*gapar* Med den problematik du har, och som då finns med i dina journaler (som jag antar att de tagit del av) så förstår jag inte hur de tänker - alls. Med det inget illa menat Hanna, absolut inte, bara det faktumet som du själv säger, det går inte. Inte än iaf.

Du måste ju överklaga för jag antar att du inte orkar med att söka jobb-stressen och om du får ett stressas mer tills du kanske blir inlagd? De måste ju titta på mer än en del av din problematik!.

Nope journalerna får dom inte se. Det dom har att göra bedömningen efter är min ansökan och läkarens utlåtande. Kanske.. tre sidor sammalagt. Där min läkare fokuserat på mina adhdproblem, dvs koncentration och sånt.

Överklagan är, jobbigt. Har redan överklagat en gång. Fick avslg först för att läkaren inte skickat in ett kompleterande underlag dom ville ha. Beslutet på överklagan var det jag fick idag. Så.. det är väl bara att börja om. Men jag förstår inte hur jag ska få dom att förstå.

Jag har väl turen att jag faktiskt har en anställning kvar. Så söka jobb måste jag inte. Däremot skulle jag tippa på att jag orkar ungefär en vecka på det jobbet innan jag hamnar på psyket med tvångsvård. Så vilken ände beslutsfattare och läkare tänkt med förstår jag inte.

#2 Ja, det är rent ut sagt för dj-ligt… Fick gå igenom den där processen själv… Tvingades till heltid, kraschade osv… Tredje gången gillt tydligen… Nu har jag fått min rätt!

Det är bara att konstatera - i dagens sverige ska man vara väldigt stark för att orka vara svag…

Kram på dig Hanna… Å… (pst… "krasha" officiellt lite före du verkligen gjort det…  Serverar de taskiga spelregler så…)

Ah, jag har som ni ser ingen koll, men i vilket fall som hellst så fokuserar de fel.

Jag hoppas verkligen att det löser sig på något vis för dig, även om det ser lite trist och mörkt ut på den fronten.

Låter otroligt jobbigt :( I värsta fall får du nog göra som evrekaw föreslår, har även funderat på det själv -_-'' typ bara sätta mig inne i stan och få världens attack så någon förhoppningsvis ringer akuten så någon kan komma och hämta mig så jag slipper allt… Ska be folket som hämtar mig att inte låta mina föräldrar komma in då med

Jag vet inte vilken ände jag ska göra något i. Jag vill ju få fram hur en vanlig dag är för mig och hur jag mår. Att arbete just nu är, mer än svårt, det är femtio steg tillbaka och ett mer eller mindre säkert totalbryt. Får väl kontakta mitt personliga ombud på måndag och se vad hon har att säga. Hur som helst vill jag att min läkare faktiskt skriver ner alla mina svårigheter i utlåtandet, inte bara delar av dom. Suck. Försäkringskassan och min läkare är inte mina bästa vänner.

Stackars dig. Jag har verkligen medlidande! Tyvärr så kan jag inte ge dig någon lösning. Jag kan bara säga att jag verkligen förstår dig, för jag är ungefär i samma sits själv. Jag kämpar som en dåre för att orka med min heltidstjänst. 90 % av min kraft, ork och energi går till att orka jobba ( inklusive hemska tåg och tunnelbaneresor varenda dag ) så heltidstjänsten blir inte 8 timmar för mig, det blir minst 11 timmar om dagen som jag måste vara igång i och med mina resor till och från jobbet, + att det tar en timme för mig minst, varje morgon att "vakna" och samla energi och kraft.

Personligen så hatar jag försäkringskassan som aldrig ser till hela problemet. Det är inte "bara" min kroniska sjukdom med kroniska smärtor som gör att det är för "jobbigt" att jobba, det är ju ett antal både fysiska och psykiska problem som blir en del av sjukdomen. Följdproblem kallas det visst.

