Hej och välkommen hit. Det låter inte som du har någon rolig sits just nu. Har du fått träffa någon psykolog för problemen? Känns som något som vården borde erbjuda när man får en sådan sjukdom som du har, den påverkar ju ändå livet rätt mycket om anfallen är stora och jobbiga.

Hur som helst, du är varmt välkommen hit och prata på bara, det finns alltid nägon som lyssnar och det finns många kloka människor här inne som är fantastiska på att ge br aråd.

Hej och tack =)

Jag träffar en psykolog nu, men inte för att prata om problem, utan för att hjälpa mig att få ett jobb.
Säger hela tiden att jag inte är redo då jag lider så mycket av alla mina besvär. Tråkigt nog ser samhället som att jag är frisk så det finns inte så mycket jag kan göra åt saken.

Är trevligt att vara här, och jag kommer säkerligen få bra tips härifrån =)

här är en till med Clown fobi..tycker clowner är fina men vill inte ha dom hemma hos mig tack! Sen gör det inte bättre att man såg filmen DET en gång med stephen king..*ryser*

Kram Eva

Det var där jag fick min rädsla av clowner, filmen DET. Såg den när jag var väldigt liten.

Sen fick jag en clown-docka utav min mor som var självlysande…tänk att precis sett DET, och sedan ha en clown som lyser upp varje natt

Hej hej! Jag är också vaken sent, inte så kul när man vet att man ska upp om… 3 timmar . Men vad göra om man inte kan somna?         Känner igen mig i att inte vilja träffa människor, även om jag blivit liiite mer social. Nu svarar jag i telefonen. Och hänger på iFokus. Och fräser mot solen varje dag.

Har fått höra att många unga med epilepsi har svårt med kontakter, skulle nog jag med ha om jag hela tiden var orolig för ett anfall Vi här på ångestsjukdommar, och även fler iFokus-sidor, vet att det kan vara svårt med kontakt även vid andra problem så många kan känna igen sig lite i din sits.

Men kan du inte be din psykolog att ni utökar samtalen mer så att det går in mer på vardag och privatliv på ett annat sätt? Eller om du kan få en annan samtalsperson att prata med om de sakerna? Har man ett sådant problem som du har så är det ju klart att det påfrestar en psykiskt med.

Hjälper inte så mycket med psykologer, tror det är något jag själv måste arbeta med (Att prata mera)

Dem ställer en fråga och jag ger ett kort svar, vilket inte är bra när dem vill veta precis hur jag mår.

Jag tror jag alltid har varit såhär, alltid varit den tysta killen och den som hellre drar sig undan från folk. Svårt att ändra sin syn på detta när man levt med det så länge.

Min dröm är att livnära mig på böckerna jag skriver. Att kunna arbeta med något som jag älskar att göra i stället för att tjäna något företag som man inte kommer tycka om. Då kommer jag få i princip allt det jag vill ha, ett liv i ensamhet. Dock vet jag inte om det är bra att spendera den tid man har i livet helt ensam

Äsch, jag vet inte =/ Jag har iaf inga problem med att skriva (som ni kanske märker). Hade nog varit bättre om jag kunde chattat med psykolog/läkare/kontaktpersoner i stället för att prata

#7 Kan bli lite svårt, men har hört att man kan ha brevkontakt med en kontaktperson. Du kan ju försöka få kontakt med en vårdcentral och förklara situationen.

Men om du känner att det inte är värt det är det onödigt att slåss, då förlorar man mer än man vinner.