jag har hösten som är jobbbig. känslan av att något tar slut! brukar börja kännas redan en bra bit in på sommaren. och det är för att tankarna då allt mer blir inriktade på dom gula löv, som börjar dyka upp!! jag blir ledsen, känner det som att jag sörjer!? det är otäckt när jag känner hur tankarna blir då.

 vårarna var oxå till för några år sig oxå jobbiga. men då kom dom känslorna rätt tidigt! i mars då hade jag en jobbig period! då kämpade jag med att tiden kändes att den stod nästan stilla. hade sådan längtan till vårljuset! o solen. och det kom inte! kändes så!

men som sagt nu är det hösten som är hemskast! har ingen känsla för vintern kylan o snön.

men jag är ingen soldyrkare heller! vill helst sitta lite skuggigt och ha lite vind så man känner sig lagomt varm. har inte någon längtan av o sola på någon solstrand!  det är så jag känner….

Vädret spelar mindre roll för mig. Så länge jag inte har slask upp till knäna så duger det mesta. Just nu är jag dock rätt grinig på mig själv som inte har illersäkrat balkongen än, jag kan inte vädra och solen ligger på hela förmiddagarna så mina små och jag kommer snart vara grillade.

Har nog inte märkt någon större skillnad i hur jag mår beroende av väder, däremot kan jag precis som#0 få prestationsångest över att man ska vara ute och uppskatta allt när det är varmt och skönt.

Tidig vår och tidig höst är vad jag föredrar, det är inte för varmt eller kallt, luften är torr så det känns inte kvavt och det är lättare att sova då det är precis lagom varmt att bara ha en filt som täcke. Vintern är lite tråkig och sommaren är mer jobbig, är mest inne eller i skuggan. Solen gör mig bara till en röd, kliande krabba… Plus att jag inte passar i färg -_-''

jag hatar varen. Under vintern sa ar jag helt ok, men sa snart solen tittar fram, det blir varm och jag kan slappna av sa slapper jag aven fri all angest jag samlat pa mig under vintern.. Jag blir verkligen glad nar det ar fint vader och jag kanner mig verkligen lycklig, men sa snart det blir mars/april/maj sa kommer all angest fram. Jag tillater inte mig sjalv att lata angesten ta over under hosten/vintern, men pa varen sa blir det for mycket. Och sa snart jag slappnar av i det fina vadret sa kommer allt over mig pa en gang. All angest jag samlat pa mig under de senaste 6 manaderna. Var-depression kallas det visst.

Dessutom ar det angesten over att klara alla kurser pa univeristetet med bra betyg. ALLA kurser slutar samma vecka, och jag behover topp-betyg pa alla. Stress, panik, angest och hela fadderullan. Jag hatar verkligen varen.

Våren är för mig den allra skönaste årstiden.

Fortfarande klar frisk luft, solen värmer skönt och behagligt. När jag ser hur hela moder jord vaknar till liv igen med blommor och gröna musöron på alla träd och buskar. Humlor börjar surra, vackra fjärilar flyger omkring.

Att höra den vackra sången alla små vårfåglar sjunger då man sätter sig på trappan med hundarna och en kopp kaffe. då bubblar det gött inom mig trots den där förb-e ångesten som aldrig tycks släppa taget.

Jag tycker bäst om våren. När allt blir grönt och blommar och "mina" älskade rovfåglar flyttar tillbaka till oss. Solen värmer lagom och det är inte för varmt. Synd att jag dock är pollenallergiker…………men det gör inget.

Jag gillar hösten mest. Alla årstider har sin charm men sommaren kan vara riktigt jobbig. Det är för varmt och blir aldrig mörkt = problem att somna.

Våren är hemsk och sommaren är den värsta årstiden av alla. Det är så varmt, man kan inte ha kläder. Jag vill inte visa min kropp alls, så sommaren ger mig en extrem ångest. Jag gruvar mig.

Hösten är bäst. Hittar ingenting jag ogillar där.

Vår och höst är mina favorit årstider, just för att det är så otroligt vackert. Våren då all grönska kommer fram. Naturen kläs i de vackraste kläder.  Jag blir så glad av alla färger. Hösten är lika vacker den otroligt färgrik under den tid då den förbereder sig för den kalla vintern. Hösten och vintern då allt går till vila och dvala. Tiden då det är okej att vara inne och pyssla eller bara mysa i vintermörkret.  

Sommaren är jobbigt på så vis att man SKA vara glad, man SKA vara ute. Man SKA umgås osv..

Här i Göteborgskrokarna är ju våren redan här och jag får höra att jag inte är riktigt klok som inte satt ute med min kaffekopp i det fina vädret och solen som sken så varmt. Suck och stön, låt mig vara ifred tänker jag då. Vad kul att du är ute o tycker det är skönt. Men måste jag tycka som du? Varför är det så?

Folk frågar hur jag mår eftersom jag är så blek under sommaren. Men hallå, alla gillar inte att ligga o pressa i solgasset. Varför kan jag inte får sitta i skuggan med min kaffekopp.

Det är så skönt med denna sidan, att se att det finns fler som känner som jag. Ni är underbara.

Vår och höst är de årstider jag bäst trivs med.
På sommaren kan det bli sjukt jobbigt med badande och allt detta tvån om att man ska ''ta vara på det goda vädret och sitta ute hela dagarna'' och på vintern blir jag lättare nedstämd…

Våren är trevlig då det bli ljusare o allt börjar knoppa o hästarnas magar växer med fölis i o fåglarna vaknar till liv. På minus sidan så kommer myggen(fyfy), fästingarna, huggormarna o alla soldykande sk"våroffer" som klär av sig i tid o otid så fort solen tittar fram.

Sommaren hatar jag, varmt jobbigt, fullt med lättklädda människor överallt och insekterna kryllar och sen alla "måsten". På + sidan ligger det att få bada i sjön eller stenbrottet o få se fölen leka i hagen.

Hösten älskar jag! Luften blir sval o klar o doftar…liv! Lövens alla färger som livar upp från sommarens övergrönska, solen dämpar sig o är inte stekande, härligt. Alla sommar gäster o semesterfirare sticker tillbaka till staden o sina jobb o lämnar skog o mark åt mig o hundarna, lovely! Svamptider, bärtider, jumjum.

Vintern kan jag inte riktigt vara utan men mörkret är jobbigt i längden fast det är skönt att få pälsa på sig när man är ute o sen komma in o tända brasa.

Behöver alla årstider även om sommaren är en plåga…

Blev visst lite långt