Ett tag fick jag åka taxi till och från jobbet, som FÖK betalade. Men sen kom de på att jag kunde ha en ledsagare som åkte med mig i tågen. Jag undrade bara om ledsagaren skulle vara med mig hela tiden på arbetet också? ledsagaren kan inte hjälpa mig med mina kroniska smärtor och självmordstankar…………………..

Blir så trött på FÖK, jag tycker så synd om dig. Ibland verkar det som om vår regering har gett FÖK de regler de har för att de ska göra så att folk dör eller att de vill köra slut på människor helt och hållet. Man börjar ju undra…………………………

Sen så verkar FÖK behandla olika , i olika kommuner tycker jag. Jag har en vän som har en ganska så "lindrig" sjukdom och är helt arbetsför i alla fall till en viss del ( typ halvtid åtminstone) men hon har fått sjukersättning i 5 år och har nyss fått det förnyat i 18 månader till.

Jag är inte avundsjuk på henne, men jag anser att mina problem är mycket större än hennes, men jag får ingen sjukersättning eller ens vara sjukskriven längre. Jag ska jobba full tid. Hon "bara" fysiska" problem också. Inga psykiska. Hon säger själv att hon håller med mig, hon tycker också att jag har mera problem än vad hon har.

Det är orättvist.!! usch och fy!

Hoppas allting ordnar sig för dig. Jag håller tummarna!

Många tröste och styrkekramar från isa.

Att skriva dagbok var bra för min del. Att titta och läsa vad jag skrivit under några månader gav mig själv en klarare bild över exakt hur min sjukdom påverkar mitt vardagliga liv. Det blev lättare att precisera så att läkare och FK kunde förstå…

Att säga att jag hade kroniska sömnsvårigheter - det visste jag och kunde säga… Men det var först när jag läste som jag insåg för mig själv exakt vad denna sömnbrist ledde till i praktiken och hur detta påverkade min arbetsförmåga…

Vet inte om detta är något för dig… Hittade det där om att skriva "humörsdagbok" genom en dokumentär av Stephen Fry där han intervjuade en amerikansk psykiatriker som var forskare. Denna forskare menade att man genom att skriva en sådan ofta fick en tydligare bild över det man visserligen redan vet - men det blir tydligare i konturerna och i och med att man inte bara tänkt det - utan även satt det på pränt och formulerat det i ord - så blir det lättare att förklara för sin läkare…

Tja jag vet vad mina problem är. Min läkare verkar inte ta in det. Men jag ska prova att skriva, jag är bättre på det än prata oftast. Sen är det ju en fördel om läkaren skriver upp alal ens problem som hon är medveten om finns eftersom vi pratat om dom istället för att välja ut en del av dom och skita i resten. Eller om hon låter bli att skriva att jag inte är behandlingsmotiverad för att jag inte vill ha piller. Att jag själv letat upp en stödförening för människor med adhd och tagit kontakt med dom räknas tydligen inte in som behandlingsmotiverad. Suck.

Jag lider med alla som har problem med förnderingskassan.

#9 hi hi hi. Den var bra : Förnedringskassan!!! Så sant som det är sagt.Jag beundrar dig!  Du är stark som orkar skämta om det , mitt upp i allting!

Kram isa.

#8 Jag skriver jättemycket. Det hjälper mig faktiskt. Dels får jag en annan bild av det när jag ser det på skrift och dels så är det skönt att få ur sig allting. Nu ska jag t.e.x sätta mig ner och skriva ner allt positivt och trevligt som jag trots allt har fått kunna göra idag- trots ganska ihärdiga smärtor och en person som jagar mig som är en riktig energitjuv.

nu ska jag skriva ner positiva saker som jag gjort idag så att de inte överskuggas utav de dåliga sakerna.

kram isa.

#9 Läkaren behöver inte skriva behandlingsmotiverad eller ej.. Det är ett baskrav från FK för att få aktivitetsersättning… Att man trots medicinering och allt annat som kan göras ändå inte fungerar och klarar att arbeta fullt ut eller inte alls..

