Känner mig totalt handikappad. Bör jag ens gå på ett möte när jag inte i nuläget behöver? Vad ska jag säga i så fall?

Vad har du att förlora på att gå på ett? Vad du ska säga, hmm, "Kolla mina coola ärr" är nog inte riktigt det rätta ;) Men du behöver väl inte säga så mycket, inte i början iaf. Ibland kan det vara skönt att prata av sig också..

Jadu, kanske förlorar jag en snevriden respek för mig själv, att jag inte "klarar mig själv"? Jag har inte en aning.

Sen är det ju det att jag kan prata, om jag som sagt stänger av känslorna för det jag säger, men några jag pratat med (yrkesfolk) har blivit lite.. stötta kanske man kan säga, av att höra mig prata om allt på ett sakligt och nästan brutalt sätt, utan att visa några känslor över det som "normala" skulle ha gjort. Endera är jag sådan, eller så kan jag bara inte prata alls.

Men du har väl rätt, det är ju bara att gå dit och se vart det leder.

Gå, ge bakgrunden och låt henne förstå att du har en fasad, berätta det. Jag uppfr mig som du, extremt sakligt, vill inte släppa in någon men är i stort behov av mina samtal. Eftersom jag låter så har dom försökt avbryta samtalsterapin tills jag förklarade hur mycket teater jag spelar och hur viktigt det är. Berätta att du vill ha ett stöd även om det är bättre än det varit…

Jo, hon behöver den nog, även om hon bara är skolkurator (präst egentligen eller liknande) och det känns lite "overkill" att slänga det på henne, som antagligen brukar prata om tentaångest, hemlängtan, partnerproblem mm så är det väl bra då jag antagligen behöver slussas vidare, men jag har ingen energi öht till att själv söka mig till.. vad det nu skulle vara? Psyk, vårdcentral eller så.

Jag har tagit mig i kragen och skickat ett mail till henne om att jag vill ha en tid. Hoppas bara en finns då, men jag är faktiskt väldigt stolt över mig själv, men gårdagen var hemsk. Tog mig inte ur soffan på 14 timmar, antagligen helt slut på energi efter helgen.

Man är inte mer än människa och man måste tillåta sig själv att inte orka, vilja, eller ha möjlighet att veta vad man vill för tillfället.

Börja med kuratorn på din skola, det är aldrig fel att söka hjälp när man känner att man inte har koll på läget. Kanske kan några samtal få dig att räta lite på dig, eller få dig att förstå att det är dags att börja kämpa igen.

Jag står också lite i ett vägskäl just nu, släppte hela min sjukdomvärld bakom mig för några månader sedan och har kännt mig stark tills nu, då jag efter lucifers bortgång ifrågasätter hela min tillvaro och mitt liv.

Men bara att du själv vet att du inte mår bra just nu, är en bra start.

kramar

Jo, det är väl en start. Jag vet ju själv inte hur "illa" det är. Äter inga mediciner, och tar mig ändå igenom det jag måste göra, om än med motstånd. Grejen är den att jag inte riktigt vet hur det var på den tiden då jag mådde bra. Har utgått lite ifrån att eftersom jag tänker på det och undrar så är det ju inte helt hundra.

Jag förstår dig. Hela ens världsbild rubbas ju ibland vid en bortgång. Det är inte mer än mänskligt att du ifrågasätter dig själv just nu. Beklagar än en gång din sorg.

Tack för råden. Kram

#6 Jag känner precis som du, jag vet inte heller hur det var på den tiden då jag mådde bra. Då jag kunde vakna en morgon och bara må bra.

Jag har fått enorma sömnsvårigheter och upplever inte lycka eller att jag kan glädjas åt något just nu. Jag bara är..

Jag hoppas att du kan finna styrkan i något just nu, att du hittar ngt att glädjas åt. Kanske dina illrar kan muntra upp dig? Mina är rimligt billiga just nu, om du behöver fler.

kramar

#7 Ja, det där att "bara vara" är enerverande. Att inte se fram emot något med mer än "ja, det kan ju vara kul, kanske.."

Jo, pälsgäddorna är en av de största anledningarna till att jag städar och tar mig ut på lediga dagar, då jag går en promenad runt kvarteret med dem. De är de som får mig att le, så de är ovärderliga. (förutom när man vaknar av ett bett i foten vill säga)

Jasså? Jag finns ju i Skara om du behöver dumpa iväg dem ett tag, men jag gissar på att du inte skulle klara dig länge utan dem ;)

Jo, btw så fick jag tid den 11/12 hos kuratorn. Så nu är det bokat. Får se hur det går. Hoppas det inte är en till sådan där som "du inbillar dig, du är bara lat, ryck upp dig".

#8 Man kommer alltid att stöta på okunnliga människor, men tur är att du med dina kunskaper kan tacka för dig och gå vidare till nästan.

Man måste nästan vara frisk för att vara sjuk, tyvärr :(

#9 Haha, det var ju huvudet på den berömda ;)

Är det en idiot så kommer vi galoperande och bankar vett i människan.

#11 Haha :D

#11 Naw  =')