men omplacerar man barn bara för att de vägrar gå i skolan? Eller det kanske ligger mer bakom.. som bråket med era föräldrar?

Hoppas verkligen att det löser sig.. själv har jag inga bra svar. Vill hon inte lyssna är det svårt..

Usch, låter inge bra alls det där! :/

Jag hoppas ni får henne att fortsätta skola och allt, har själv hoppat av och det blir ett rent helvete! Man får inga jobb och det är jättesvårt att få någon hjälp överhuvudtaget, speciellt om man samtidigt inte mår bra.

Jag för min del hade ingen som pushade mej i ryggen, ingen som peppade och talade om för mej att jag var duktig om jag var på en hel lektion, även om jag skolkade resten av dagen. Så jag tror att hon behöver få höra att hon är duktig, kanske reducera lektioner om det finns möjlighet till det? Att fokusera på de possitiva sakerna.

Vet inte riktigt vad jag ska säga mer eftersom jag själv aldrig fick hjälp och har förträngt det mesta av den tiden :/

Det kan vara så att hon mår sämre om hon omplaceras, men det kan också bli så att hon mår bättre. Mer distans till föräldrarna kan vara otroligt skönt! (vet det av egen erfarenhet).

Hoppas verkligen att allt fixar sej för er båda två!

Många kramar, Maki

Vad du kan göra dragonstar, är att finnas där för henne. Det är dessvärre det enda du kan göra. Hitta på saker att göra som hon gillar och låta henne komma till dig. Försök med att ha en lugn och förstående ton hela tiden.

Men sen har du ju ett eget liv med som du säjer. Och årkar du inte så gör du inte. Din syster har ett eget liv och ett eget ansvar. Så om hon betyder så mycket för dig som det verkar så tycker jag du ska finnas där för henne så mycket du årkar.

PussKram//Veyla

Hon gömmer ansiktet för alla vuxna o vägrar låta läkaren ta prover. Hon har nu en person hon ska träffa några dagar i veckan men det gån sådär och en timma i väckan hon går i en lite grupp men hon vägrade det blankt. alltså det har blirvit reduserat så mycket att det inte går o redusera bort mer. Jag fruktar att hon tar livet av sig eller går in i en så djup deprison att det inte går att få ur henne om hon blir omplacerad då hon är kräsen i maten och har svårt för andra människor. Hon såver mycket o tillbringar den mästatiden av sitt liv liggande i sängen. O eftersom att dom på bup inte kunde prata med henne fick sosialen anssvaret o dom kan ju itne göra nått anna än att omplacera. Hon pratar med mamma o vi 3 bor tillsamas pappa flyttade ut för några år sedan o han kommer häm till os lite då å då o fikar eller äter mat.  Men ngen av oss har en riktig bra relationn till honnom. O ho nhar fått både ny dator, Nickon kamera och mob för att hon ska gå till skolan. ävne berömm o hon är smartare än mig så så hon klarar lätt G om hon bara är där.

Vi måste få henne att gå dit bara och visa ansiktet. HUr gör man ? Hur får man någon som e så rädd o så osäker o så inåtvänd att öppna sig? Hon måste börja prata o måste ta tag i sitt liv.

Hur kom ni ur likande situationer. Jag ka ninget säga för jag reste mig ur askan o sa att jag kan o bortsätt får nångestatacker mår jag nog bra idag.

tack för alla svar Kramar Emma

Precis så var det för min dotter, med skola, socialen, läkare, bup, vredesutbrotten. gråten ja allt som du skrivit, hon gick heller inte ut 9:an och fick inga betyg.

Idag vet vi varför hon var sådan. Hon fick göra en neuropsykiatrisk utredning och det visade sig att hon har Aspergers syndrom(autism) och ADHD samt lite till. Det är så att de med aspergers har svårt att titta på människor/se dom i ögonen och får utbrott för att andra inte förstår. De har svårt att uttrycka sig så andra förstår och en massa annan problematik. De känner ofta att de inte hör hemma någonstans och att allt de gör och säger blir fel. Det var just i den åldern som hon är som det var som värst för min dotter. Det brukar märkas tydligast då för de med aspergers

Det kanske kan vara värt att kolla upp? Hon behöver hjälp snarast verkar det som. Ångest och depression är ofta något man får på köpet när man har ett neuropsykiatriskt funktionshinder.

Skickar med en länk där du kan läsa om de olika diagnoserna. Du kanske känner igen lite där?

http://user.tninet.se/~fxg297r/inledning.htm

Men hallå:O Stopp stopp stopp!

Du är 19 år Dragonstar. Du låter redan som en desperat förälder som gör allt i hasten för att du tror det skulle vara bra. Antingen så låter du din syster klara sig själv eller så är du en syster. Om jag har fattat rätt är hon ingen liten unge heller. Du måste inte få henne att visa ansiktet. Varför säjer du så? Det är hennes val, men du kan be henne. Hur skulle du möjligtvis kunna göra mer?

Och dem här svaren. Ursäkta men dem är menade för föräldrarna eller möjligtvis personen som det handlar om. Vad förväntar ni andra er att en 19 årig syster över huvud taget KAN göra? inte så precis att hon har någon vårdnad. 

Om jag håller på att bli galen så skriv gärna det men detta ser bara för knäppt ut i mina ögon.

Som jag skrev i ovan dragonstar, så är mitt realistiska tips att du fortsätter att vara en bra syster. Hur vida hon sen vill leva sitt liv är inget du har att göra med. hon får ta livet av sig om hon vill det. Det är sanningen och verkligheten. Men den måste nog komma fram nu för detta har gått lite för långt. Så om du bara gör så mycket du årkar och finns där för henne. Det kanske inte låter eller ens känns som du gör mycket, men du är guld värd då för henne. Och det kan faktist vara du som räddar livet på henne genom att finnas.