De efterfrågar vad du står under för behandling när de gör en utredning på FK. Läkaren kan inte annat än upplysa om att du äter eller inte äter medicin… Ingen läkare kan fylla i annat än sanningen. Även om läkaren inte fyller i något alls ang. detta talar det ändå sitt tydliga språk…

#12 Hur menar du? Jag ser inte varför min läkare ska säga att jag är något jag inte är.

#13 Förlåt om jag är otydlig…

Jag menar att, oavsett vad din läkare skriver så kommer du att uppfattas som icke behandlingsmotiverad när du inte tar medicin. FK följer regler och riktlinjer. En fundamental sådan är… Finns det medicin och pat inte vill ta denna räknas man som icke behandlingsmotiverad…

Du anser att detta är felaktigt. Men även om vi skulle ponera att du  hade en läkare som tyckte som du, så skulle likt fullt FK tycka att du inte är behandlingsmotiverad bara för att det står att du inte medicinerar…

Sjukt, fullständigt sjukt. Medicin är inte enda metoden och jag har provat och det har inte fungerat. Att jag säger ja till allt annat räknas inte då. Märkliga märkliga försäkringskassan.

Visserligen är det inte det dom baserat sitt avslag på nu men det är bara… så underligt.

#15 Jo, jag vet… Jag låg till och med inne ett halvår och fick elchocker… Men nu kan dom inte säga att jag inte provat ALLT..

Rent taktiskt vore det bättre om du åt några piller (fast det inte hjälper) bara så att det ser bra ut under utredningen…

Jag är på din sida och förstår dig fullt ut… Det jag säger är bara grundat på min egen erfarenhet av exakt det du nu går igenom…

Låter helt stört att de prioriterar på det sättet, det är som att tvinga någon som skadat benen att jogga när den lika gärna kan simma och få bättre resultat.

De borde fundera över det där då allt fler väljer att inte medicineras efter vad jag hört.

Jag vägrar, jag går upp i vikt, blir zoombie och blir tom. Jag kan kanske hämta ut dom och låtsas att jag tar dom men nej, jag vill inte.

#18 Jo, är ju bara att lägga dom i apotekets gamla-medicin-påsar på en gång i så fall -_-'' Är ju inte så att de kollar vem man är…

Var på psykakuten igår, läkaren tyckte efter att jag beskrivit mina problem att ja, har dom bara tagit ställning till om du kan arbeta baserat på adhdproblematiken har dom missat rätt mycket. Du verkar ha betydligt mer komplex prolematik.

Tack!! Synd att det int eär hans om skriver mitt läkarutlåtande.

#20 Har man inte rätt att be om ett nytt läkarutlåtande från en annan läkare om man anser att det man fått är felaktigt eller missvisande?

Tror faktiskt man har det…

#21 Ska kolla upp det nu när jag får tag på mitt personliga ombud.

Acceptera tabletterna, plocka ut dem från apoteket och släng dem om du inte vill ta dem.

Men har du verkligen provat flera sorter eller bara ett par?

Ibland får man prova mååånga innan man hittar någon som fungerar även om den inte fungerar perfekt.

Efexor har haft gott resultat på mig (ångest, depression, panikångest) men även på en nära vän till mig med "svår" Adhd.

Han är fortfarande impulsiv och har svårt med koncentrationen samt motivationen men idag är han pappa (och en bra sådan), blivt svenska mästare i cheerleading flera gånger och tom blivit Europa mästare i cheerleading.

Något de flesta i hans bekantskapskrets och familj inte trodde skulle ske. Vi trodde han skulle träna nån termin och sedan lägga av som vanligt.

Ang Försäkringskassan och aktivitetsersättning så blir det bara hårdare och hårdare. Be någon följa med till din läkare och förklara hur viktigt det är att Försäkringskassan får ett nytt och utförligare intyg, där det verkligen står allt om dig.

Jag har provat tre sorter och vill inte prova fler just nu. Det må vara så att det tar tid att hitta rätt men jag orkar inte vara försöksdjur. Inte nu.

