Jag får olika symptom olika attacker. Ibland sitter odm i länge, avklingande visserligen men dom finns ändå kvar, ibland försvinner dom fortare.

Dom sista raderna du skrev är gissningsvis en anledning till att det sitter i så länge. Du får med vetet eller omedvetet ny panik av att känna att saker är fel. Oror över sjukdomar och döden. Jag har lite liknande problem, är hysteriskt rädd för att spy och får känslor av illamående när jag får panik eller stark ångest. Illamåendet ger ångest och panik vilket gör att jag liksom triggar mig själv till fler och längre attacker.

Vet du när du kommer få svar om sköldkörteln? Det är ju som sagt möjligt att det är den som spökar och i så fall kommer du få möjlighet att få en medicinering som hjälper.

Panikångest har en tendens att dyka upp vid de mest konstiga tillfällen, man behöver inte vara nere eller ensam för att det ska bryta ut. Vi har undermedvetna tankar som kan innehålla oro som gör att panikångesten bryter ut. Man behöver inte alltid själv vara medveten om varför det händer.

Hur länge det sitter i är väldigt individuellt, inte bara mellan olika personer utan även mellan olika tillfällen av panikångest. Vissa gånger kan det vara över på bara några minuter, andra gånger kan det hålla i sig hela dagen. Men oftast har det sin topp någonstans, då det är som värst.

Att bara få ett symptom är inget konstigt alls. Jag kunde, precis som du, få problem med hjärtklappning under längre perioder. Men oftast satte det sig i magen på mig.

Din rädsla för att vara sjuk och dö är en väldigt vanlig rädsla när det kommer till panikångest. Dessa rädslor kan ofta vara det som startar ett panikångestattack.

Min panikångest kunde komma när jag hade lätt ångest som stergardes, eller i helt orelaterade situationer. När jag var på affären, med vänner, i skolan och allt var bara bra.

Ibland gick det över fort, men för det mesta hängde symptomen kvar länge för mig, som stark oro, svettningar och frossa, rädsla, hjärtklappning osv.

Av vad jag fattade det av den person jag nyss pratade med under bedömningssamtalen så kan man ha ett symptom i taget, även om jag själv i princip alltid får en hel drös på samma gång.

Som de andra säger kan ditt undermedvetna göra att du bär på en rädlsa för en ny attack. Jag själv är inte rädd för attackerna, även om jag finner dem mycket obehagliga och får dödsångest just då. Men någonstans inom mig så måste nog ändå en rädsla finnas, rent logiskt, och det kan ju som sagt trigga fler attacker.

Hoppas du får svaret på sköldkörtel snart, så de kan utesluta lite olika saker så du kan få hjälp med det.

#1 - Jo jag får ofta andningsproblem när jag mår illa o har alltid vart rädd för o spy, så det är nog också en grej… Ja jag ska få svaren i början av nästa vecka tror jag men visar inte det når så tror jag inte det är nåt eftersom jag testade ekg också..

Som igår när jag festade, som typ alla andra gånger, får jag problem o andas när jag ska sova o även under kvällen ibland bara för att jag vet att jag blivit dålig när jag druckit förr o är rädd för o bli de igen (typ väldigt illamående eller spy som jag hatar), så t o m innan jag ska iväg på dan så börjar jag "förbereda mig" på det och blir rädd o får jobbigt med andningen.. Sååå drygt! Och för att jag en gång blev väldigt illamående o fick ont när jag andades o sånt, en enda gång, för några år sen, så kan jag inte släppa det fastän jag festat så många gånger efter det…

Hur blir man av med detta, det hjälper inte tat jag tänker "det är lugnt, det kommer inte bli så" det kommer ändå o sitter i där.. När jga lägger mig o mår illa typ, så får jag jobbigt o andas, sen kanske min pojkvän håller om mig o jag försöker slappna av, då kan jag helt plötsligt andas, men sen typ har jag haft ett tag nu att det susar i pulsen på halsen så de hörs i örat, spec när jag ska sova, och då blir jag rädd igen o får jobbigt me andningen.. Men det sjuka är att när jag verkligen slappnar av slutar suset oftast också så det är en ond cirkel!

