Hur gjorde du när du slutade senast? Slutade ta dom bara eller trappade ut långsamt? Jag hade liknande problem när jag slutade med paroxetin och det som hjälpte litegrann var att trappa ut ännu långsammare än min läkare rekomenderat. Jag fick dela tabletterna i fjärdedelar och ta varannan dag på slutet för att trappa ut så försiktigt det bara gick. Trots detta hade jag rätt svåra problem men det är tydligen inget man kan göra åt det, mest lida och stå ut. Har du fått dom problemen av att ta bort medicinen tycker jag definitivt inte du ska försöka göra det igen utan att läkaren är medveten om det.

Jag trappade ut mycket långsammare än vad min läkare tyckte att jag skulle göra. Läkarens sätt funkade helt enkelt inte. Jag tyckte utsättningssymptomen var så obehagliga så jag gjorde det så långsamt att jag knappt märkte dom.

Läkaren tyckte det var bra att sluta under 3-4 veckors tid. Jag drog ut det i 6 månader.

Köpte tablettdelare och tillsist tablettkrossare på apoteket. Då funkade det riktigt bra.

De ska trappas ut långsamt. Vi får aldrig glömma att var och en reagerar olika - vi är inte likadana…

Någon kan trappa ner fortare och någon måste få trappa ut långsammare. Man ska lyssna på sig själv och ta det i den takt just DU behöver!

Tog det förut i samma dos har jag för mig, då de inte hjälpte eller ens visade några bieffekter när jag började slutade jag en dag att ta dom. Märkte inget då heller.

Jag är inne på min andra dag av citalopram sen fluoxetin inte hjälpte mig, gick direkt över från 20 mg fluoxetin till 20 mg citalopram.

Har ätit cipramil förut och vet att jag kommer behöva mer än 20 mg.

Varför vill du sluta? Har den ingen effekt?

Tack för era svar.

Jo jag trappar ner långsamt äter 10mg nu och 10mg nästa vecka varannan dag.

Jag och min pojkvän försöker bli gravida, och citalopram är skadligt för fostret. Därför! :)

#6

Åh vad kul. Hoppas det går bra. Håller tummarna :)

2:a dagen på mina 10mg nu.

Har haft ett liv med "uppgång klockan halv två på eftermiddagen" och försöker ställa det till rätta också så mår jag säkert bättre av allt. Eller vad tror ni? Börja leva som en normal människa skulle ju inte vara fel. Få må bra.

Just nu på morgonen känns allting bra, presic som förut med 20mg.

Igår somnade jag vid 21.00 vilket är vääldigt ovanligt. Brukar annars inte kunna somna förän runt 3-4 på nätterna.

Har beställt tid på sjukhuset för hälsokontroll nu på morgonen också. Och har tvättstugan klockan 12, känner mig jätte stolt.

Tänkte försöka skriva här varje dag så ni får följa med mig hur det går med min medicin och nedtrappning + allt annat.

Hoppas ni följer med.

Ha en underbar dag!

Kram från Emelie

Jag tycker att det är ett mycket bra beslut att vilja sluta med ssri innan du blir gravid. Jag önskar dig lycka till och hoppas att det ska gå bra med ett liv utan piller.

#8 Håller tummarna för dig, både ang. nedtrappningen och planerna på barn…

Med det som motiv klarar man allt… Jag klarade till och med av med att sluta röka fast jag fick sluta med alla mina mediciner!

#10

vad duktig du är som slutade röka.

kämpar med det oxå jag , skitjobbigt!!

godnatt allesammans

Hej! Nu har jag inte skrivit på två dagar men är nu inne på min 5e dag med 10mg.

Jag har börjat märka att jag har svårt att kontrollera min kropp. Då jag blir arg, blir jag mycket arg och kastar saker omkring mig. Jag har tur som har en pojkvän som står ut med mig och förstår hur jag känner mig.

