Tja.. På andlig utveckling anses man ha dålig själskontakt om man är psykiskt sjuk…

Nu anses det som en gåva att ha ångest…

Nää! Jag är 42 år, och jag hade gärna haft sämre kontakt med mina känslor om jag sluppit vara bipolär…

Min ångest kommer i skov ca;8 av årets 12 månader är neråt…

Du kan få lite av mig Dojdan… Du kan få allt…

#1 Jag beklagar att du mår som du mår, men mitt inlägg skrevs jag för att motivera och peppa personer som haft en dålig dag.

Ja, jag ser det som en gåva, och det skäms ja inte för. Jag har jobbat hårt för att komma dit jag är idag. Jag har slitit arslet av mig helst enkelt för att kunna få kontroll över min ångest. Och allt detta slit har gjort mig till en bättre människa. En människa som dessutom känner sig själv otroligt väl. Och ja, det ser jag som en gåva.

Jag tycker det var fint skrivet. Jag blev glad! Har aldrig sett det så, på det sättet. Nu kan jag nästan vara lite stolt över att jag "känner så mycket" som jag gör. eller?

Fast det ska sägas också, att idag är en ganska bra dag. Hade jag läst det på en "värsta-ångest-dagen" , då kanske jag inte hade reagerat på samma vis.

kram isa

#3 Det var precis dessa känslor jag ville ta fram  med mitt inlägg Isa :) Du ska vara stolt! Tänk att inte kunna känna alls? Hur kul skulle det vara?

Nej, du får förlåta mig… Jag är inte en bråkstake här på forumet normalt… Men jag har haft ångest 80% per år i 25 år…

Jag ser inget positivt i den sortens floskler…

Ska jag sitta här och vara TACKSAM över att jag ju har det så förspänt med så mycket ångest - för jag får ju sådan själskännedom…  Nää och Blä

Var tacksam om du vill - men jag betvivlar att jag inte är ensam i att inte hurra över ångestens eventuella positiva sideffekter…

#5 Jag förstår att du inte kan känna som jag. Ångesten var min värsta fiende till jag kom ifrån den. Det är inte ångesten i sig självt jag är tacksam för, det är personen som jag har blivit av den. Jag kommer att lida av ångest resten av mitt liv, för det är så jag är som person. Men jag kan hantera min ångest, det är det som gör att jag kan känna som jag gör.

Jag kan inte alltid hantera min ångest, det ska jag inte säga. Men den hindrar mig inte längre från att leva. Jag är inte längre hindrad från att göra saker som jag inte kunde när ångesten hade kontroll över mig.

Jag säger inte att alla ska vara tacksamma för sin ångest. Men alla människor som har fått kontroll på sin ångest, de ska vara tacksamma. Dom är en stor erfarenhet rikare än många andra människor.

#6 Du missförstår mig totalt… Jag har lärt mig leva med min ångest. Jag är högutbildad har familj, arbete, en meningsfull fritid…

Jag har lärt mig leva med, hantera och acceptera min ångest. Och jaa, jag har verkligen lärt känna mig själv innan och utan…

Men för den skull kommer jag aldrig någonsin att kunna sjunga ångestens lov eller tillskriva den något positivt…

Jag vet att jag är den jag är, i mångt och mycket, på grund utav den. Att jag gör ett fantastiskt jobb bara för att jag vet hur det är att må för dj-ligt själv…

Men hade jag med allt detta i vishet i bagaget fått starta från ruta ett och göra valet…

Ett mindre insiktsfullt liv och ingen ångest - eller ett insiktsfullt liv fyllt med ångest… Då hade valet inte varit svårt…

#7 "Ett mindre insiktsfullt liv och ingen ångest - eller ett insiktsfullt liv fyllt med ångest… Då hade valet inte varit svårt…"

För mig hade det varit ett väldigt, väldigt svårt val. Men bara för att man får insikt av sin ångest betyder inte att man lever hela sitt liv fyllt av ångest. Idag skulle jag absolut välja insikten.

#8 Mmmm men jag är bipoär med tyngdpunkt på depression. Det finns ingen terapi i världen som kan kurera mig… Och jag kan inte välja att inte ta medicin…

Jag tror att det finns olika sorters ångest… En del är orsaksrelaterade, dvs. man har råkat ut för tragiska saker som sänkt en…

För mig handlar det om ett fel i frontloben… Ingen terapi i välden kan få instanserna som ska reglera flödet av signalsubstans mellan höger och vänster hjärnhalva i frontloben att fungera som det ska…

Du har möjligheten att bli bättre - Rent statistiskt kommer jag att bli sämre…

Vi har båda ångest - men inte samma utgångsläge. Glöm aldrig det… Den enes ångest är inte samma som din… Du kan endast känna dig, och jag kan endast känna min - Fullt ut… Och din kommer alltid att vara värst för dig - för den är din… Sak samma gäller för mig…

Tro nu inte att jag är en negativ människa - hade jag inte varit en sådan kämpe med tro på livet hade jag inte suttit här idag….