Jag FATTAR inte hur detta ska försvinna… Jag pallar inte alltså!

#5 Alkohol och ångest är ingenting som går hand i hand. Alkohol framkallar ångest eller förvärrar den å¨ngest som redan finns. Jag kan bara dricka alkohol om jag är på topp och så fort jag känner att jag får negativa tankar eller så, då undviker jag att dricka.

Jo grejen är att jag va på bra humör o allt igår, men jag tror det handlar om i så fall att jag är så rädd att bli sådär dålig igen, för varenda vareviga gång efetr det så är jag orolig hela dagen innan jag ens börjat dricka. Sjukt jobbigt!

Fattar inte hur man ska komma ur det här, jag orkar inte ha detr såhär.. Är inte alls lika depprimerad som jag varit dom senaste 9 åren, längre.. Men detta förstör ändå så mycket för ångesten försvinner inte! :/ Och det känns verkligen som att det är någ fysiskt fel….

Som nyss, åt vi en god middag och jag äter lite för mycket och blir sådär riktigt mätt så man mår lite illa nästan o det känns som det är så fullt i magen o då kan jag inte andas! Känns det som, fast jag vet att jag kan….. Jag orkar inte ha det så JÄMT för minsta lilla :S Kommer snart bli sådär riktigt depprimerad igen.. För är det inte nåt fel på sköldkörteln måste det va panikångesten bara, jag kan inte tänka mig nåt annat, men det känns som att detta aldrig ska försvinna :S

sköldkörteln? hur hänger det ihop med panikångest? nyfiken bara.

Man kan få liknande symptom. Sköldkörteln har väldoigt många symptom, och väääldigt många som stämmer in även på panikångest och därför är det ofta många som inte får rätt diagnos då dom säger att det troligtvis är panikångest.

Sköldkörteln kan ett symptom t ex va att man känner att nåt är fel, men jag som är hypokondriker/har panikångest har den känslan jämt + massa andrasom stämmer in på sköldkörteln.

Dock har jag testat sköldkörteln nu och det va inget fel. Har även tagit blodprover och kollat EKG, blev lite lugnare men oron finns ju hela tiden där att det är något ändå, eftersom jag rär så hypokondrisk.

Men går hos min kurator nu sen ett par månader tillbaka och det går mycket ,mycket bättre! Jag trodde aldrig jag skulle må såhär bra :D Va så less på att må sådär. Så nu får jag i stort sett aldrig andningsproblem, visst det händer men inte alls lika ofta, får väldigt sällan hjärtklappning och mår allmänt bra större delen av tiden. :) Men visst kommer det fortfarande perioder.. Men mer deppression nu, sen jag började gå där och ta upp gamla saker, riva upp gamla sår. Och när jag t ex blir ensam en hel helg när min sambo åker bort, går jag kanppt utanför dörren, jag orkar inte upp till skolan eller nåt, blir helt handlingsförlamad.

Men det är skönt att ha någon att prata med om alla såna här grejer! Det jobbiga är att nu slutar skolan 29 maj och då kan jag inte prata med honom längre och det va ett väääldigt stort steg att ens gå dit, för jag har fobi för att gå till psykologer, så ag kommer troligtvis inte att gå till någon ny efter, men skulle gärna gå till honom eftersom jag äntligen kommit in hos någon, fått förtroende till någon och han är jättebra så jag älskar att gå dit! Kommer bli tungt när skolan tar slut… :/ Men det finns en liten chans att jag börjar där i höst igen och då ska jag utan tvekan fortsätta att gå!

om det nu inte är sköldkörteln så tycker jag att det låter som ren och skär ångest.

har du någon att prata med, kurator eller så? ta annars upp det med läkaren nästa gång du träffar denne så kan du få hjälp att komma vidare, tex till en kurator eller psykolog.

jo jag skrev just det ovan att jag går his kurator nu och att det blviit bättre :)

#11 förlåt, jag orkade inte läsa all text..

okej :P