För en del år sedan såg jag ett programm om depression/ångest.  Det var någon där som sa att om man gömde sina besvär så var det nästan på gränsen till farligt.

Jag är en sådan person som inte visar utåt hur jag känner mig inombords. Jag kan må fruktansvärt dåligt och ändå skämta och skratta  ute bland folk, och hela insidan känns som en knut. Ibland tror jag ändå att det syns på mig att allt är inte OK. 

För det mesta har jag bara depression som kan ta ett tag innan det går över. I enstaka fall vill jag helst gömma mig i sängen och inte gå upp eller göra någonting.

Jag försöker hålla igång mig under mina perioder, göra saker som ska göras, fast utan glädje. Försöker hitta något under en dag som är roligt, eller som är vackert.

Har aldrig fått mediciner för detta. Jag har nämt för min läkare att jag har depp-perioder men antagligen bedöms jag som ett lättare fall. Men ska jag ändå nämna det för läkaren igen? Försöka få någon hjälp?