matångest?
Det är såhär, min syrra fick anorexia i nian, först började hon banta och då fick hon anorexia, men samtidigt hade hon bulumi. Fem år efter det lidandet så blev hon av med bulumin och led av anorexia "bara". Nu är hon 25 år och har fått leva med det i 10 år, och fortfarnade inte frisk, hon väger mindre än mig fast hon är längre. och jag är 166 cm ungefär och väger 48 kg, hon är 170 cm och väger 43 kg. Och nu går jag i nian, och mår dåligt på kvällarna när jag äter. vill stoppa fingrarna i halsen, men vågar inte. ser mig själv som fet hela tiden bara för att min syrra är smalare än mig, jag vill vara smal på kvällen , men på dagarna tkr jag om min kropp. har inte pratat med mina föräldrar om dettta, för dom har fullt upp med min syster, och vill inte ge dom mera problem :(
vet inte riktigt om man ska vända sig hit. men kan det vara så att ja kmr gå i samma fotspår som mina syster? Och vad ska jag göra? :(
om dina föräldrar är varma och fina människor är det inte alls att "tynga ner dom", klart dom blir ledsna om båda deras döttrar är sjuka men då får dom försöka hjälpa dig med så mycket dom kan.
annars kanske du kan prata med antingen skolsyster eller ungdomsmottagningen om att få träffa en kurator om du ändå inte vill prata med dina föräldrar.
kan vara skönt att få prata med en utomstående (tex kurator) om du tycker det är jobbigt att prata med dina föräldrar, då kan du vara mer ärlig utan att du behöver vara rädd att någon ska bli ledsen eller så.
lyckalycka till! kram
Har tänkt att prata med kuratorn, men har inte riktigt vågat, För kuratorn ringa hem till mina föräldrar och säga att jag har vart där?
tack så mycket <3
#2 Nej, kuratorn har tystnadsplikt. Så han/hon får inte säga något till dina föräldrar om vad du har berättat för honom/henne.
Lat är ett så hårt ord. Kan vi inte kalla det motivationshandikappad?
Skrattar sämst som skrattar sist, för han har inte förstått skämtet
Går du till exempelvis BUP kommer de be dig tala om för dina föräldrar då du måste ha deras tillåtelse att gå dit, men skolkurator eller på ungdomsmottagningen gör inte det. Dina föräldrar behöver inte ens veta att du går dit om inte du väljer att tala om det. Ringer dom dock hem till dig har de brutit mot sin tystnadsplikt vilket är ett brott.
Jag tycker du borde gå och prata med en kurator eller liknande, du kan ju tala om för dina föräldrar att du vill gå dit. Föräldrar brukar förstå det och se det som en bra sak, då du faktiskt själv tar ansvaret att försöka må bättre.
Annars kan du göra som jag gjorde, sök hjälp och gå där ett par gånger tills det känns bra och tryggt där innan du talar om för dina föräldrar. Det blir inte alls lika jobbigt då plus att om du får problem med dina föräldrar kan du bara be dom ringa din kurator/psykolog.
But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.
Starta ny diskussion