Detr är inte bara att ta sig i kragen och lära sig, absolut inte! Jag har inte vart så social av mig, och inte ens jag, som inte har problem i sociala sammanhang har kunnat lära mig att vara mer social.

Däremot tror jag verkligen att du skulle behöva proffessionell hjälp, för att ventilera och lära dig verktyg för att kunna hantera dessa situationer utan att förlora kontrollen, för det inskränker verkligen ditt liv och det låter som att du lider en hel del av det.

Det låter som förväntansångest. Så där får jag ibland. Och min psykolog säger att det heter så. Man är rädd att man ska få en attack mitt ibland alla människor. Det är precis som du skriver, inte själva människorna som man vill undvika, utan man vet vad som kan hända, och då vill man inte vara ibland massa folk.

Att man sedan inte är särskilt social, det gör säkert inte saken lättare. Hoppas du får hjälp hos någon proffisionell. Man får lära sig saker. T.e.x att andas på ett speciellt sätt, som gör att pulsen går ner, blodtrycket stabiliseras och man tänker klarare och blir lugnare, hjärtat slår en jämnare takt sen också. Det är bra att fokusera på någonting annat än dessa tankar. Leka med mobilen, eller läsa en tidning. Anteckna något i sin anteckningsbok. Jag brukar skriva ner när jag sitter på tunnelbanan som jag tycker är skitjobbigt : då skriver jag ner mina känslor och liksom bekräftar för mig själv i skrift att "nu känns det jobbigt"

 och andas in luft , sakta genom näsan, djupa andetag , men sakta, och sedan andas ut i små pust-tag genom munnen. Det lugnar kroppen - jag trodde inte på det först - men det funkar!

Jag gör allt jag kan för att undvika en panikångest, men numera gör jag som man "ska göra". Tar tag i de jobbiga situationerna istället för att undvika dem. Att undvika jobbiga situationer gör bara att nästa panikattack blir mycket kraftigare.

 Jag lovar att det funkar på mig , många gånger i alla fall, fast ibland säger det bara "pang" och så är panikångestattacken redan där.

"Övning ger färdighet"

kram isa

Kan börja med att försöka lära ut en anedningsövning som jag själv har haft, och har, väldigt stor nytta av. Att andas i fyrkant.

Leta upp något med fyra kanter. I början låter det jättesvårt, men när man övat så finns det saker överallt. Ett fönster, en buss, en tavla. Börja med att andas in djupt genom näsan, samtidigt som du följer blicken längs ena kanten, andas ut långsamt genom munnen medan du följer nästa kant. Djupt in genom näsan samtidigt som du fokuserar och följer på nästa kant, och ut genom munnen vid nästa kant. Och så kan du upprepa det tills du känner dig lite lugnare. Försök lära dig att andas med magen och långa djupa andetag.

Jag är också långt ifrån social. Drar mig gärna undan situationer där jag vet att jag kommer träffa på människor jag inte känner mig trygg med. Tyvärr blir jag ofta så nervös om jag ändå måste, att jag inte tänker efter utan bara pratar på om allt och inget. Kommer ofta ifrån samtalsämnet och kan avbryta andra med något helt annan än det man pratar om.

Tidigare fick jag en form av betablockerare (en hjärtmedicin) för att sänka blodtrycket och på så sätt lugna ner mig när jag stod inför en social situation. (fungerar bättre än att ta ett par öl innan). Tyvärr upptäcktes att jag hade hjärtproblem så det var ingen bra lösning för just mig.

Läs gärna några tips jag skrivit i den här tråden, Paniksyndrom