Har varit underbart en stund.. Jag har till och med sjungit i duschen! Det var år sen sist! Men nu känns allt så jävla hopplöst igen.. Varför måste man falla så långt varje gång!

Var på arbetsförmedligen idag.. Jag och ungdommar som precis slutat gymnasiet. Man känner sig gamal och värdelös när en som precis slutat skolan har mer arbetserfarenhet än jag som slutade skolan 2004..

Jag gick till arb.f. med gott mod faktiskt.. Inte jätte positiv men inte helt negativ heller. Men efter en och en halv timmes gruppsamtal.. Då sprack fasaden… Jag har inte gjort något i snart ett halvår.. Har varit sjukskriven och bråkat med försäkringskassan som vägrade mig pengar. Så jag hade inget val. Fick lov att skriva in mig som arbetssökande. Att något så litet som 1 1/2 timmes gruppsamtal kunde tömma mig så pass på energi att jag fick sätta mig i busskuren och bara skaka, gråta och andas.. Jag klarade av hela gruppsamtalet.. Det är bra. Men orken.. det fanns precis så lite kvar att jag tog mig på bussen och gick som i zombie-dvala hem.

Känner mig så jäkla dum, folk måste verkligen tro att jag är.. är.. är vet inte! Jag funkar inte.. så något allvarligt fel måste det ju vara.. Tröttheten är hemsk..Sov från det jag kom hem vid 13.00 tills min pojkvän kom hem vid 16.00.. Och jag är fortfarande sååå trött och besviken.. Och det värsta av allt.. Jag köpte inte en choklad utan 3.. och smällde i mig bara för tröst.. Jag blir så arg och förbannad! Jag hade ju vänt på det! Jag hade gått ner 3kg och börjat se mat som något positivt.. Behövs bara två sekunders svaghet.. Och sen när jag kom hem.. innan jag gick och la mig…

Jag satte mig på badrumsgolvet, lutade mig över toastolen med fingrarna i halsen och försökte få upp det onda jag fått i mig.. tills jag gav mig själv en mental örfil.. Vad i hel**** sysslar du med!! Gråtandes och med paniken smygande på lur gick jag och la mig under mitt täcke.. Jag vet inte vad jag ska göra!!!

Behöver skriva av mig.. hoppas ni orkar läsa.