#24 Du skrev att du gått upp i vikt av dem… Kan det vara den berömda (ökända) Cyprexa du talar om?

I så fall kan jag meddela att det finns ett annat preparat som heter Seroquel som har samma goda inverkan ang. ångesten men som INTE ger viktökning…

Dessutom… Det här att många upplever att de blir som Zoombiesar… Ibland är det inte preparatet som är fel… Ibland kan det bara vara så att man behöver justera dosen. En för hög dos, eller att man inte trappar upp långsamt - kan klubba vem som helst!

Nope, jag har ätit cymbalta, flouxetin och paroxetin. Angående zoombiekänslan så vet jag inte. Jag gick in i tillståndet när jag började med den första och nån månad efter att jag slutat med mediciner kände jag saker igen. Jag blev arg för försa gången på ett och ett halvt år. Jag vill verklgien inte vara utan den känslan.

#26 Nä fy!!! Har provat både ett och annat för att dämpa mina manier som kommer som ett brev på posten runt midsommar… De första preparaten blev man i stort sett i koma av…

Vem vill leva ett helt liv med varje sommar i koma? Men… tack och lov hittade vi tillslut något som fungerar… Men det tog flera år och många försök av nya preparat…

Låter inte kul att hålla på och byta mediciner :( Har bara testat två depp-mediciner hitils och tycker det är jobbigt då jag inte verkar få någon positiv reaktion på dom…

Pratade med min samtalsnisse idag. Han lovade att fixa en tid med den andra läkaren på mottagningen för att se om vi inte kunde ordna ihop ett läkarutlåtande smo faktiskt tar upp alla mina problem istället för bara väl valda delar. Jag hoppas det ska gå bra, har träffat läkaren en gång förut, på akuten visserligen, men hon var trevlig då så jag håller tummarna.

Ja, det låter ju bra! Håller alla tassar och tummar här =)

Lider med dig, verkligen! Har själv valsat runt i flera år utan att få rätt hjälp och sen när jag väl fick det så ville de i stort sett på en gång ge mig sjukpension, jag var typ 20 år!

Systemet är inte felfritt…

Önskar dig all lycka till, håller tummarna att du får den hjälp och stöd du behöver för att kara dig.

Styrkekramar.

Det där med att inte känna något har jag oxå upplevt. Jag fick förklarat för mig att medicinen klippte av topparna på känslorna så de blev jämnare och inte var en massa toppar och dalar.

#32 Jo, det är väl lite så det blir. Dessvärre klippte den för mig inte av dalarna. Bara topparna och då även ilska. Den tog inte bort deppdalarna. Det är märkligt hur olika det kan fungera för olika personer egentligen.

Ja, verkligen. Konstigt, för vi är ju byggda på samma sätt och av samma saker.

Jepp, människor är märkliga varelser. Mediciner fungerar på olika sätt p olika människor, dieter ger en effekt på någon och en helt annan på en annan… Trots att vi som du säger ändå är byggda av samma saker.

En annan sak jag reflekterat över är att… Det där med topparna, det är vad omgivningen tycker är jobbigt… Det verkar som om att få bort dem är det optimala…

Sedan om man har sina depresiva bitar kvar - det verkar inte vara lika högprioriterat - för av dem är det ju bara en själv som lider. Åtminstone märker inte omgivningen av det lika mycket…

För mig hjälpte medicinen mot dalarna. Tyvärr så blev topparna också lidande.

#36 Har märkt det med, är ju bara att titta på vården för de med svår aggressiv ADHD, det enda man försöker göra är att minska aggrissiviteten inte orsaken till att de kommer. Inte hjälpa dom kontrolera tröttheten och deppigheten

Hur går det Hanna?

Begört omprövning… Annan läkare… Eller…

Håller tummarna för dig, tänker på dig och hoppas å dina vägnar…  

Ska träffa mitt personliga ombud på måndag, handläggaren på försäkringskassan ska prata med min läkare. Ungefär där är jag just nu.

