Jag måste bara få lov att skriva av mig…

Jag har haft ett allt annat än bra förhållningssätt till mat i ett flertal år nu. Framförallt har jag hetsätit och kompenserat (framförallt genom överdriven motion och kräkningar, flera gånger i veckan) men också självsvält. Jag har inte ansett det vara ett problem förut, men då dessa tankar och beteende påverkar mig mer och mer hela tiden känns det inte alls bra. Dels att jag börjat få återkommande panikattacker, men framförallt eftersom jag är så trött och uppgiven att jag inte kommer iväg till skolan eller orkar med mina studier. Jag har isolerat mig till det närmsta totalt, klarar inte av att visa upp mina fettvalkar för någon. Jag klarar inte av att umgås med någon utan att få ångest för mitt utseende. Dessutom har jag svårt att lita på någon.

I alla fall, de senaste månaderna har varit ett totalt helvete (det mesta har varit ett helvete, men det har blivit än värre nu) Har nästan konstant ont i huvud och mage, sover nästan ingenting på nätterna och till och från på dagarna… listan kan göras lång… i vilket fall är det en liten röst i bakhuvudet som piper att jag vill komma ur det. Det är framförallt nattetid som jag kan komma fram till att jag faktiskt borde söka hjälp. Men hur ska jag gå tillväga har alltid varit en fråga som gnagt inom mig.

När jag då hittade telefonnummer 1177 dit man tydligen skulle kunna ringa dygnet runt för att få svar på sina frågor tog jag chansen. Okej det var mitt i natten (men den ska vara öppen dygnet runt) men det är även då jag är som öppnast att reda ut saker och ting. Och jag tänkte att det kanske var lika bra att ta det steget och få någon mer fast grund att stå på, och på så vis kanske få en stabilare grund att följa upp. Det tog ett tag innan jag ens vågade knappra in numret i alla fall - men slutligen tog jag ett riktigt djupt andetag och ringde.

I telefonen svarar i alla fall en person, hon låter inte direkt glad. Jag försöker kortfattat förklarar mitt problem (på ca tre meningar) och frågar vart jag specifikt ska vända mig för att få hjälp. Får som ett snäsigt svar att "Det är mitt i natten, har du kommit på det nu?" jag blir helt paff. Som sagt - ja det är mitt i natten men numret skall vara öppet dygnet runt för att man ska kunna få svar. Hennes nedlåtande ton fick mig att vilja gå upp i rök, framförallt eftersom det tog sådan jäkla vilja att bara ringa. Jag fick ett annat nummer jag kunde vända mig till men nu mår jag bara riktigt, dåligt istället och vill inte ens titta på telefonen. För det känns som om jag precis tagit världens idiotiskaste beslut. Åter igen övertygad om att ja - jag är ensam och jag är inte värd att tas på allvar.

Jag känner mig totalt misslyckad och fullkomligt dum i huvudet just nu. För mig var en sådan liten sak enorm, bör inte vårdpersonal ha ett trevligare sätt att bemöta på än så?

Kände bara att jag var tvungen att ventilera mig - är det någon annan som har något bra svar vad jag kan göra/vända mig?