Tycker du kunde prova KBT.. Hur gammal är du?

Fobi är ett starkt ord som många använder för vanlig rädsla.

En fobi är "den orimliga viljan att undvika fruktade saker. När rädslan är bortom ens kontroll, eller om rädslan inkräktar på det dagliga livet" Wikipedia.

Ex jag har fobi för kackerlackor. Jag reser därför inte till varmare länder där de är vanliga.

Jag tycker det är riktigt otäckt att köra bil på höga broar men jag kan ändå göra det.

Jag säger inte att just du har förstorat upp dina rädslor och kallar dem fobier men många vet inte skillnaden och blandar ihop det.

Jag funderade cokså på vad du egentligen är fobisk för och vad du bara känner obehag/rädsla för.. Jagar du upp dig själv?

Att ha rädslor och ångest för massa olika saker är inte alls ovanligt.

Många gånger är det så att det varierar med hur man mår för tillfället dessutom!

När man mår dåligt förvärras det ofta och man känner sig obekväm i fler situationer än då man har det lite lugnare och trivs med tillvaron.

Som paronskrutten föreslår så får man ofta bra hjälp med KBT (kognitiv beteende terapi) vid ångest och rädslor.

Om du inte redan har sökt hjälp för dina svårigheter så tycker jag att du ska kontakta din vårdcentral för besök hos läkare och prata igenom dina problem. annars finns ju risken att du begränsar dig allt för mycket för att undvika det du är rädd för och det är inte någon bra lösning i längden!

Kram/Citronmeliss!

Jag har några fobier…

Jag har fobier.

Ibland tror jag att jag ska dö!

tex i natt fick jag ett getingstick när jag sov. Eftersom jag inte blivit stucken sen jag var liten så vet jag inte om jag är allergisk. Så en sömnlös natt blev det medans jag låg på spänn och fick ångest och glodde på sticket och väntade på att jag skulle få  svårt att andas! SUCK! skitjobbigt med sån här noja. Plus att jag höll gubben vaken….

Livrädd för fästingar, giftiga växter,tror jag fått en hjärnblödning när jag har migrän, svårt med folksamlingar om jag hamnar mitt i den…..  listan kan säkert fyllas på

Jag har alltid varit rädd för spindlar men nu har de blivit bortom all kontroll. Vågar nog lätt säga att de blivit en stor fobi jag skämms otroligt mycke för.

Va en spingel i sovrummet så jag bommade igen där i 3 månader.. gick inte ens in å hämtade kläder ur garderoben under den tiden utan tog de som fanns i tvättkorgen så använde samma klädesplagg under den tiden och sov på soffan.

Så jag förstår dig Anvandarnamn hur jobbigt de kan vara

#0

Jag är rädd för nästan allt i din lista, en del saker där är jag jätte rädd för, men jag vet inte om det är fobier Kanske det beror på min GAD som yttrar sig i ständig oro och rädsla?

#7

Min dotter är lika skräckslagen för spindlar, hon blev det i tonåren. Varför har vi ingen aning om. En gång satt hon fast i en källare i flera timmar för att en spindel hängde i taket där hon skulle gå förbi. Det måste vara mycket svårt att leva med sån fobi.

Det svåraste kan vara om man har fobi för att söka hjälpen man behöver, man kan inte ringa tex vårdcentralen eller annan instans. Då är man rätt så hjälpös med sin ångest.

#3

Varför kan man inte ringa vårdcentralen eller annan instans p.g.a sin ångest?

För att man har ångest för att ringa/söka kontakt.

Man kanske kan be någon hjälpa en att ringa? För hjälp behöver man ju. För min det tycker jag det är svårare att kunna förmedla på rätt sätt så läkaren förstår/fattar allvaret och de stora problem man har, att det är riktigt handikappande.

Jag tog kontakt med "Personligt ombud" och ska få hjälp av dom. De är till för att hjälpa och stötta i bland annat såna frågor.

Du kan googla på personligt ombud. De kanske finns där du bor oxå.

Det är svårt att ringa upp, som sagt var. Eller att svara i telefonen när den ringer. Tack för tipset.

Jo, jag vet. Har själv svårt för det. Är snart 50 år och har haft ångest så länge jag kan minnas, ända från det jag var barn. Då fanns det ingen hjälp alls att få. På den tiden visste dom inte vad panikångest var t.ex.

Har du verkligen ingen i din närhet eller familj som kan hjälpa dig att ringa?

