Jag mår för tillfället faktiskt ganska bra… Så nu väntar jag bara på bakslaget.

Under hösten har jag kännt mig stark, social, framåt och faktiskt nöjd överlag. Sådan jag var förr, innan jag blev sjuk.

Jag har fortfarande ont och är trött pga fibromyalgin men psykiskt känner jag att jag är inne i en bättre period.

Personligen så tror jag mycket av min ångest dämpades när jag blev beviljad hel varaktig sjukersättning i augusti och nu slipper oroa mig för att bli trodd = få pengar = överleva.

Jag önskar så att ni andra oxå kunde få styrkan i att känna att livet faktiskt är väl värt att leva.