt att alla respekterar allas olika förslag och ideer:)

Hej siberlina.

Jag har varit lite frånvarande ett tag.

Såg nu att du tog mitt svar som om jag tog förgivet att du försökte håna. Det jag menade var endast att en människa som mår dåligt kan råka missuppfatta fast du inte alls menar så.

Att du skulle håna någon som mår dåligt tror jag då rakt inte. Bara att när t.ex jag mår så dåligt så missuppfattar jag allt. Knäppt som attan men det är så jag funkar då. Sen spelar det ingen roll att människan med de goda råden endast ville väl typ. Jupp min hjärna gör som den vill ibland.. snacka om bakvänd

Nä ska göra mig klar för en liten promis till mor min nu. Ha det gott.

Kram