ångest och rastlöshet
Hela helgen har jag haft en malande ångest och samtidigt varit så rastlös,jag har inte kunnat koncentrerat mig att titta på teven knappt utan bara zappat mig fram på fjärrkontrollen. tröttnar snabbt på att sitta vid datorn också men ändå har jag ingen energi att göra något.så jag har mest sovit hela helgen.
Nu ikväll skulle det komma ett ungt par och titta på kattungarna här hemma,jag var så nervös och orolig innan så att jag nästan var påväg att ställa in det hela för att jag inte fixade att träffa dom. Sen när dom väl kommer då blir jag så förvånad över mig själv då babblar jag så att jag knappt själv förstår vad jag pratar om.
stackars kille och tjej dom fick väl klåda i öronen utav mitt babbel.*s*
aldrig ska man sluta att förvånas över sig själv iaf.
Så där kan jag också reagera med folk. Att prata hål i huvudet på någon man inte ens känner.
Javisst är det lustigt hur man beter sig..
Jag tror att jag gör så för att jag blir nervös på något konstigt sätt..antingen är jag tyst o säger inte mycket eller så som jag blev igår.=)
Sådär kan jag reagera med. Tror det är någon "överlevnadsgrej". Kopplar på stora pratkvarnen för att hålla skenet uppe och när allt flyter på så lugnas jag ju av att "det funkar". Men visst är det underligt, man kan ju bara 5 min innan hålla på att klättra ur skinnet och skrika i kudden..
Paulina
Precis… först har man sån panik, vill bara hitta en dålig ursäkt för att slippa - sedan får man "mundiarré"
Jaa, vad göra? Ska man köra ett "hållkäften mantra" tyst inne i huvet eller….?! Har provat - men då blir man ju knäpptyst i stället och då framstår man ju som knepig åt andra hållet…
Just nu gruvar jag mig enormt för ett möte jag måste gå på med jobbet… Hatar att träffa alla föräldrar till de ungdomar jag jobbar med. Alla frågor man får som man omöjligt kan förbereda sig på. Får jag beröm kan jag inte hantera det. Får jag kritik kommer jag aldrig på något bra svar.. "suck". Så här är jag inte med ungdomarna… Med dem har jag en rak och otvungen kommunikation. Förmodligen för att jag träffar dem dagligen och föräldrarna en till två gånger per år… Nä det får nog bli en Stesolid innan jag åker… Nödlösningen…
Blandade känslor….
"There is nothing more despicable than respect based on fear."
Starta ny diskussion