Arbeta bort ångest, i rätt ordning?
I morse vaknade jag av världens ångest och den är ihållande ännu.
Massa tankar om framtiden och hur jag ska göra i min nuvarande sits, utan att stå helt utan pengar också.
Min arbetspsykolog har pratat om att jag ska ge mig ut så smått på praktik nu i början av sommaren och jag tyckte det lät ok och sådär senast vi sågs.
Men nu har jag tänkt efter en hel del och mått sämre och sämre av att tänka på praktik m.m.
Helst utav allt skulle jag vilja börja från rätt ände - mig själv.
Jag vill kunna klara av vardagliga ting och utmana mig själv så smått med ångesten så jag själv kan arbeta bort alla hinder jag har.
Inte ge mig in i en praktik som jag redan innan känner mig nervös och orolig inför hur det ska vara och gå och samtidigt försöka arbeta med mig själv.
Jag har även funderat på att sluta med mina tabletter på 20mg, som jag började att ta förra sommaren efter att ha fått mitt livs första panikattack.
Visst försvann alla bilderna, men annars är jag som förr.
Och skulle helst vilja klara mig på "egen hand" i vardagen och i framtiden inom ev jobb, inte med "hjälp" av ett par tabletter.
Det känns som att jag tvingar min kropp till att göra någto den verkligen mår dåligt av och börja i fel ordning med mitt "förfriskande".
Sedan handlar det om pengar, hur ska man arbeta med sig själv och samtidigt få någon slags ersättning?
Det enda jag vet om är aktivitetsstöd och jag vet inte exakt vad som krävs och vilka krav de ställer på en, men det lutar väl kanske åt något sådant håll.
Skulle vara jättetacksam för åsikter och råd/tips ang min situation, då jag senaste 2 veckorna känt otrolig stress och ångest inför hur jag ska gå till väga på BÄSTA sätt för mitt psyke och inte göra något pga pengar eller ANDRAS behov.
Tyvärr ger oss vården inom psykiatrin bara mer och mer piller. Att man även behöver samtalsterapi hos en psykolog eller en kurator glöms ofta bort.
Jag tror inte att du ska sluta med medicinen - du ska däremot kräva att få en samtalskontakt så att du inte bara dövar symtomen utan också arbetar med orsaken bakom symtomen.
Inget har varit så givande som ångesthanterare som Medveten närvaro. Det var faktiskt min kurator som ledde mig in i detta. Grundplåten är att lära sig leva i nuet. I nuet har vi inte ångest. Det är när vi grubblar över det förflutna eller oroar oss för framtiden ångesten kommer.
Det finns bra litteratur i ämnet och det är inte så svårt att lära sig som man kanske tror. Jag kommer inom kort att skriva en artikel i detta ämne för det ligger mig varmt om hjärtat.
Men ett bra tips är att du beställer Åsa Nilssonnes "Medveten närvaro" och läser den och gör alla övningar som konkret och tydligt beskrivs. En bättre nybörjar bok ang. detta finns inte.
Lycka till! 
"There is nothing more despicable than respect based on fear."
Jo, har haft samtal med psykologen och hon tyckte definitivt att jag skulle ansöka om aktivitetsersättning och även boka tid då hos en läkare i min hemkommun, som jag sedan kan hålla kontakten bättre med och få träffa oftare.
Nu på Måndag ska jag träffa min arbetspsykolog, som jag mailade för några dagar sedan och berättade hur jag mår och känner.
Hon visade sig vara förstående och sa att vi skulle prata mer om detta vid nästa möte, alltså nu på Måndag.
Så jag har avvaktat med att boka tid hos läkaren, tills jag pratat med arbetspsykologen och min handläggare för vidare planering.
Men av någon anledning så känns det som att jag kommer ha den vanliga oturen jag alltid får med mig…
Starta ny diskussion