Usch. Jag förstår dig. Det "vanliga" vet man ju hur det känns och vad som händer och hur man kan hantera det. Nyheter är inte alls kul, spec inte på det området. Hoppas det går över fort!

Än så länge verkar det inte ge sig… men hoppet är väl det sista som överger människan.

Jo, det sägs ju vara det. Har du någon aning om varför detta kom? Tänkte om du ändrat någon medicin, något hänt osv? Nyfiken i en strut. Du behöver självklart inte svara om du inte vill.

Jag har faktiskt ingen aning. Helt plötsligt utan orsak som jag kan se nu började jag sova sämre, få svårare att somna framförallt då och sen kom den här obehagliga nya ångest,depp,panikkäslan.

Underligt.. Då är det ju inte så att jag kan trösta med att "när förkylningen släppt/medicinen satt sig så lägger det nog av". Sömnsvårigheter tär på mig enormt. Då får jag en annan typ av oro i kroppen, och det är verkligen inte kul, vet ju inte vad som händer.

Tusan, ibland önskar jag att det vore så enkelt som när man var liten. "Ta ett glas mjölk så ska du se att det blir bra igen". Hade vart så skönt att kunna ge en sådan enkel lösning som kunde lätta så mycket för den man gav den till.

Jag har nyss fått erfara och lära mig att ibland så kan ångesten ligga och gro undermedvetet.

Man förtränger den och "kör på" i den vanliga takten och "pang" så kommer ångesten och rädslan ändå ut till slut och just då förstår man inte varför den kommer, men den kanske har legat där undermedvetet under en tid.

Så förklarade i alla fall min psykolog för mig, då jag , som jag tyckte det , helt plötsligt mådde jättedåligt, med panikångest, rädsla och "vanlig" kraftig ångest, fast det inte hänt något särskilt just då. Fast det hade hänt en hel del , visade det sig, när vi gick igenom , cirka sista halvåret.

#6 jo det är väl så. Det som är konstigt här är väl snarast att känslan har ändrats. Ångesten har jag haft hela tiden, den har bara bytt ansikte.

#6 Ja, man förtränger nog en hel del som senare kommer upp..

Hur är det idag då Hanna?

#8.. inge vidare. Tog en tur förbi ortopedakuten och psyket inatt och det var inget muntert besök…

#9 jag skickar en stor styrkekram till dig och en stor tröstekram.

mvh isa

Nämen stackare.. Det är väl aldrig muntert där i vilket fall antar jag. Illrarna skickar lite gos här ifrån soffan i vilket fall. En illerpuss gör ingen ont.

#11 om den inte är från en bitis=p

Då rekomenderar jag Phoenix ;) Fjäderlätta, försiktiga pussar där =)

#13 kommer och hämtar ut ett par sånna nästa gång jag är i trakten då=)

#14 Gör så =) Han är goskillen alla dagar i veckan =) Inte en tillstymmelse till nafs i ansiktet alls under den tid jag haft honom =)

Har döpt den där ångestsorten till Gnaget…

Personligen tror jag inte den är ny… Jag tror att man efter många år med ångest tillsist särskiljer olika nivåer för att man lärt känna sig själv och sin ångest innifrån och ut…

Men detta är bara en teori - vad tror du?

#16 nope det är inte den gnagande varianten. En annan ångest. Eller ett annat sätt att visa sig. Möjligt att det är så att jag efter åren me ångest börjar se skiftningarna i den men jag vet inte. Det är en främmande känsla. Inte den vanliga.

#5 Angående att ta ett glas mjölk. När jag hade rätt mycket kontakt med jouren via telefon (när dom hade nattöppet) fick jag ofta rådet att dricka te och gå och lägga mig=)

#17 Ja, den behöver man ju ringa om ;) Enkelt det hade vart isf. Bara svara "te och säng" innan man slände på och tog nästa ;)

#18 jajjamen, det var surtanternas favorit=p Dom hade ett par som jobbade som verkade måttligt intresserade av sitt jobb och det var deras favoritkommentar. Alternativt, kolla lite på tv, lätt med ångest? Sen fanns det en del, oftast yngre killar som var jättetrevliga och som bemötte mig jättebra och oftast mådde jag såpass mycket bättre efter dom samtalen att jag faktiskt kunde ta lite te och gå och lägga mig=) Men det handlade om tur, vem som svarade när man ringde.

#19 Jo, kolla på tv med ångest är ju super! Man är ju så fokuserad menar jag ;) Åh, sådana killar (tjejer med för den delen) vill vi ha fler av! =) Det är väl exakt så det ska vara, så vill jag ha det iaf om jag skulle ringa.

Starta en namninsamligt mot surtanterna?

Hur är det nu då föresten? Lättar det av något, eller håller den i sig?

#20 Hmm, jag ringde en gång och nån av surisarna svarade och jag konstaterade torrt att vi kan skippa det här du är bara otrevlig ändå. Jag tror faktiskt det blev vårat bästa samtal. Undrar om surtanterna jobbar fortfarande, dom drog ner på telefontiden så dom har bara öppet till nio nu, har inte hunnit ringa dit mer än en gång, mår oftast sämre ju mer klickan blir.

Njae… skulle jag inte påstå. Ortopeden tre gånger på en vecka är nytt bottenrekord.