Jag har aldrig gillat hur jag ser ut.

När jag gick i grundskolan så var jag överviktig men var ganska normalsmal på gymnasiet, vet att många tyckte jag såg bra ut då men sånt ser man ju inte själv tyvärr.

För 7 år sedan när jag var 23 år blev jag sjuk och började gå upp i vikt. Jag väger mellan 15-20 kg mer nu, så nu avskyr jag verkligen hur jag ser ut.

Jag är supernoga med att ha bylsiga kläder och tycker inte om att gå på fest, nått jag älskade förr. Jag vill helst inte synas allas. Jag skäms över min övervikt men kan ändå inte lägga av med gottorna.

Jag tror min sociala fobi har till stor del kommit ur det här.

tro mig du är långt ifrån ensam att känna såhär.

Jag gick från att vara extremt undernärd och liten som barn till extrem överviktig som tonnåring till vad läkarna numera säger är "normal", dock har min uppfattning om mig själv inte ändrats… Ser fortfarande mig själv som "mamma scans köttbulle i högklackat", oavsett vad folk än säger. Visar gjärna inte mina handleder då jag är rädd att folk ska se alla såren på dem. Även om det är få som kommenterat dem och min mamma hela tiden propsar på att dom inte syns tror jag inte på henne.

Jag är hellre ensam i ett stort rum än tillsammans med människor.

Har ganska nyligen skaffat en pojkvän och kan nte förstå hur i hela fridens namn han ens kan tänka tanken om att tända på mig..

Tror det är välldigt vanligt med en skev uppfattning om sig själv, önskar bara jag visste någon bra bot på det…

Jag har alltid haft en skev självbild på mig inte ens när jag var smal som en sticka tyckte jag om mig själv.sen var jag ju mobbad också för mitt utseende,mitt röda hår bla och det så långt upp som i 20 års åldern.Nu är det nästan värre nu väger jag dessutom mer och har en sånt starkt hat till mig själv och där spelar ju min sociala fobi in mycket.Har fobiför helbilds speglar..kan fastna där länge framför dom och bara stå och hitta minsta lilla fel..därför äger jaag ingen heller här hemma

Hmmm, speglar, vilket skit  Vi är några tjejer på psykologi som sa att vi borde starta "Spegelhatare iFokus" Vad säger ni om det, vill ni vara med

Skämt åsido, jag var inne i ett provrum idag och såg till min fasa att jag var ännu fetare än jag trodde. Tyckte jag så hemskt plufsig ut överallt.

Jag ska köpa en burka, nej förresten. Jag ska köpa ett dussin "burka" och ha endast dessa på mig, sen får de tro att jag är muslim eller inte. Åhhh, så skönt det skulle vara att gömma sig under en sån

Speglar i "rätt" ljus är ok men dessa hemska provrum!! Flera speglar runt om så man ser varenda valk och hurdbristning. Sen ljuset, hu, jag köper med mig kläderna hem, provar hemma och lämnar tillbaka om de inte passade.

Kläders stl är oxå ett kapitel för sig själva.

I förra veckan så köpte jag ett par byxor i stl 44 och ett par i stl 46. 44:orna passade perfekt medan 46:orna var för små. Här hemma har jag 42:or som sitter bra oxå.

Kläder ja, vilket spektakel det är med storlekarna. Beställde en kjol från Halens. Tittade i deras måtttabell som sa att jag borde ha en strlk 46  Nej, aldrig tänkte jag som hela livet haft storlek 34-36 som efter medicin blev 38-40 nu har jag helt plötsligt storlek 42-44.

Beställde hem en i storlek 40-42 och den var 30 cm för stor i midjan  Hur stor hade en 46:a varit då??????

Jag känner också igen mig något otroligt.
Tror jag dett den dokumentären förut, och då ledde det till en panikattack. Tror också att det hänger ihop med min socialafobi.

Själv så köper jag nästan aldrig nya kläder, folk får tvinga mig.
Om jag gör det självmant så är det endast över nätet, och jag använder säkert max bara en tredjedel av det jag köpt.

Hatar rulltrappor och försöker alltid ställa mig och kolla på reklamskyltarna eller något under tiden så att jag kan stå så folk inte ser mitt ansikte lika bra.

Sen så speglar…. uscha!! Kan stå hur länge som helst, slutar ofta i tårar. Antingen så sminkar jag mig också nästan tvångsmässigt eller så ger jag upp, sminkar mej inte alls och känner mig misslyckad.
Sen lite andra beteenden också, men men ^^

Har för mig att det ska vara rätt svårt att få BDB diagnosterat, iaf var min pappa sa (psykolog) vet inte om det stämmer. Kanske finns någon har inne med den diagnosen? Tror att anorexia är en form av body dysmorphic disorder. Men ajja ^^

Jag har så länge jag kan minnas skämts över mina händer jag visar dom gärna inte utan har dom gömda i knät eller nedstoppade i fickorna..kankse kan jag visa dom för mina närmaste men det är på gränsen där med.jag föddes inte med några kvinnliga händer och fingrar..tycker att det liknar en mans händer + att mina fingrar är sneda och att jag dessutom är nagelbitare..så man ligger inte på + sidan direkt..