Ångest, ångest är min arvedel
Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen. Nu styvnar löddrig sky i nattens grova hand, nu stiga skogarna och stela höjder så kargt mot himmelens förkrympta valv. Hur hårt är allt, hur stelnat, svart och stilla!
Jag famlar kring i detta dunkla rum, jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar jag river mina uppåtsträckta händer till blods mot molnens frusna trasor.
Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna, mina händer river jag såriga, ömma mot berg och mörknad skog, mot himlens svarta järn och mot den kalla jorden!
Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen.
**
Av Pär Lagerkvist**
Döm Inte Människor Genom deras utseende. För du kan Inte se deras insida.
I am who I am, so like it or kiss my, yeah you know exactly what to kiss.
Smile to the world, than the world smiles to you
Själv gillar jag Frödnig också
Stå grå
Stå grå
Stå grå, grååååå
Så är gråbergets sång
Låååååång….
"There is nothing more despicable than respect based on fear."
Dikter är inte min grej, men några få av Fröding gillar jag faktiskt. Även om #0 faktiskt kändes rätt beskrivande.
Paulina
Hade en Edith Södergran-period också…
"Jag längtar till landet som icke är - för allt som är är jag trött att begära…"
Eller Karin Boye…
"Visst gör det ont när knoppar brister - varför skulle annars våren tveka?"
Finns mycket vackert och tänkvärt… Man förstår att författarna verkligen vet hur det är att må uselt…
"There is nothing more despicable than respect based on fear."
Starta ny diskussion