Jag kan inte säga mer än att jag vet hur det känns. Numer är det sällan jag får panikångestattackerna, men dethar för min del ersatts av ständig ångest istället.

När det går över? Jadu.. När man blir frisk? När jag mått bättre har det i princip försvunnit, så jag antar att det går att få bort/minska rejält genom att bli "frisk" om man får en behandling som passar en själv, alt. löser det själv, även om jag intevet hur man gör det senare.

Får du hjälp i dagsläget? Annars kan det vara ett bra steg i rätt riktning. Det är svårt att leva ett normalt liv som sjuk, mycket svårt dessutom.

Hur gamla är Ni? Jag har haft ångest sedan jag fick mitt första barn vid 18 års ålder. Hade väl inte det bästa förhållandet med hennes pappa. Min mamma hade själv lidit av ångest och sa: du skall se, att det blir mycket bättre när Du blir 50 år. Det var ingen tröst för mej som 20-åring. Jag har levt mitt liv - både bra och dåligt - ångest och inte ångest.

Nu är jag 63 år och ångesten är minimal. Jag undrar om det för min del handlar om hormoner. Min mamma blev bättre efter övergångsåldern och SÅ även jag.

Men när man är ung, så borde det gå att bota på annat sätt.

vet vad du pratar om

går du och får hjälp någonstans får du medicin????

vet att det finns även akupunktur men har inte provat själv,,,,,varr bara 15 år själv när det började för mig är idag 48 men det har varit sämre och bättre.

har du läst någon bok om ämnet???

när du får ångest försök fokusera på något i din närhet jag tar till korsord inte alltid det hjälper men kan minska

kram

 Jag vet också vad du pratar om , alltför väl! Är du dessutom deprimerad också så blir det extra jobbigt. Tycker synd om dig, jag har också varit deprimerad och har/haft panikångest , det blir så mycket man ska hantera och jobba med då. Jag förstår att du blir jättetrött.

Som #3 skriver, så är det bra att fokusera på något annat. Det hjälper litegrann och lättar på trycket. Om du orkar , så är fysisk aktivitet bra också. Det behöver inte vara ett hårt pass på gymmet, det räcker med en rask promenad, så tillförs kroppens egna seretonin till hjärnan och det känns lite bättre.

( här hos mig blir det många och långa promenader ) Det hjälper faktiskt. Att cykla är bra för mig också, för det blir jag alltid glad av. Jag gillar att cykla. Om du har ork, så försök göra något du blir glad av.

Ibland finns inte orken hos mig, men jag tvingar ut mig på en promenad i alla fall , för jag vet att det lättar lite för stunden i alla fall.

Jag hoppas du går hos någon och pratar om detta. Det hjälper också, hos kurator/psykolog får du tips. KBT är en bra metod, särksilt för panikångest och "vanlig" ångest.

Hoppas du mår bättre snart.

Varma kramar isa

ps, KBT= kognitiv beteende terapi.

Det funkar bra för t.e.x de som inte vill äta antideppresiva mediciner. Jag är en av dom. Detta funkar bra för mig, men jag håller med dig att det är ett ständigt kämpande både psykiskt och fysiskt.

Du är jättestark som kämpar! Du är jätteduktig! När du skriver att det är en kamp, så visar du att du kämpar på och har inte gett upp.

Kram isa