Och vad vill jag då ha sagt med bilden? Jo.. att vi oftast ser ut som stora tåliga lejon, med vild man och klor som kan attackera hela världen.. Men ser du på oss med en riktig spegel.. Ja, då känner vi oss inte alls som lejon, utan mer som små grå ensamma kattungar..

(Fick iden när jag kom på att det finns en annan variant. Ett kattunge som ser ett lejon i spegeln. ;) )

Jag tycker den var jättefin!!! =) Önskar jag kunde måla/rita

(Fick iden när jag kom på att det finns en annan variant. Ett kattunge som ser ett lejon i spegeln. ;) )

Tycker nog mer om den som den är nu. Jag fick en blandad känsla av sorg och skratt när jag såg den. Tack den var fin.

Jo jag har hört att dem ska vara mer sociala i Tyskland. Vi Svenskar överhuvud tagen är väldigt skygga. Så då stämmer det då;)

Tack. :) Ibland så får jag till det. :p Personligen anser jag att alla kan rita. Vi har bara olika nivåer som vi börjar på. Hade en tjej på gymnasiets bildtimme, som inte var någon direkt hejare på att rita. Men attans så läckra hennes bilder kunde bli. Extremt personliga, och man såg hur hon utvecklades över hela året. Var så skoj att se. :) Tror tom att hon fick VG.

Tack Veyla.:) Tror inte tyskar är så mycket mer sociala, däremot är de mer artiga. ;) För efter att det hälsat, så var det stentyst. :p

Kattungen som ser sig själv som ett lejon i spegeln har jag alltid tyckt varit så söt. Precis så som en liten kattunge beter sig. Tror att de är stora och faaarliga! Med sina små klor och gaddar. :p

Men ja, ett lejon är inte alltid vad det ser ut att vara.

*försöker sig på ett vrål*

Hehe, Nej! Katter är nog tuffare många gånger med;)

Hehe oja! *Tittar ner på Jade som vrålar omkring som 100 katter.. minst! och är orädd för allt!*

Oj, vad fint du ritar *avis*

Tack Helena.

ja verkligen en väldigt uttyckande bild. vet precis hur det känns…

precis så är det ju..
(iaf när man mår som sämst.)
" liten " - och inget syns utanpå.

Önskar en annan kunde rita så bra!

Håller med dig Ylva-Li, inuti finns den där lilla osäkra & ängsliga "kattungen" som inte alls syns på utsidan, visst är det märkligt?

Jag är så dum att jag faktiskt inte fattade att det var du som ritat den fina bilden själv, jag är imponerad..

Kram!

Haha. ;) Tack!

så känns social fobi för mig.. ja ska hela tiden försvara mig men klarar inte de i de mörka som möter.. är färgstark då min "dag" är bra.. men inombords biter mörkret många gånger vill äta upp de sista av mig… sitter i mitt mörker men alla ser bara färgen.. ingen ser mina kedjor som håller mig ine.. för orkar inte se personer.. för ångesten efter blir så svår.. och man vill ju inte låta folk se attackerna när man ska ut.. kan svimma av/krampa för ja blir så nervös.. svettas ja ni vet..  men visst.. de finns dagar då jag är som alla andra.. o då mår jag så gott…… tyvärr är kedjorna starkare än jag själv just nu

Ylva_li du är duktig med penna och papper, det är roligt att se att du skapar.. det är alltid bra att göra, vad det än är.

Vill visa en bild på hur jag känner mig många gånger, men den är lite sexig och det är nog det sista jag känner mig, så alla som tittar på bilden måste bortse från det Men den är både fysisk och psykiskt smärta för mig

kram//svava

Åh förstår precis den känslan.. Alla sakerna som sitter fast i en, som smärtar så..
Kram!

#16 ..Och som håller en nere..

Tosan: Precis.. och som håller en nere.

Det är precis såhär det känns. Man vill både gråta och skratta. Jag är så duktig på att låtsas vara lejon :)