Flickan som inte fanns har kommit tillbaka, efter 2år som pausad. Hon var aldrig försvunnen även att man kunde tro det, då hon inte har visat sig för någon under 2års tid.

Men nu är hon alltså tillbaka igen, hennes pappa märker av det, troligtvis några av de vänner som hon har också, men de flesta kan varken se eller höra henne längre, hon finns inte i deras värld längre, även att hon försöker ta kontakt med dem, så varken syns hon eller hörs hon längre för dem.

De flesta trodde nog att Flickan som inte fanns aldrig mer skulle komma tillbaka den där dagen för två år sedan. En söndagkväll vid en strand med en massa människor som lekte, klättrade på lyktstolpar, badade, skrattade och var glada.
Ingen såg Flickan, ingen mer en endaste person. Det började med ett hej, en handledsbrytning och skratt, då såg de andra att flickan fanns.
Flickan kände också att hon fanns, att det fanns andra som faktiskt såg henne och som tyckte om henne för den hon var.

Men kanske den som såg henne mest var pojken, pojken som sa hej, som slog kullerbyttor över hennes huvud när hon satt å gräsmattan.
Det tog en dag eller två innan flickan kunde smälta det som hänt, att någon hade sett henne! Att pojken dessutom frågade efter msnadressen gjorde saken ännu mer fantastisk.
De pratade både dag och natt, om allt möjligt, visst skrattade han och retade han henne ibland, men han accepterade henne ändå för den hon var, det hade inte många andra människor gjort tidigare, uan de hade mest sett henne som Flickan som inte syntes och som inte fanns.

Flickan och pojken pratade mycket, satt uppe halva nätterna och träffades ofta på dagarna. Ibland bra ibland dåligt, en dag frågade flickans mamma om det var dax för henne att anmäla pojken för misshandel, då flickan alltid kom hem med nya blåmärken på armar och ben. Men alltid fick mamman samma svar, - nej det behöver du inte, jag är med på det svarade flickan med ett stort leende.
För visst var hon med på alla brottningsmatcher, knuffar och handledsbrytningar, varför skulle hon inte vara det, hon hade ju fått en vän som såg henne!

Pojken flyttade närmare stan till egen lägenhet, skaffade flickvän och hade fester, men flickan fanns alltid kvar ändå, det såg pojken till.
Pojken gjorde även så att många andra såg flickan, och nästan alla accepterade henne för den hon var.
Många människor lärde hon känna genom pojken, pojkens vänner och deras vänner, vilket hon var väldigt tacksam för ett bra tag.

Sen började saker och ting gå snett, pojken och flickan började bråka mer och mer, många gånger slutade det med att flickan gråtandes ringde sin mamma och bad henne komma och hämta flickan.
Men pojken och flickan blev alltid sams igen, det tog oftast bara max 2dar sen var det lugnt.

Efter ett år, delade pojken och flickvännen på sig, pojken gick då till flickans två år äldre moster och flicken blev osedd igen, men hon fanns fortfarande kvar, pojkens barndomsvän kom in ännu mer i flickans liv och de umgicks mer och mer.
Men efter ett tag åkte barndomsvännen tillbaka hem till sig, flickan och pojken åkte på festival. De delade säng och festade dagarna i enda, även att pojken blev sur på flickan när hon stukade foten. Men en dag senare var det bra igen.
När de kom hem började flickan spela teater och halvbodde hos pojken, då flickans föräldrar blivit arga och sura på henne igen, precis som så många gånger tidigare, dock värre denna gång.

Efter 4veckors teaterspelande var det dax att åka på ny festival, mostern följde med denna gång. Men denna gång gick inte pojken varken till Flickan eller mostern, utan till skåningen. Han vägrade prata med flickan och ännu en gång blev hon osedd, eller om hon gjorde sig osedd kanske. Som tur var fanns flickans klasskamrat där, även att klasskamraten åkte hem en dag tidigare än de andra.
På väg hem började pojken prata med flickan igen, men inte lika mycket och villigt som tidigare.

Flickan åkte då hem till sina föräldrar och stannade där i några veckor, även att hon dagligen pratade med pojken.
Flickan började på nytt söka sig mer till sina släktingar för att få beskydd och trygghet, för i hennes hem fanns varken beskydd eller trygghet, bara hat, hånleenden och arga miner.

Efter ett tag började pojken och flickan träffas igen, det gick bättre nu, båda var glada och det dröjde ganska länge mellan bråken, men visst, bråken fanns alltid kring dem. Många gånger försökte flickan få reda på vad det var som var fel, men pojken hade aldrig något svar.
Kanske var det pojkens mor som hade stort inflytande över honom, då hon hatade flickan över allt annat på denna jord, kanske var det något annat.

Ett tag gick det bra till, i 1år till cirka. Sen kom dagen, dagen då pojken slutade höra av sig, vägrade svara på flickans skrivna ord, slutade prata med henne, slutade träffa henne.
Flickan visste inte vad som hade gått fel, varför pojken inte pratade med henne något mer, varför han ignorerade henne istället.
Samtidigt blev flickans mamma dålig och flickan måste ta hand om sin mamma. Det gick inte många studer utan att flickan grät, men denna gången förstod hon att pojken inte kommer komma tillbaka så som han har gjort förr.
För pojken har inte ljugit för henne tidigare, iaf inte så här mycket.
Pojken kan nu endast prata med flickan om det är på pojkens vilkor, det vill säga aldrig.
Han har en ny leksak nu, flickans fd kollega och vän.
Allt pojken kan se är den nya.
Flickan kan han inte längre se, hon finns inte.

Inte heller någon annan än flickans släkt kan nu längre se flickan, för hon är den gråtande och saknande flickan som inte finns.