Detta är något komiskt ur min synvinkel, men ändå rätt tragiskt.

Blev igår uppringd av min förra psykolog, som jag inte pratat med på ett år. Mitt fall har vart öppet, men eftersom hon jobbar vid BUP och jag är för gammal + för lam att höra av mig så har kontakten runnit ut i sanden.

I vilket fall så ringde hon då hon fått ett papper med min underskrift på att ett försäkringsbolag skulle få ta ut uppgifter ur min journal, och hon hade tänkt en del på mig så hon ringde för att höra hur det var med mig.

Jag kunde inte alls minnas att jag skrivit på ett sådant papper, så hon hämtade det för att kontrollera att allt stämde. Jovisst hade jag skrivit på papperet, för tre år sedan!

När jag hamnade på sjukhuset så ansökte min mamma om ersättning för psykiskt lidande under sjukhusvistelsen eller liknande och jag fick ut några tusen eftersom min "invaliditetsgrad" uppgick till visst många procent. Om jag bedömdes vara i dåligt skick så kunde jag under de tre följande åren få ut en årlig summa som kompensation.

Året efter kontaktade jag dem med tanken "kan jag få en slant på en försäkring som betalas så ska jag väl ha dem med".

Jodå, om jag bedömdes vara dålig nog så kunde jag få denna slant det året, och sen skulle en ny bedömning göras för de följande två åren. De behövde dock journaluppgifter och jag skrev på. Hörde inget, orkade inte ta tag i det och jag glömde bort det. Trodde att jag missat brevet och att det inte blivit något av det hela.

Men jodå, tre år efter att jag skickade in papperet kommer det till BUP. Nu får man väl hoppas att man får en slant, då ska jag investera i nya glasögon. Men det är lite komiskt att det tog tre år för dem att skicka in papperet..