Kan vara att du är demprimerad, annars är det väldigt många som har problem att vara där det finns mycket folk.

Kan kolla på den här länken, tänk dock på att Wikipedia skriver väligt grovt -_-''

http://sv.wikipedia.org/wiki/Social_fobi

Annars kan du bara söka på fobier, längst ner finns en länk till en lista med fobier. Kan kolla där.

Vet inte om jag är helt ute och cyklar men kan vara värt att kolla :) Hoppas du får en tid på bup snart, att vara i skolan kan kanske i grunden vara samma problem som att vara bland folk. Man är ju inte precis ensam i skolan :P

#1 - jag är verkligen inte ensam i skolan. Jag är rädd att folk ska hoppa på mig. Men endå gör jag extrema saker med mitt utseende. För jag älskar att sticka ut i mängden. Men jag brukar tänka gå till din lektion linnea inte bry dig gå bara! Min mamma var deprimerad för några år sedan. Hon hade ångest och sådant. Många torr det är ärftligt.. Kanske kanske inte. Menmen alla tjatar och pressar mig att jag måste gå till skolan. Men jag kan verkligen inte. Och nu borde jag sova. Men jag hade lagt mig 21 och vaknade straxt innan tolv var lika igår.. Kan detta ha samband med allt annat att göra? Och sedan mår jag illa mer eller minde hela tiden. Känns som jag ska spy eller dylikt.

Då har vi typ samma problem, dock utan att jag har problem med folksamlingar utan med mer med halvnära personer (tex pojkvännens föräldrar och liknande). Har inte varit i skolan på en månad, inte det bästa när man går tredje året på gymnasiet, har rosa hår för det mesta och nyligen piersat mig.

Låter ganska mycket som att du kan vara deprimerad eller ha problem med ångest, de kan gå hand i hand eller var för sig. För en del går det även upp och ner i perioder.

Du får prata om det med kuratorn eller psykologen du träffar på bup, tala gärna om det på en gång så de förstår vilket problem det är för dig. Min erfarenhet av bup är att de tar det första man säger på störst allvar, men kan ju bero på vem man träffar och vart man bor :P

Jag har inte utbildningen att säga vad du kan "lida" av, men tycker att det låter bra att du väntar på tid hos BUP för även om skolan är jobbig för många så ska det inte vara såpass att du känner att du inte kan.

Lycka till!

#4 - tack ;)

Det är lätt att ställa diagnoser på sig själv och att känna igen sig i mycket av det man läser om olika sjukdomar, både fysiska och psykiska. Försök fokusera på vad du mår bra av och utgå därifrån för att försöka känna dig bättre, är mitt råd. Se t ex den här tråden, kommentar 2 och nedåt.

Depressioner kan vara ärftligt men de måste inte vara det, med det menar jag att det inte är så att du kommer att hamna i en depression i ditt liv endast på grund av att din mamma gjorde det i sitt.

Mest du väntar på BUP-tiden tycker jag att du ska vända dig till skolkuratorn.

Kram!

Äntligen har jag fått tid till bup! På måndag klockan 13.15 ska jag dit. Jag hoppas att detta ska bli bra snart :)

Försök vara så öppen du kan så ska det nog gå bra :) kan vara lite jobbigt i början att prata med en främmande om personliga saker men det brykar släppa efter ett tag och då rullar det bara på

#8 - tack för tipset! :)

Så lite så ^^ vet att det kan kännas tufft att prata i början, så brukar be dom ställa frågor. Det får en iaf att börja prata och få igång samtalen :)