#40 Iaf en bit på vägen, vad jag fått lära mig tar alla sådanna saker en sjujäkla tid :/

#40 Men du orkar ta fajten… Eller… så dumt sagt… Vad har du för val…

#42 ja du.. lägga mig ner och ge upp.. vilket kommer leda till att jag i december när jag inte längre får vara sjukskriven måste börja jobba heltid på mitt mycket stressiga jobb vilket inom 1-2 veckor placerar mig på psyket med LPT.. Har ingen lust att börja om därifrån igen.

Idag träffade jag i alla fall mitt personliga ombud, vi bokade in en tid första juni när vi ska skriva överklagan. Fram tills dess ska jag samla ihop intyg, ett från min läkare (vilket betyder att jag måste kommunicera med henne på något vis, huh), ett från min samtalskontakt (då min läkare i senaste kontakten med fk sa att jagi nte deltar i samtalsbehandling trots att jag är där en gång i veckan och har varit sedan januari 2007) och sen ska jag ha ett intyg från ortopedakuten om att jag är inne och syr en till två gånger i veckan (för att visa att mitt självskadebeteende är stort). Huh… mycket jobb.

Blir bara  När jag läser… Fantastiskt att du orkar kämpa på…

#44 jo.. valen är ju tyvär inte så många. Jag orkar egentligen inte. Sen i januari när första beslutet kom har jag mått betydligt sämre än innan. Stressen över allt som måste göras, av att ha hotet om jobbet hängande över mig gör bara världen till än mindre trevlig plats.

#45 Förstår din sits precis… Enda skillnaden var att jag ville jobba, men få dem att förstå att jag bara kan jobba deltid. Heltid klarar inte jag - framförallt för mina grava sömnsvårigheter…

Man orkar inte men måste orka… Inte annat än att jag blir lite religiös och tänker på min gamla farmor som sa: "Som din dag är skall din kraft och vara…"

#46 suck.. vad ska man ha för problem för att få deltidsjobb eller vara sjuk och arbetsträna.. ligga i respirator med alla ben i kroppen brutna plus att man är blind och döv?

Varför ska alla som söker hjälp från försäkringskassan bli behandlade som ljugande bidragsfiskare. Den absolut största delen är ju faktiskt sjuka på riktigt. Sen undrar jag också hur en försäkringsläkare som inte träffat mig och inte läst mina journaler egentligen kan göra en korrekt bedömning av hur mitt liv (inte) fungerar baserat på ett tvåsidigt utlåtande från läkaren samt min neuropsykiatriska utredning.

Jag vill också jobba, men inte nu, jag vill orka andas innan jag försöker mig på den biten igen.

#47 Borgerlig regering… Need I say more? Å andra sidan får vi som verkligen är sjuka straffas för alla fuskares dåd… Förstår om vissa behöver klämmas åt…

Men det ska inte vara på bekostnad av de som inte fuskar…

 47 No need to say more. Kasta borgarna i papperskorgarna.

Ja… för vart vill de komma… Ska vi utrotas eller???

Jadu Hanna. Jag förstår verkligen stressen. Önskar jag hade supertipset som fick allt att falla tillrätta för dig. Du är en otroligt fin människa och jag håller alla mina tassar för din skull, att det löser sig.

Bär dig i mitt hjärta och i mina tankar må du tro… Du bara måste få din rätt - och även bättre läkare och vård så att du får må bättre och kanske sedare i livet kunna, som jag, klara deltid…

På tal om jobba.. på senaste sjukintyget (för den vanliga sjukskrivningen) skrev kryssade min läkare i två rutor på frånn om patienten kommer kunna komma tillbaka till orinarie arbete, både rutan ja och rutan vet ej=P

Samtal idag så då ska jag försöka få intyg av samtalsnisse och få honom att peta på läkaren. Tar fortfarande lång lång sats inför att ringa ortopeden..

#53 Han klarar alltså inte ens av att fylla i ett formlär rätt. Sätt ett kryss i rutan… "suck"  vill man på sånt…