Jag avskyr mediciner
Jag är inte intresserad av mediciner och piller, inte blå, inte gula inte tvåfärgade och inte rosa. Inte tabletter, inte kapslar inte oral lösning inte injektion. Jag vill inte ha stesolid, oxascand, theralen eller annat. Jag VILL inte. Hur svårt kan det vara att förstå? Varför måste dom tycka att jag är världens jobbigaste människa för att jag inte vill peta i mig tabletter? Varför är den ultimata lösningen på allt inom psykiatrin att trycka i sig lugnande. Varför?
Jag var på psykakuten igår. Hade sytt och kände att jag kommer skada mig igen om jag åker hem. Berättade det och fick min hatfråga.
Jaha, vad ska vi göra för dig. Vad vill du att vi ska göra.
Jag vet inte, jag gör verkligen inte det. Jag var trött, ledsen och ångestfylld. Jag ville ingenting. Jo, prata med en enda vettig människa. Varför är vissa läkare så inkörda i sin tablettvärld? Han frågade mig tre gånger om jag ville ha lugnande och om jag skulle ta om han gav mig. Jag vill inte, jag vågar inte. Så nej. Då fanns det ingt han kunde göra för mig. När samtalet ser ut så där hinner och kan jag ju inte ens berätta om problemet. Jag hade kunnat ge mycket bara för en kvarts samtal med en vettig och normalt funtat människa. Det hade nog varit vad jag behövde.
Inte en läkare som tycker att jag är dum som är där, vet hur det är, nu tar det mig ett par månader innan jag vågar visa mig där trots att det finns tillfällen när jag hade behövt åka dit. Jag känner mig dum och korkad som kommer dit. När läkaren mer eller mindre säger att jag inte har där att göra.
Det var inte ens kö igår. Jag fick prata med läkaren inom en kvart. Även om han nu led av svår medicinkåthet hade dom kanske kunnat offra en skötare på mig en kvart, så jag hade fått prata bara. Han hade tur läkaren. Han fick mig tillräckligt arg för att klara mig förbi självskadeimpulserna. För det är inte bra att skicka hem patienter som säger att dom kommer skada sig om man gör det.
När man inte kommer in och ber på sina bara knän om starka lugnande preparat kan inte psykvården hantera en. Det är sorgligt.
Ja, det är sorgligt att de inte kan respektera en sådan simpel önskan. Faktiskt. Jag har inte samma inställning som du, jag skulle gladeligen droga bort min så jag inte hade en aning om något. Men det har ju vart min dröm om att hantera mina problem.
Men jag förstår dig likaväl, och jag blir skrämd av hur de behandlar dig för det. Ibland är det bra att bli förbannad, och det var kanske tur just nu. Men man ska inte behöva bli det. Vart är respekten för människors egna vilja?
Tusan. Jag önskar jag kunde skriva något som fick dig att trilla av stolen och känna dig bara en sekund bättre. Min önskan finns i vilket fall.
Paulina
Jag förstår inte. För det första. När jag kommer till psykakuten mår jag akut psykiskt dåligt, logiskt? Varenda gång jag varit där har dom frågat vad ska vi göra för dig? Vad vill du att vi ska göra? Hur, hur, kan dom begära att jag ska veta det? Anledningen till att jag är där är att jag inte vet. Annars hade jag ju kunnat göra det själv. Jag är liksom inte i ett tillstånd där jag kan bestämma det, än mindre i ett tillstånd då jag kan begära av människor att göra något för mig. Jag har svårt att be om hjälp. Jag kan ju knappt bestämma vilket ben jag ska stå på.
Jag hade kunnat få i stort sett vad som helst i medicinväg om jag velat. Det är också skrämmande. Dom kunde gett mig vad som helst skickat hem mig och struntat i hur det gick för mig.
Och att dom inte vet att jag inte vill ha medicin? Förstår inte att odm ens behöver ställa frågan, dom har tillgång till två och ett halvt års journal (drygt) med konstant medicinvägran. Hur svårt kan det vara att läsa.
Jag förstår att dom kanske inte alltid har tid att sitta och prata, ibland är det hysteriskt med hallucinerande människor och våldsamma människor. Jag tycker fortfarande att det är fel att odm inte erbjuder samtal men i sånna situationer förstår jag ändå, dom kan inte vara på fler ställen samtidigt men igår? Vi var, två! på akuten. Vi hade kunnat ha tre skötare var.
Det finns en tragisk komik i det hela. Precis som du skriver så hade du ju knatat in och sagt "gör detta" om du hade vetat. Eller så hade du gjort det någon annastans. Akuten går man till för att man själv inte kan handskas med situationen, oavsett vilken situation.
Kanske är de för avtrubbade? De orkar kanske inte engagera sig längre? Då borde man inte jobba med det, men det kanske är saken. Det är "lättare" att ge medicin och skicka hem, än att sitta ner och prata om det och försöka hitta en möjlig väg till en lösning. Vad vet jag.
Paulina
Ibland får man nästan känslan att de trots sin höga utbildning (för att bli läkare/psykiatriker krävs idag 2.0 =MVG i allt) inte har en aning om vad de ska göra med psykiskt sjuka…
Ännu mer ironiskt är att det enbart är lugnade de har kliniskt bevisad effekt på. Alla andra preparat, exempelvis neuroleptika, har man inte bevisat hur eller på vilket sätt exakt de verkar - man har bara gjort antaganden att de ger effekt mot ditt eller datt… Läs i fass får ni se - och le…
Att man erbjuder piller istället för terapi/samtal är helt sjukt. Det borde vara tvärt om eller både och…
Dessutom finns flera studier som visar att personer som lider av Borderline till och med kan reagera negativt och bli ännu sämre av vissa mediciner… Men de studierna har de väl glömt - trots att de hade MVG i allt i skolan… "suck"
"There is nothing more despicable than respect based on fear."
#4 Precis… för en del fungerar det ena, för andra något annat. Vi är inte likadana allihopa. Inte senast jag kollade i alla fall.
Antidepressiva och liknande har jag gett upp och det verkar dom nästan ha accepterat nu faktiskt. Jag tror jag har haft tid att slipa på argumenten och kan faktiskt få medhåll ibland. Men, jag vill inte heller ha lugnande och där går det inte att få förståelse. Alls.
Det enda som dom vill göra när man mår akut dåligt är att trycka i så mycket mediciner som möjligt. Känns det som. Jag vet inte, jag är bara trött på det.
"Lugnande läkemedel av typen benzodiazepiner, och vissa andra typer, kan försämra ADHD genom att de sätter ner minnesfunktionen. Alternativa lugnande läkemedel finns."
http://www.nyfikenvital.org/?q=node/2307
Hittade det precis, har inte kollat upp med andra källor men det låter ju bra. Jag hade kunnat få något sånt igår. Jag har adhd. Det är så skönt när läkare inte har en aning om vad dom gör. Eller, nej!
Starta ny diskussion