Tredje dagen var värst, det var då jag fick mitt vredesutbrott och t.o.m gjorde slut med min sambo. Jag har ingen aning om varför. Han förstog mig och allting är jättebra nu.

Fjärde dagen, igår. Jag var jätte trött och hade mycket ångest över det som hände dag 3. Jag har också börjat känna av lite hjärtklappningar då och då.

Jag går på möte två gånger i veckan och pratar om "den gamla onda tiden" , igår pratade vi om ganska jobbiga saker och mitt hjärta började hoppa mera än vanligt. Jag lugnade ner mig själv genom att tänka att det inte är någon fara. Jag klarade det!

Dag fem:

Idag, vaknade av att svärmor ringde och skulle komma på kaffe. Kvart över sju. Jag gick upp, tog mina 10mg och kände mig allmänt pigg efter allt sovande igår.

Dagen hade inte kunnat börja bättre då min sambo fick en bajskorv kastad på sig av våran ena katt som hade varit i lådan och fastnat i sin egna korv under foten.

Ett skrattanfall anföll mig vilket är mycket bättre än vrede.

Ta hand om er så skriver jag ikväll!

Kramar från Emelie

#12 Ha, ha, ja… din pojkvän får onekligen bokstavligen en massa skit just nu…

Jaa! Verkligen, han är underbar som står ut med mig just nu.

Men det känns SÅÅ j'vla bra att äntligen försöka sluta med medicinen. Helt underbart! Han kanske tänker att det är värt att få en flickvän som inte lever på medicin sen :)

Kramar!

#14 Tror jag han gör :) min pojkvän gnäller alltid om att han inte gillar mina mediciner ^^

#15 Vad äter du för nått?Har du funderat på att sluta? Jag vet ju inte hur det är för andra men för mig känns det helt underbart att jag mår så pass bra som jag gör nu med bara 10mg. Nästa vecka börjar 10mg varannan dag får se hur de går.

Känner mig jätte lycklig! :)

#16 Åt citalopram förut men valde själv att sluta äta dom då jag inte märkte av dom. Har nu börjat med Cymbalta och de verkar funka ganska bra :)

#17.

Cymbalta har jag aldrig hört talas om. Men vad bra att dem funkar för dig. Har du oxå panikångest? Får jag fråga dig om säkert en ganska jobbig sak. Vad hände, alltså vad utlöste din första attack?

Hur var du under dem första veckorna när du åt medicin oså där?Jag har själv aldrig riktigt kunna förklara för mina människor runt omkring hur det kändes. Man tror liksom inte att sånna känslor finns.

För mig kändes det som att hjärtat skulle sluta slå när som helst. Det slog så snabbt! Jag låg inne på min dåvarande pojkväns toalettgolv och bara hyperventilerade.

Du vet när man drömmer, och drömmen är för läskig så du bestämmer dig för att vakna. Så var det, men jag kunde inte vakna vilket gjorde så jag fick ännu mera panik.

Kram

#18 Vet inte vad mina ångestattacker klassas som men är nästan så som du skriver utom att jag växlar mellan att hyperventilera och att inte kunna andas, allt snurrar och jag känner mig antingen helt tom och borta eller som att allt är onaturligt nära.

Med citalopram var jag helt som vanligt, ingen positiv eller negativ förändring. Men nu med Cymbaltan är det större skillnad på bra och dåliga dagar, de bra är underbara och jag klarar allt men de dåliga är värre än vad de var tidigare :/

#18 Har ingen utlösande faktor riktigt utan har jag en hemskt dålig dag får jag en attack. Vaknar på det sättet och oftast kommer attacken efter 16.00 någon gång.

#20

Som om man står utanför sig själv och kollar på vad man själv gör? Jag vet presic hur du menar.

Funderar du inte på att sluta? Gå på KBT?

#21 Nej, aldrig så att jag är utanför mig själv men känns ibland som att jag inte har något inom mig, det är bara tomt.

