Hej.

Usch , igår fick jag panikångestattack på ett hotell, vi har varit på konferens.och var långt från hemmaplan,

Och ingen människa som förstår problemet, när jag sedan berättar. De bara skojade bort det. - typiskt folk som inte har upplevt detta själva.

Orsaken till panikångesten var att jag inte hittade ut från hotellet, jag hittade inte den stora salen, vid entrén där vi satt och åt middag. Jag villade bort mig i korridorer med hotellrum och hittade till slut varken ut eller in.

Det slutade med att jag tog mig längst ner i källaren och gick ut från en nödutgång och gick runt hela hotellet på utsidan i (tofflor, inneskor i snö och lera! ) finklädd också. Allt för att hitta in igen.

Jag fann mig inte, kunde inte tänka klart, men efteråt kom jag på att jag hade ju bara kunnat ringa receptionen från min mobil och bett dem lotsa mig vidare liksom.

Det var verkligen inte trevligt. Helt plötsligt fanns det ( i mitt huvud ) tusentals korridorer med hotellrum och inte en enda människa träffade jag på! Naturligtvis så var det inte en själ som varken kom ut eller in ifrån sina hotellrum.

Jag tycker ödet var taskigt emot mig, för jag hade förväntansångest innan vi skulle åka. Jag var orolig för att jag skulle få panik på bussresan, då jag inte kunde styra och ha kontroll över vart jag skulle gå av. Den körde i en timme direkt till vårt resmål och gjorde inga stopp.

Allting hela dagen och hela kvällen gick jättebra, jag vågade t.om åka ensam i hotellets hissar och så bara händet det här som en "trevlig avslutning" på kvällen.

Blä

Jag lyckade somna till slut i hotellsängen. ÄR inte så bra på att sova borta.

Även hela denna dag gick bra, utan problem, jag fick bara lite "svimningskänslor" under föredraget för jag andades fel, jag andades för lite. Men det ordnade till sig till slut.

Blir ledsen över att denna händelse ska överskugga, hela min konferens. Allting gick ju bra utom det där. Jag måste försöka tänka på allt som gick bra i stället.

kram isa.

 ( förlåt att det blev lite för långt inlägg )