panikångest-light
Läst runt lite i tråden och skulle vilja ha lite åsikter och tips…
Jag har, såklart, hög arbetsmoral och kraftiga duktighetskomplex som kommer från barndommen som var lite småjobbig,fick inte vara "till besvär" tack vare sjuk mamma vilket då resulterat i att jag gärna vill vara till lags och inte gärna säger nej, ja ni fattar, vill inte älta barndom mer, är mer intresserad av att lösa problemet.
Problemet är då att jag efter långvarig fysisk och psykisk stress, otroligt höga krav på mig själv, fick mig en panikångestattack och nästan utmattningssyndrom-light.
Vaknade på natten med kraftig hjärtklappning,blev otroligt stressad o lite småhysterisk.Min kille lugnade ner mig och jag blev så tung i kroppen att jag knappt orkade röra mig,blevsåklart livräddoch tänkte att japp, nu blir det psyket o medicinering resten av livet.
Det klingade av efter ett tag genom djupandning men jag sjukskrevmig från jobbet dagen efter (jag blev egentligen inteförvånad att det hände,egentligen,hade haftklassiska symptomsom muskelvärk, stelhet, huvudvärk, trötthet etc) och sen var det helg så jag var ledig 3 dagar.
Dagen efter var jag v'ldigt skakis och rädd men min kille satte mig framför ett tv-spel och sa"tänk inte, slappna av, bara spela,gör något annatän att tänkafören gångs skull".
Nu, ngra veckor senare, är det bättre.Detblevbättreganska fort,även ompanikkänslan ibland kommit över mig, men jag har liksomlärt mig känna igen den och inte bli rädd, jag andas istället och då går det över.
Har även sett övermin arbetssituation, vilketärdet jobbigaste, man m¨ste ju jobba, typ,men drar ner på det och jobbar inte 6 dagar i veckan längre.
Försöker även tänka positivt, skall iväg på hälsohem i 3 dagar med yoga som tema, bokat tid för livscoaching och har läst en bok om mindfullness.
Grejjen är att jag redan innan detta hände nästan hade det på känn, jag läste böcker om personlig utveckling, var villig att ändra på mig och jobba med mig själv, fick andra värderingar i livet än shopping och uteliv och så när jag väl ändrat på mycket i livet kommer smällen, varför det, tror ni?
Och är jag på rätt väg, trots att jag inte sjukskriver mig 3 veckor?
Långt inlägg, men jag ber inte om ursäkt för platsen jag tar, mitt nya sätt tänka,v¨ga säga nej och ta plats ;)
stor kram
Jag tycker du har en kanoninställning och jag hoppas och tror att du kommer klara det här. Kom bara ihåg att det inte är hur många gånger man faller på vägen som räknas utan att man reser sig upp efter varje gång=)
Fortsätt jobba på bara!!
Anledningen till att du åkte på en smäll efter att du ändrat på vanor och varvat ner kan vara för att kroppen kom ur stressläget du var i innan och kroppen vågade då slå igång smällen som legat på lur. Vad jag lärt mig kan man inte trycka undan ångesten och ångestattackerna, men man kan göra dom mer sällsynta, mindre extrema och kontrolerbara men för det krävs det att man har en grund. Tror din kropp kan ha börjat känna av en sådan grund och det var därför attacken kom.
Hoppas du förstår vad jag menar, ibland är tankar svåra att få ner 
But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.
#1
Tack, jag tror med det löser sig, duktig som man är vill man ju lösa problemet liksom…;)
#2
Tack för dina tankar, jo jag förstår nog vad du menar och jag har väl haft de där tankarna själv, det är liksom som att jag kommit ikapp mig själv efter ÅR av stress och destruktivt leverne, nu i efterhand tänker jag att det fasen inte var konstigt. Snarare konstigt att det inte kom tidigare.
:)
Vad bra att du förstår :) Men jag tror att det kan ha något att göra med att kroppen känner att den nu har möjlighet att göra sig av med allt negativt den byggt upp. Men om du tycker det är väldigt jobbigt så kan du ju skaffa en samtalsperson, de brukar även kunna hjälpa en att förebygga att man hamnar i dåliga situationer igen med 
But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.
#5
Hur skaffar man en samtalsperson?
Jag har typ ALDRIG vart sjuk/sökt hjälp för något så jag ahr ingen aning om hur fasen man görsånt men jag antar att man kanske ringer till vårdcentralen och pratar med ngn ang…vad? stress? ångest? panikattack?
Eller skall man bara ta kontakt med ngn KBT-Terapeut?
vårdcentralen brukar vara det vården vill att man vänder sig till
Du kan ringa vårdcentralen, ibland kan man ringa till vissa psykiatrier men det är inte alltid så. Det är bara säga att du har mått dåligt ett tag nu och vill ha en kurator, psykolog eller liknande att prata med. De kommer säkert ställa en hel del frågor, tex om du är självmordsbenägen eller om du brukar skada dig själv (standardfrågorna -_-''). Får du kontakt via en vårdcentral kommer samtal ganska säkert gå under högkostnadsskyddet med vilket är bra om man behöver komma dit flera ggr :)
But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.
Tack för tipset!
Starta ny diskussion