100 steg bakåt...
Fy, är så less och besviken på mig själv…
Skulle på fortbildning genom jobbet idag… Fick värsta panik-ågren-attacken… Kunde inte gå in… Benen lydde inte och hjärnan blev mos…
Blääää… Det var sååå länge sedan detta hände sist… trodde jag passerat detta…
Nu återstår bara att förklara för min chef… Vet att hon är förstående… är en lyckans ost där… Det jag har svårast med just nu är att hantera att jag är så fruktansvärt besviken på mig själv…
Sorry - behövde klaga och gnälla av mig lite…
"There is nothing more despicable than respect based on fear."
Skönt att chefen är förstående. Det hjälper ju en hel del.
Jag kan förstå att du är besviken på dig själv men det är ju sådär. Ibland kommer bakslag, det är bara att resa på så gott det går, borsta av sig och försöka börja om igen. Det låter både larvigt och jättesvårt och det är ju egentligen det också men det är ändå ett sätt att ta sig förbi det.
Hoppas det känns lite bättre nu när det gått en stund, kom ihåg att ta hand om dig nu!
#1 Tack! Vet att man måste vara beredd på bakslag… Borde ta hand om mig, lägga mig i badkaret och slappna av eller nåt…
Istället har jag fnattat runt med damsugaren och skurmoppen, som om jag inbillar mig att jag kan springa ifrån det som maler innuti…
Nä - det är bara att ta morgondagen… Det blir förmodligen en sömnlös natt… Tur att det är fredag, har bara halvdag och sedan helg…
"There is nothing more despicable than respect based on fear."
Starta ny diskussion