Någon som är rädd
för att förlora sin partner i och med sjukdomen? Jag tänker ofta på det…..hör det till sjukdomen eller?

Jag vet inte riktigt vad jagahr för diagnoser igentligen, är inte ordentligt utredd, men ärlivrädd att min psykiska ohälsa ska krossa vårat förhållande, det knakar i fogarna.
Förstår dina tankar.
//Zmulan
//Zmulan
Medarbetare på http://smyckestillverkning.ifokus.se/
Kan inte göra annat än hålla med, även om jag inte har något förhållande. Men många vänner har gett sig av i och med mitt mående.
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...

Jag är livrädd för att min pojkvän inte ska orka med det.
Jag vet inte om det kan höra till sjukdomen eller inte, men som zmulan säger vet jag inte heller vad jag har för diagnoser. Jag vet om en, men är starkt övertygad om att det finns en till.
Jag förstår dina tankar.
Jag försöker att inte tänka på det och lita på att min partner finns där ändå och förstår mig och min situation, men ibland är det inte så lätt.
Va hjälp ä å fly om du ha töjje fel väg?
Ja, jag är jätterädd för det. Att han inte ska orka och bli less. Vi har redan brytit upp en gång pga- att han inte orkade mer., Men det ordnade som ur ar upp sig.
Men det är också et till sporre för mig att fortsätta kämpa, för utan honom skulle jag ha ruskigt tråkigt.

jag är skit rädd, men jag brukar kunna hålla det för mig själv, jag vill ju inte tjata ihjäl det heller.
man kan bara hoppas att det funkar och att allt blir till det bästa.
ibland tänker jag ( skratta inte nu) om jag hade varit frisk, så kanske jag hade varit elak och bitchig
Det tröstar jag mig med
kramis

5# Jag skrattar inte då jag tänker precis likadant! Jag tror faktiskt att det är så. Jag vet om att om jag inte haft den historia jag nu haft och varit med om det jag nu varit med om hade jag saknat förståelse för denna typ av känslor och handlingar.
Jag är glad och tacksam på ett sätt över att jag varit med om allt. Att jag har livserfarenhet, helt enkelt.
Va hjälp ä å fly om du ha töjje fel väg?
Jag är livrädd för att han ska lämna mig pga av sjukdomen. Har fibromyalgi som påverkar min/vår vardag mycket också. Vi var tillsammans när jag blev "sjuk" och han är fortfarande kvar och jag tror att han älskar mig och kommer att stanna kvar hos mig, han har klarat de första 11 åren… Men visst är man rädd!
Men samtidigt vet jag att det ligger i sjukdomen, Borderline.