Vill att hon ska bli bättre...
så länge jag kan minnas har min faster varit sjuk.
Hon är sjukskriven sen flera år tillbaka.
tror det började redan när hon var liten, pappa sa att hon blev sjuk av att se hur hennes pappa slog sina styvbarn (hennes halvsyskon).
hennes pappa var alkolist och slutade inte dricka fråns 6 år innan han dog.
Min faster har svårt att sova på nätterna pga stora buksmärtor (däribland menssmärtor).
Hon får attacker med buksmärtor, som är så enorma smärtor så att hon spyr. hon får dom lite när som… tror hon äter nån medicin som heter sukralos mot smärtorna.
förutom buksmärtorna har min faster en sk. nervskada i benet (vad jag vet var det att doktorn stack fel vid ett blodprov), detta gör att hon inte kan sitta utan att det gör ont och att hon mår dåligt dagen efter.
Hon har även haft tider med migränanfall. 2004 blev hon inlagd på akuten pga kollaps. Hon fick då dropp med kortizon och antibiotika som hjälpte.
men hennes läkare ville inte skriva ut mycket mer antibiotika (fast hon blev bättre av det) eftersom hon kunde bli imun mot det.
hon kollar sin temp flera gånger om dagen och den ligger oftast mellan 36-38.
Hon har inget sjjälvförtroende överhuvudtaget, utan pratar om att "när jag var ung.." och "jag som är så gammal.." fast hon bara är 40 år.
Hon går inte på någon sjukgymnastik (tror hon är rädd för att bli sämre av det), inga samtal , ingenting. Hon bara ligger i sängen hela dagen och följer sällan med hennes mamma och handlar (hon bor hos sin mamma). Hon går knappt utanför ytterdörren. Men hon tycker det är kul när släkt och vänner kommer och hälsar på.
Hon brukar laga maten, och hennes mamma diskar, tvättar och städar.
tror det är något psykiskt, för försäkringskassan fick inte ta del av hennes journaler.
vad ska jag göra? vill bara att hon ska bli bättre. Men jag misstänker att hon lider av hypokondri, kan det vara så?
nån som vet nått bra tips på hur hon mår bättre, eller vad hon lider av?
tack på förhand.
Det låter som det bästa du kan göra är att älska henne för den person hon är och att finnas till, när hon känner sig nere.
Ge henne uppmuntrande ord, utan att ställa några krav.
Eftersom du skriver här och frågar, så bryr du ju dig, kanske du skulle få din faster att gå med här :)
Hon kanske skulle hitta lite vänner och inte vara så ensam då.
kramis
Tack svava :)
Min faster har bara modem, då hon inte är på datorn ofta (hon har den nere i källaren, och hon går inte gärna ner där, då hon har ont i sitt ben)
Jag älskar redan min faster för den hon är, men jag tycker så synd om henne, då hon har det så trist när hon ligger i sängen hela dan. hon vill göra saker när hon blir lite bättre, men hur blir hon bättre?
Det du kan göra då, är att försiktigt prata om att livet inte ska levas liggandes i sängen, utan så fort hon har den minsta ork så ska hon göra något. pyssla eller vad som helst, men göra det utanför sängen.
Jag har själv varit sängliggare och gjort allt där utom toa, men jag åt och läste, såg på tv osv. allt i sängen. Det är svårt att få upp någon som inte vill, men det går. Man blir sällan bättre av sig själv, utan det behövs for det mesta yttre påverkan.
Ta med spännande resebrochyrer, eller vackra bilder och sätt dig med henne och fantisera om bilderna, tex. Det är så svårt för mig att råda, för jag vet ju inte vad det är för fel på din faster.
Kanske en bestämd övertalning om att gå till läkare vore det bästa.
Hoppas det blir bättre.
krams….
tack ännu en gång :)
Men pga sin nervskada har hon svårt att sitta.
Hon vill gärna ut och resa, men vill bli lite bättre först.
hur får man henne att motionera och börja träna så att hon kan bli bättre?
Det finns massor med skonsamma motionsformer som inte belastar kroppen så mycket. Fråga henne vad hon tycker är roligt, och sen kan ju du följa med, tex ut på promenader. Gillar hon hundar kanske det finns någon snäll själ som kan tänka sig att låna ut vovven för att hon ska gå ut med den. Cykla? Bada/simma?
Helena
hon brukade bada varje sommar, men efter att hennes pappa dog har hon inte gjort det…
jag har ofta med mig min lilla vovve bobbas, med honom kan hon gosa och ha uppe i sängen…men när han ska ut är det jag som ska ut med honom, hon brukar inte vilja följa med…
när vi pratade om motion i helgen sa hon att hennes vardagliga motion var att titta ut genom fönstret…
Men är det inte så att hon är lite less helt enkelt ( eller helt enkelt är det ju inte, när man inte orkar med att änns tänka på motion eller att gå ut.
Men jag tycker att du kan börja att bestämt säga "Komigen så går vi en kort promenad, bara en liten bit.
Ofta så skyller man på att man inte orkar eller kan, men för det mesta så när man väl gör det så känns det så mycket bättre.
Men då får du inte ge dig, gå och hämta skorna från hallen och säg *kom igen nu*. Sen går ni i bar 5-10 minuter, om du kan få med dig henne så ofta som du är där, kommer hon snart att se framimot att få sin lilla promenad. sakta men säkert kan du öka minutern, men inte för fort.
kramis
Starta ny diskussion