vaknade vid 3 tiden i natt med värsta ångesten, visste inte vart jag skulle ta vägen.

Då gjorde jag något fult som jag skäms som en hund över.

jag hällde upp två groggar som jag svepte efter varandra i ren panik.

Men vad fasiken gör man, jag kan ju inte springa runt i lägenheten som en idiot och väcka upp och skrämma slag på ungarna, och jag var bara tvungen att ha i mig något som värkade snabbt så en sobril var otänkbart eftersom det tar ca 1 timma innan den verkar.

Sen satt jag här lugn visserligen men kände mig som världens dåligaste människa och skämdes som en hund.

Nu har jag ju haft min ångest sedan jag var 17 år och är i dag 42 så det var inte första gången jag dämpar ångest med alkohol när jag inte sett någon annan utväg.

Sen är det ju inte heller så att jag fortsätter att dricka, utan jag häver panikattacken sen är det bra.

Jag har heller inga alkoholproblem så egentligen vet jag inte varför jag skämms så.

Men det är bara något som finns i mig, varifrån det kommer vet jag inte men jag skäms endå för att vara så jävla svag.

Sen vet vi ju alla att metoden inte är att föredra för alla fixar det inte utan fortsätter.

Finns det fler därute som gör likadant ?? eller är det bara jag ??

Nu ska ni veta att detta händer kanske en två gånger per år, men jag kan endå inte låta bli att skämmas över det.

Suck !!! sen sitter man här med dåligt samvete för att man är en sån ynklig och svag liten person ……….