Pusskram//Veyla

Det ligger faktiskt något i det Veyla säger…

Jo du har så rätt Veyla. Men jag kan också förstå Emma att hon vill ta hand om sin syster.. Att hon känner ett ansvar för henne.
Vad du kan göra Emma med svaren du får här, är att diskutera dem med era föräldrar för att kanske få nya ideer.

Jag kan hålla med Aspie om att det låter bra lika Aspergers syndrom. Min systerdotter har också den diagnosen och hon är väldigt svår att ha att göra med i perioder. (Nu med rätt hjälp börjar hon komma ur sitt skal dock.) Hon har totalvägrat skola, som bäst har min syster fått iväg henne en gång per månad.. Nu har hon dock fått komma in på en specialskola och vi hoppas att det kommer funka.
Har din syster alltid varit så djupt inne i sig själv? Har hon svårt med tider? Ett barn med asperger har svårt att känna tider. De kan tycka att en timme kan kännas som 10 min.
Hade hon något specialintresse som barn, eller rent av nu? Som hon går in för till 140%, som hon kan ALLT om.. och lite till? Dessa barn är duktiga på att ta sig an ett intresse som de sen läser sig på om precis allt, och de är väldigt svåra att övertyga om de har en ide som egentligen inte riktigt är rätt.. De är experter helt enkelt.

Bra sagt Ylva -Li

Tack Aspie. :)
Kanske ska tillägga att jag även har en systerson (en annan syster) som också har Aspergers, men han är inte alls som min systerdotter. Han har svårt för tider och går ofta in i sig själv. Men mer att han ÄR de djuren han leker att han är. Han verkligen ÄR tigern som morrar.
Han är istället social och alltid glad. Han går i skolan utan problem, men har en speciallärare istället som är med honom och hjälper honom koncentrera sig. För det kan ju bli lite svårt när han blir en tiger i klassrummet. ;) Nu är han lite yngre, 11 år, och flickan 13 år. De kommer dock underbart bra överrens dessa två, och de leker med varandra, pratar i telefon och sover över hos varandra titt som tätt. Så det är roligt att se. De har glädje av varandra då de funkar likadant.

Ja, förvisso kan du göra det med:) Tänkte inte jag på. bra Ylva-Li.

Hej tack för svaren. Självklart pratar jag med mamma. Jag ville mäst få reda på om det fanns någon annan som hadde tipps på hur man kan få upp hennes livsgnista. O jag är en syster o lägger mig oftast inte i men VI tor itne att hon har Asperberg. Hon har lätt att förstå sig på situationer hon är bättre än mig på både engelsak o svenska o hon verkar vara smartare än många andra i henne ålder. Men hon har blivit måbbad kraftigt o många av dom vuxna som veljat hjälpa har bemött henne fel o gjort saker värre. vilket lätt till att hon itne vill till skolan o inte litar på vuxna. så det är mobbing som utväxlats till en lättare fårn av socialfobi.. eller nått i den tilen.. men jag vet inte hur man hjälper om alla säger att dom itne kna hjälpa o skjutsar runt henne. Har ni några moktipps elelr nått som hon kan läsa för att hjälpa sig själv?

 Tack

Ah ok. :) Aspergersbarn är dock långt ifrån osmarta. De är oftast vääldigt duktiga. Min 11 åriga systerson är en jäkel på engelska och pratade obehindrat med min tyske sambo. ;)
Men det är ju lättare för er att se som lever med henne. :)

Ska fundera om jag kan komma på något hon kanske kan läsa själv.

Tack.. ja jag menade inte att man inte är smart  förlåt ser nu att det lät dumt. Jag tror bar inte att ho har det utan att det är dom vuxna omkrig som bär det mästa av nasvaret. tack för svaret =)

#15 Fråga din syster om hon känner att hon inte hör hemma någonstans, om hon känner sig utanför och missförstådd. Det är en ganska typisk känska för de med aspergers. När jag läste att de med aspergers känner så begrep jag att jag själv förmodligen har det.

Min dotter har också aspergers och hon är jättesmart. Albert Einstein hade oxå aspergers.

Låt din syster läsa om aspergers och AD(H)D (länken i mitt förra inlägg). Känner hon igen sig så är det bara att göra en utredning. Mår hon så dåligt behöver hon förmodligen medicin. Har hon t.ex aspergers eller adhd så sluta tjata på henne, att sätta hårt mot hårt ger motsatt effekt för en med neuropskykiatriska funktionshinder.

Jo jag ska prata med min mamma o se vad hon säger. men mycket av det tror jag ahr med att hon vart grovt måbban o att dom vuxna sket it. När jag gick o ban om hjälp för att dom kstade sten på mig sa dom att ajg skule vända mig om o pussa på dom elelr inte bry sig alls.. och det var väll samma behandling hon fick. Tack

Ja, det är inte lätt förstår jag. Visste du att de med neuropsikatriska funktionshinder ofta blir mobbade i skolan. Min dotter blev mycket mobbad och hotad i skolan av både klasskamrater och lärare

nej det viste jag inte. Men det känns rätt lågiskt dagens samhälle är så hårt. MEn det känns inte som om det skulle var nått sånt för hon hadde inga problem innan vi flyttade vad jag vet. Men jag ska prata med mamma.

Ja, dagens samhälle är oerhört hårt, speciellt för barn och ungdomar har jag förstått. Bra att du ska prata med din mamma.

Kram till dig!