Ångestsjukdomar iFokus

Ångestsjukdomar

Etikettövrigt
Läst 2232 ggr
EnsamTjej
0

Allt ger min ångest

Förstår inte vad det är som håller på och hända med mig. Den senaste veckan har jag varit helt konstig, orkar ingenting…det minsta lilla jag gör så får jag ångest som bara den…får panik, när jag diskar det klarar jag knappt av. Kan inte äta utan att känna ångest, vågar inte sova..är rädd för mig själv…orkar inte ta hand om min hygien just nu…har inte duschat på några dagar. =( känner inte igen mig själv. Gråter och gråter hela tiden….tårarna tar aldrig slut. =( Är rädd att dö..men ändå inte. Vill inte umgås med mycket människor, håller min undan folk samlingar.

HannaM
0
Veyla
0
#2

Psyk är bara bra om du mår så pass dåligt att du inte bryr dig om din frihet. Men så länge du inte är en större fara för dig själv (dvs så länge du äter och går på toa, inte försätter ditt liv i rasering och inte har djupa överhängande självmordstankar) så rekomenderar jag att du bara bidar tiden. Vila, gör inte mer än du måste.

Jag kan nästan lova dig att det kommer bli lite bättre bara du låter det bli det!

Om du känner att du riskerar att förstöra ditt liv på ett eller annat sätt så tycker jag nog med att du ska överväga inläggning.

EnsamTjej
0
#3

Jag ursäktar min stavning…Det ska stå Allt ger mig ångest.

Tavar
0
#4

Prova att vila ett par dagar och försök att göra så få ansträngande saker som möjligt, men skulle vara bra om du kunde gå ut på en promenad eller liknande då och då. Brukar få mig att varva ner och vet att de hjälper många andra med.

But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.

isa
0
#5

Jag säger som de flesta andra: vila och ta lugna promenader. Har du någon kontakt med psykolog eller kurator? som du kan tala med?

styrkekramar från isa

EnsamTjej
0
#6
#5 Hej Ja jag har en psykolog att prata med…men vet inte när jag ska dit nästa gång. Jag skulle ha varit till Roger (min psykolog) tisdagen den 7 april men då hade han gått på semester den knäppisen och inte sakt det till mig, utan han hade bokat in en tid till mig den dagen. Så att som sakt så vet jag inte när jag ska dit nästa gång. Kram ensamtjej
[Lynx76]
0
#7

Förstår hur det är. Har det likadant ungefär.

kattlisa
0
#8

Hej ensamtjej.

jag hoppas att du mår bättre nu. Det låter på din beskrivning som om du är ganska allvarligt deprimerad. Du behöver få hjälp så snart som möjligt! Jag hoppas att du har orken att uppsöka en psykiater/läkare, eller orken att be någon hjälpa dig med att hitta en läkare.

Jag känner igen mig i din beskrivning -så har jag mått när jag varit som mest deprimerad och inte haft någon stöttning från andra. Det är viktigt att du ber din omgivning (föräldrar, kompisar, syskon) att hjälpa dig och att du berättar hur dåligt du mår. Ingen klarar av det här själv! Jag tar nu Efexor och mår mycket bättre. Ångesten har blivit MYCKET mindre, det går knappt att beskriva med ord.

Ge inte upp hoppet, du kan må så mycket bättre än du gör. Det är jättebra att du skrivit om hur du mår. Det är ett stort steg framåtGlad

EnsamTjej
0
#9

Hej hej Kattlisa

Ja jag mår fruktansvärt dåligt vill bara försvinna här ifrån. Orkar inte prata med nån, orkar knappt städa hemma, ta hand om disken och allt det där vardagliga som man måste göra, nej det finns inte i min värld. Det existerar inte alls.

evrekaw
0
#10

#9 Men du orkar skriva hit till oss… Så ur positiv synvinkel… lite gnista finns där ännu kvar…

Min första rekation var att du låter som någon som är "utbränd" har kört huvet i väggen efter för många svåra prövningar eller för mycket stress och press…

Om så är fallet är det bara vila som gäller… Vila så att du får ladda batterierna igen.

Du kallar dig Ensam tjej… Är du totalt ensam… är det ensamheten som gnager sönder allt eller blev du ensam för att du mått dåligt så länge?

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

EnsamTjej
0
#11

Hej hej Ja jag är ensam…jag har inga vänner att umgås med. Har alltid enda sen jag varit liten så har jag varit den ensamma tjejen…vet dock inte vad det har berott på

evrekaw
0
#12

#11 Är det här med endamheten en del av att du nu mår så dåligt?

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

EnsamTjej
0
#13

Jaaa det är på grund av min ensamhet jag mår dåligt och av saker som hänt i min uppväxt

Tavar
0
#14

#13 Tror det kan vara bra för dig att kunna prata ut om alla problem, blir som att lätta på en tryckande ventil Glad de flesta av mina nuvarande vänner fick jag efter att jag började gå till psykolog eftersom jag inte var lika djupt i alla mina problem efter det, hade då lättare att släppa in folk.

Man får börja gnata på ett problem först så känner man sig mer avslappnad för det mesta Glad

But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.

evrekaw
0
#15

#14 Precis… Det blir en ond cirkel. Ensam blir ledsen - är man en deppis blir man ensam…

Jag gick både hos psykolog och kurator… Går fortfarande till kuratorn ibland… Några besök - bara för att det är skönt att prata med någon som är helt objektiv och har tystnadsplikt så att man kan säga precis allt!

Men - precis som Tavar sa… Det var först efter att jag pusslat ihop mig själv som jag fick bra relationer…

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

siberlina
0
#16

gå tillvårdcentralen     och ta ett   blodprov, du kanske   ´har fel  på sköldkörteln , jag kände  mig  precis som du     ganska   länge    till och från  , sen av  en   slump   upptäcktes det     att   min  sköldkörtel inte  funkade, det är  ett  vanligt   tjej   problem…