Absoult, jag talar bara om mina egna tankar. Men ursprungsinlägget var till för att peppa. Kämpa på!

#10 Jag vet att det var pepptalk, att du menade väl - men jag hatar "flåshurtighet!"

Positiv vardagsrealism för mig tack…

Inte ett idylliserande eller filosofiskt fyllda floskler av positivitet kring ångest…

Det är sak samma med den där flåshurtigheten som det är med tigern… Du kan måla den i hur många lager du vill, i alla färger du önskar… Den kommer likt förbaskat att vara randig innunder…

#11 Okej, men då måste jag faktiskt säga att du kunde ha lämnat tråden och gått vidare. Jag tycker det är lite tragiskt att kalla positivt tänkande för "flåshurtighet". För utan det så är det bra många människor som aldrig skulle komma ifrån sin ångest.

Tack, det där behövde jag läsa idag :)

#12 Jag ska konkretisera mig…

Positiv inställning är ett måste för att gå vidare med sin ångest… Har absolut inget emot positivitet…

Flåshurtighet är när man idylliserar något och rosenmålar något med ett förvrängt perspektiv.

Jag behöver inte låtsas att det är roligt eller positivt att ha ångest för att bemöta min ångest och hantera den på ett positivt sätt. Jag ser på min sjukdom med krassa realistiska ögon. Den är det den är.

Jättebra skrivet

#14 Jag har absolut inget förvreängt perspektiv på min ångest. När den är där så är den förjävlig. Men om någon skulle säga till mig det som jag skrev i trådstarten här, då skulle jag må lite bättre. Så är det bara. Alla behöver inte ta till sig min text, men för det så tycker jag inte att det är rätt av dig att kritisera mitt, och många andras, sätt att hantera vår ångest.

#16 Det har aldrig tidigare varit problem med att ha skilda åsikter kring ett ämne här.

Jag argumenterar för min ståndpunkt och du för din…

Varför tar du det personligt och som kritik???

#17 Jag ser bara ingen anledning att argumentera. Jag skrev definitivt inte detta inlägg för att skapa argumentationer. Antingen kan man ta till sig inlägget, eller så kan man inte det. Så enkelt är det.

 #18 Så med andra ord ska de som inte håller med dig hålla käften…

Tänk efter vad det är du faktist säger…

#19 Nej, nu tycker jag att du tolkar mig helt fel. Ångest är olika för alla människor och jag vet att många uppskattat mitt inlägg. Om du inte gör det ser jag ingen anledning till att du ska skriva i tråden över huvud taget. Hela syftet med tråden är att den ska var upplyftande för dom som kan ta det till sig. Jag tycker iinte alls att denna form av argumentation och diskussion passar sig i denna tråd.

#20 "Du tycker inte att det passar sig…"  

 Det har hitintills rått åsiktsfrihet här… Du vill införa censur… Sorry….

Nu blir jag fundersam?

I en tråd som inte uttalat är "Positiva tråden" eller "negativa tråden" är det väl alltid fritt för både medhåll och annat åsiktsutbyte?

När började vi råda personer att INTE skriva i våra trådar, för att de inte delar vår åsikt?

Det är väl inte en tråd för "inbördes beundran" vi eftersträvar utan ett "bollande" av våra erfarenheter och reflektioner som är önskvärd.

Du uttrycker en erfarenhet som är positiv Dojan och jag glädjs över att din upplevelse och att du delar med dig av dina tankar!

Men, din åsikt och dina erfarenheter delas som jag ser det inte av alla och även det ska respekteras, utan att man blir ombedd att lämna tråden!

Annars bör vi nog ha en diskussion om vad som är önskvärt/tillåtet att svara eller inte i trådarna, vill vi ha det?

#22 Det stämmer, diskussion är tillåtet. Det är ett diskussionsforum. Att vi inte håller med varandra om allt är det fina med människor. Vi uppskattar olika saker och ser på saker på olika sätt.

Däremot ska man alltid tänka två gånger innan man skriver så man är säker på att man uppftattat vad den andra menar. Även tänka på sitt ordval och sina formuleringar så man inte gör någon upprörd i onödan. Det bästa sättet att hålla sig på en nivå som är ok är att alltid utgå ifrån att det som skrivs är med gott uppsåt.

/HannaM, medarbetare

Ja, jag håller med dig Hanna det är jätteviktigt!

Herregud… jag ger upp!

Dojdan - jättebra o fint skrivet - det är såna ord man behöver läsa ibland när man är mitt i skiten. Tummen upp till dig!!