Vill inte sluta, vill se hur de här funkar först. Går ju till min psykolog med och ska börja gå på något gruppsamtal sen, vill inte sluta förren jag känner att jag kan hantera saker ordentligt.

Det är sant och riktigt bra av dig. Får jag fråga hur gammal du är? Jag har haft min medicin i ca två år nu och känner att jag kan kontrollera mina attacker.

Har du msn så vi kan prata där?

Hej på er!

Dag 6 idag. Har ni sett filmen "Anger management" ? Med Adam Sandler och Jack Nicholson?

Där säger dem "Goos Fraba" när dem blir för arga och försöker lugna ner sig själva. På någe vis så fungerar det för mig.

Jag blir så trött på "tröga" folk som jag pratar med i telefonen eller i verkligheten som inte förstår. Jag höjde rösten för någon dag sen när jag pratade med min bästa vän i telefonen och min pojkvän gick brevid mig och klappade mig på axeln och sa med ett leende "Gooos Fraba Emelie" . Och det funka! :)

Det är lite läskigt om jag skulle få sådant vredesutbrott som på dag tre. Jag kunde inte kontrollera mig, jag var i min egna värld, en värld där man slänger allt som är i ens väg på golvet.

Jag har en väldig tur som har en sådan sambo som står ut med mig, verkligen. Nu har han sett alla mina sidor men han stannar ändå kvar. Det är jag tacksam för.

Jag hoppas att det här kommer att försvinna när min kropp vänjer sig med att inte ha någon medicin.

Nu till lite, privata delar. Det sägs att antidepp medicin minstar sexlust. För mig var det tvärtom. Men nu när jag börjat minska på medicinerna så känner jag av det. Jag har iallafall ingen ork till att ha sex.

Jag sover för det mesta och är ganska snurrig i huvudet på kvällarna. Speciellt när jag är ute och går då det känns som att min ena hjärnhalva bara stängs av för någon sekund. Om och om igen.

Nu ska jag inte ta upp eran tid längre, hoppas ni orkade läsa. Ha en bra helg!!

Kram Emelie

#23 Jag är 18, tog citalopram när jag var 17 i ca 6 månader.

Kan skicka min msn till dig med PM

Härligt. 90a? Jag är 19 nu. Ses på msn!

#26 Japp ^^ 90a. Har du fått mitt medelande än?

#27

Jadå jag har fått de. msn är lite konsig idag men lägger till dig så fort de fungerar igen.

#28 Har märkt att de är det för en del… För mig funkar det som tur är utmärkt :/ kan dock inte skriva till vissa kompisar så det är lite påfrestande.

Buhu, är det ingen som läser här längre? Ingen kommentar efter en hel dag :O

Idag vaknade jag jätteglad och tänkte testa min första dag utan medicin, det dröjde inte länge innan kroppen skek efter det. Jag har varit väldigt aktiv idag, städat, dammsugit, lagat mat, varit ute och gått osv. Men det har ändå inte känt som en bra dag på någe vis. Har mest varit irriterad över att jag ens började äta mecidin. Har också läst mina gamla journaler om när jag hade anorexi och det stod "Emelie kräks efter måltiderna, vilket syns på hennes tänder" . OKEJ???? Jag, Emelie VET att jag aldrig kräktes efter maten när jag hade anorixia. Vilket gjorde mig ännu mera irriterad.

Åh, tv nu.

Godnatt.

#30 Är så störande när folk hittar på saker -_-''

Hej på er igen!! Jag plussade igår :D min efterlängtade bebis kommer om 35 veckor :)

förhoppningsvis om allting går som det ska.

Kramar

#32 Då är det ju bara att börja räkna ner ^^ Det kommer nog gå bra ska du se, i min släkt har vi haft alla möjliga underligga födslar och graviditeter men alla har klarat sig perfekt

#32 Klart det kommer att gå bra! Ser att du klarat att trappa bort medicinen galant. Hur har det gått med rökningen?