hej! jodå nog har jag samma problem alltid. Mina problem kommer när jag är trött eller när jag har glömt att ta min medicin (sertralin), då går tankarna överstyr totalt. Jag får overklighetskänslor, yrar, blir darrig, spänner mig så jag hackar tänder och får svårt att andas, bland annat, medans tankarna skenar iväg.

För min del hjälper det att motarbeta tankarna på olika vis. jag försöker "gilla läget" att OK, nu lever jag i den här världen, jag förstår mig inte på den, men jag vill se vad den har att erbjuda mig. oavsett om det finns en gud eller något annat så får jag ta det den dagen, inte nu. nånstans kommer man ju ifrån, så nånstans tar man väl vägen också? :)

jag försöker slappna av och prata prata prata när det händer. det känns även skönt att inte vara ensam om detta, för det är vi inte. många tycker det är så jobbigt att de inte orkar prata om det.

det är helt okey att känna sig rädd för döden ibland, men låt den inte ta över ditt liv, det blir bara jobbigare då ;)

styrkekramar från Tassy

Jag tänker dagligen på döden. Är ofta livrädd för att dö, medan andra stunder är jag helt öppen för alternativet. Också mycket rädd för att min familj eller att min hund ska dö, kan ringa till pojkvännen eller familjen flera gånger dagligen, bara för att höra om de lever.

Meningen med livet är också något jag nästan jämt har i tankarna. Vissa stunder är det helt självklart vad som är meningen, medan andra stunder får jag rejäl ångest över tankegångarna. Är så rädd för att allt ska vara som det der ut att vara. Att naturvetenskapen har rätt. Att jag bara är en kropp utan själ och att Gud faktiskt inte finns.

Vet heller inte riktigt hur man ska göra för att komma ifrån det, antar att man bara måste sluta tänka på det.. Inte så lätt.

att prata om det är svårt  med dem osm inte kännt såhär de tror man är galen och säger att så tänker jag aldrig ,,verkar som en del aldrig tänker på döden ,det vore skönt om man kunde lägga bort de tankarna ,

Håller med om det första Zaphix skrev att vissa gånger är jag livrädd för att dö och andra lixom dagar kan jag tänka ok jag kan dö nu . Samtidigt är jag svinrädd att om jag tex säger jaja Jag kan dö nu så kommer jag att dö för att någon därute typ skulle höra det :P Är nog lite trög hehe

När jag tänker på att när man dör så blir det svart och man kommer aldrig vara mer så blir jag hysterisk. Räcker med att jag skriver det nu..

Mitt bästa tips är att sticka eller nåt sånt framför TVn, det fyller upp min koncentration tillräckligt för att det inte ska finnas nåt riktigt utrymme för ångesten. Då brukar jag så sakteliga varava ner.. Så var det någon som skrev om dataspel någon annanstans, det gör jag också en hel del, men när det är som värst kan jag inte koncentrera mig tillräckligt.

Smycken… gör smycken av pärlor… du kan inte koncentrera dig på något annat då…

Tänker på döden hela dagarna…inte så mycket på vad som kommer efter döden utan mer på hur jag kommer att dö…är livrädd för att brinna inne,kvävas,drunkna…tänk om jag får en hjärtinfarkt när min man sover o ingen märker något?Eller en stroke?Eller vad som helst???Tänk om det drar ut på tiden?Om jag har svåra smärtor? Om min son fortfarande är liten??Förlåt…det här hörde nog inte till ämnet…förlåt

Ni räds det jag ber om