Vad får du oftast för betyg då? :)

Nästan aldrig bättre än g….

men g är bra, jag tycker att du ska vara nöjd med ett g, det betyder att du har lärt dig det du ska lära dig.

Jobbigt för dej, kan tyvärr inte hjälpa dej. Jag hoppas verkligen det löser sej för dej.

Försöker intala mig själv att det är bra med g. Men det är så att många utav mina lärare inte kan förstå mina problem och tycker bara att jag är lat.

Hmm, men har du sagt hur du känner?

Jag har pratat med dem ofta men annses vara en problem elev för att jag var borta mycket för några år sedan på grund av att jag var tillsammans med en kille som misshandlade mig. Så nu tror alla att jag bara försöker att hitta på nya anledningar att slippa gå i skolan och blir inte tagen på allvar…

Prestationsångest är jobbigt. Även om jag inte går i skolan längre förföljer det med mig ändå.  Usch, det tar verkligen en massa energi och tid. Man vill vara bäst och duktig nästan jämt. Typ. Kämpar med det varje dag.

Jag har också prestationsångest i skolan just nu. Jag vet att jag verkligen förtjänade det högsta betyget i ett ämne och under våra handlednings samtal så intygade hon mig att allt var som det skulle. Men efter att jag hade berättat att jag hade en 3årig sjuksksrivning bakom om mig så tyckte hon att jag skulle sänka takten lite, och av den anledningen fick jag ett vg i stället för mvg.

Sista kursen så la jag ner hela min själ i skolarbetet men var ändå supernervös att jag inte skulle få högsta, men det fick jag. Så nu sitter jag här igen och är supernervös.. suck..

Vet hur det är. Rädslan för misslyckande gör att man undviker att försöka, då finns det iaf något att skylla på när det går åt helvete. Jag försökte ju inte. Det är ett helvete…. har följt med mig in i vårdsvängen nu och jag vågar knappt försöka må bättre för jag är så räd att misslyckas och ta steg tillbaka. 

Det är, för andra, oftast extremt svårt att förstå och logiken bakom tänket saknas totalt. Men, inte hjälper det när man står där. Är problemet så stort för dig som det låter skulle jag rekomendera att be om hjälp.

Jag kan känna igen mig. Oron över att inte prestera "bra" är så stor att jag inte får fingrarna ur och faktiskt arbetar på saken, oavsett om det är ett skolarbete, vardagsbestyr eller presentinhandling.

Men jag håller med HannaM, är problemet så stort som det verkar vara, det hämmar dig, så är det något du kanske kan få hjälp med. Det kan gå att ordna så du slipper en del av den oron.

jag har med prestationsångst, dock inte i skolan, utan över mina sporter. Jag pluggar så jag kan G, är det roligt ämne så kör jag på högre. När det gäller idrott efter skolan är det fruktansvärt, jag sätter sådan press på mig själv och presterar inget och får prestationsångest. Spec. i ridningen. Kan gråta av det, för att jag bara gör en liiiite sak fel.