Jag har hjälp redan, men tack ändå för att du bryr dig.

Så bra

jag har fobier/rädslor för ganska mycket som mörker tex

Jag har också en hel del fobier eller rädslor som har hindrat mig från att leva fullt ut minns att det var väldigt jobbigt som barn/ungdom då andra gjorde allt och jag var livrädd/skräckslagen ist. Jag är fortfarnade begränsad till att leva mitt liv fullt ut men på något sätt har man vant sig.

jag är  rädd  för  att  gå ute  när det är  mörkt  , räddd för att  det ska hända  nära och kära  något hemskt, rädd  för flugor.   rädd för att  bli sjuk,rädd för att  människor  ska  tycka illa  om  mig

ni är så duktiga på att räkna upp era rädslor och ångestar, jag är impad.

Jag har varit rädd för i princip allt, känns det som, alltid.

Men det blev bättre, med hjälp av egen träning, litet mediciner och TFT-behandling.

Rädd för att vara ensam, rädd för människor, rädd för att bli förlöjligad, rädd för att inte bli trodd, har inte kännt tillit till att hjälpen finns där, när man väl behöver den.

Har själv alltid ställt upp för andra, men inte kännt att folk finns där för mig när jag behöver det.

RÄdd för auktoriteter, och för den makt som dom ofta missbrukar, tyvärr har jag blivit utsatt för det ett flertal gånger i mitt liv.

Rädd för mediciner, har ju själv blivit väldigt allergisk vid några tillfällen, så det är alls inte omotiverat.

Rädd för läkarundersökningar, rädd för flygplan, rädd för trånga utrymmen, rädd för vassa föremålen- då jag fick för mig att jag skulle gå upp i sömnen och mörda någon, om dom låg framme.

Ringde förresten på ambulansen, för första gången, för min egen del, för två veckor sedan.

Satt och slappade och tog igen mig, för jag var på väg till ett bröllop, ute i god tid, så jag kunde ta det lugnt. 

DÅ kom getingen, eftersom det var mitt andra geting-stick i livet, så är det ju just då, som man får reda på om man verkligen är allergisk. Och naturligtvis så fick jag en jättesvullnad, på ca.10X7 cm.

Jag behövde bara deras bekräftelse på att det inte skulle bli värre, sedan så åkte jag till bröllopet, som sagt, det är viktigt att vara ute i god tid, då hinns ju sådant med.

Den tråkigaste rädslan av alla, just nu: att inte kunna promenera ensam i naturen, är ju rädd för folk som överfaller, normalt eller inte, bryr mig faktiskt inte, alla är rädda för något, även om dom har svårt för att erkänna sina rädslor.

#20 vad är TFT-behandling?

tanke fälts terapi/träning, för min del så har livet börjat om, allt som jag har missat, pga. ångest, ända sedan barnsben, är möjligt.Helt otrolig, men sannt i mitt fall

#22 ok. men hur går det till då? som KBT ungefär?

Kognitiv beteende terapi, förmodar jag att du avser, är det inte inom det som man utsätter sig för det som man är rädd för.

Det är väl egentligen avsikten med varenda behandling som man kan genomgå? att man så småningom klarar av det som man har fobi, eller ångest för.

Så här funkar TFT: du blir knackad på, på specifika punkter, du gör ögonrörelser, som får hjärnans nervbanor aktiverade (dvs. de nervbanorna som du får avstängda när du hamnar i panik och då inte har tillgång till, dvs. det logiska tänket, reptil-hjärnan för fäkta och fly är ju påslagen och dominant under ångesten och paniken), du räknar baklänges, allt för att återigen få tillgång till den logiska delen av din hjärn-halva.

När "du själv" känner dig mogen för det, så väljer du att testa de situationer som du vill prova, graden och takten är också upp till dig.

Det som jag och några av mina vänner blev överraskade av var att: det tog ingen lång tid, ingen kraftansträngning osv.

Det är det enkla som är det effektiva, verkar det som.
Det behöver alltså inte ta mycket energi, pengar, kraft, vilket vi är programmerade att det SKA ta, annars är det humbug.

Felprogrammerade av övertro på auktoriteter, kan tänka.

Numera tar jag själv ansvar för mina rädslor och ångestar, jag har ju verktygen.

Det är INTE det samma som att jag kan  hjälpa andra, men jag kan stötta mig själv, bättre hjälp än så, kan man väl aldrig få.

En länk: www.ingershus.com

#24 ok. tack det verkar intressant det där.