Svarar här med =)

Det är en mycket svår fråga. Kände mig nog aldrig trygg under min uppväxt så jag vet inte. Mamma fast ändå inte, hon skapade otryggheten på sitt sätt.

Killen och första illern betyder/har betytt mest för mig. Hos dem känner jag mig verkligen älskad för den jag är, även om jag idag har många i min närhet som stöttar, glädjer och gillar mig som jag är vilket ger stor trygghet.

Med min låga självkänsla är det svårt att säga att jag känner mig älskad och trygg. Men det är jujag själv som sätter de spärrarna antar jag. Hade jag vart "frisk" hade jag nog svarat att jag är mer älskad än jag förtjänar och tryggare än jag kunnat drömma om. Det är det logiska svaret, hur jag känner är ju annorlunda pga depression.

Jag känner mig inte älskad, inte trygg. Kommer inte ihåg hur jag kände när jag var väldigt liten, men förmodligen kände jag mig väl trygg hos mina föräldrar.

Jag har precis som #1 väldigt låg självkänsla, hur kan någon älska mig? Jag älskar mina djur och tror väl att de iaf tycker om mig. Men p.g.a. min låga självkänsla kan jag nog inte se att de älskar mig, liksom att jag inte kan se att någon annan skulle kunna göra det.

Visst är det svåra frågor. Jag satt och funderade för mig själv hur mitt liv har varit, om jag haft trygghet och kärlek o.s.v. Därav kom frågorna. Svåra men dock viktiga.

Vet inte ens om jag själv kan vara på dom, det behövs lite betänketid. Vissa saker glömmer man ju lätt oxå. Men jag gör ett försök att börja med.

Från det du föddes till idag.

Var aldrig trygg från det jag låg i mammas mage tills jag växte upp och känner mig fortfarande inte trygg.

Vem eller vilka har betytt mest för dig?

Alla mina hundar och alla andra djur har betytt mest för mig

Vem har du känt dig tryggast hos under din uppväxt?

Jag har alltid känt mig tryggast hos mina hundar och så känns det fortfarande.

Känner du dig trygg och älskad idag?

Som en på bokstavsfolk skrev, så känner jag mig nog tryggast ensam tillsammans med mina hundar. Jag känner mig älskad av mina hundar (och min dotter men på ett annat sätt).

Från det jag föddes fram till idag så har min mamma varit mitt stöd, min klippa, mitt ankare och bästa vän. Jag har ibland tvivlat på hennes kärlek men det har ju bara varit i mitt huvud så att säga, hon har ALLTID funnits där för mig.

Hon har betytt mest av allt för mig, skulle inte finnas här idag utan hennes stöd.

Mina djur slåss om första platsen där och utan dom skulle jag vara halv…

Djuren är mina absolut bästa vänner och endast med dom känner jag mig helt trygg, stark och älskad, även om jag vet att mamma älskar mig så känns det inte alltid så…

Pappa…ja vem vet? Mamma säger han älskar mig men…?

Killar. Falska, egoistiska typer som aldrig gjort mig nåt gott.

Oj vad vimsigt detta blev!

Min mamma är svaret på alla frågor………………

………..den kärleksfullaste och omtänksammaste jag känner.

Vad jag än har tagit mig igenom i livet så har hon funnits där.

Trygghet finner jag i mitt hem med son o djur.

Otrygghet är saker jag ej kan påverka, maktlöshet……dålig ekonomi, sjukdom, FK…………

Vem har betytt mest för dig?

Från det du föddes till idag.

Ja…. har vist inge svar där. Skulle kunna svara Farmor och Farfar, men dom finns inte i livet sen ca 10 år tillbaka. Annars inga vuxna i min omgivning sen jag var liten.

Vem eller vilka har betytt mest för dig?

Farmor och farfar, mina syskon och en barnvakt jag hade, Tess!

Vem har du känt dig tryggast hos under din uppväxt?

Farmor och farfar

Känner du dig trygg och älskad idag?

Beror på när du frågar. Just nu, ja jag känner mig trygg och älskad, hade jag fått frågan samma tid igår hade jag velat dö, då kände jag ingen trygghet för då blev jag sviken av min mamma än en gång och förlorade henne troligen för all framtid. :(

Känns konstigt men jag kan inte svara på frågan O.O ibland känns det som att mina föräldrar är mitt allt medans andra gånger skulle de inte bry sig om jag låg på gatan någon stans. Så har det varit med alla jag träffat, vet inte om jag inbillar mig eller om det fakiskt är så.

när jag var liten var jag mycket fäst vid min pappa. men han bor långt bort nu. mina syskon är ganska avvisande och verkar inte ha nåt större intresse för mig. jag har många vänner, men jag känner mig inte säker och så med någon tror jag. jag har blivit lurad/sviken av många så förtroendet har liksom förfallit för andra människor. men jag försöker arbeta upp de (: