Åh känner så väl igen. Kan inte heller ta kontakt… vet inte hur man gör ir.

Hoppas verkligen du får sova något inatt i alla fall… om ångesten blir fördjävlig så skriv… skriv i alla fall även om det blir bättre o du är vaken. Jag sitter nog här ett tag till!

Kram //Zmulan

Vart bor du någonstans? Lite svårt att träffas om man är på olika ställen i landet^^

Kramar

Jag bor i Örebro.

Fick sova till slut en stund men e jätte trött nu så klart. Har varit hos tandläkaren o skulle dra ut en visdomstand men det funkade inte så nu måste de operera bort den på sjukhuset=(( Och nån har backat på bilen i morse=((( Så dte kommer bara nya tråkiga saker hela tiden *suck*

*kramar*

Den värsta panikångest attacken som jag har haft fick jag igår eftermiddag. Det var hemskt, försökte ta mig ur den men det gick inte. Vid ca 16:30 började det o den slutade inte förrens vid 21. Jag andades väldigt fort, svettades, benen och kroppen skakade. Jag kunde inte fästa blicken. Fick panik av paniken kan man säga. Jag var medveten vad som hände men jag kunde inte få det att sluta. Jag hade nästan ingen kontroll av kroppen, fick tvinga upp ögonen. Kunde inte prata. Tårarna sprutade. Min pojkvän fick ialf hjälpt mig till sjukhuset, ja där fick jag ingen hjälp men anfallet slutade ju tillslut.

Idag är jag väldigt skör, känns som att det skall komma tillbaka om jag slappnar av riktigt. Mina lugnande är slut så jag måste ta mig till apoteket och ta ut nya.

Det var fruktansvärt det som hände igår och jag hoppas att det inte händer igen men man vet ju inte och ångesten kommer ju o går men jag hoppas verkligen att jag kommer få hjälp nästa gång. Har inte fått någon läkare eller hjälp ännu heller. Jag flyttade hit i januari.

*suck* får ringa och tjöta igen men det är inte så lätt.

Ja att ha en så vidrigt otäck attack är inte det roligaste  Dock har de flesta inte så många sådana attacker (vad jag förstått så har man oftast bara 1 riktigt otäck attack & sedan massa mindre i framtiden typ).

Hoppas att dina eventuella attacker ska bli mycket mer hanterbara i framtiden. Fast mest hoppas jag ju att du slapp attacker helt och hållet

Nej det var något av det värsta jag varit med om.

Det hoppas jag verkligen med.=)

Tack för ditt stöd=)

*kram*

Åhh EddaM jag lider verkligen med dig *kramar om* Dom där attackerna tar musten ur en totalt det lät på din beskrivning som om du hyperventilerade igår? hoppas verkligen att du får den hjälpen du behöver snart.hoppas även att du får stöd och förståelse av din pojkvän..det behöver man när man mår så dåligt.

Kram Eva

Ja jag hyperventilerade i flera timmar innan jag lyckades andas normalt igen.

Jag hoppas med att jag får den hjälpen jag verkligen behöver snart.

Han är underbar min kille men han förstår väl inte riktigt alltid men han är orolig för mig och tar hand om mig. *ler*

Kan säga att katterna var runt mig hela tiden när jag kommit hem, de kollade så att jag mådde bättre. Underbara djur=)

*kramar* från oss