För det första, det är jättepositivt att du "vet" om det här själv. Därför tror jag inte att det är Mytomani. För de som har uttalad Mytomani tror verkligen på det dom själva säger och erkänner inte att dom ljuger även om dom blir överbevisade. Men att dina lögner är ett problem för dig, förstår jag ju eftersom det skapar negativa situationer i slutändan, brukar bli så med lögner i alla fall. Eftersom din sambo vet om detta, så be h*n om hjälp om du inte fixar det själv, att kontakta ngn. Privat Psykolog eller inom öppenvården. För du behöver nog prata med ngn som "kan" det här. Lycka till!

Måhända att det inte är mytomani men det är väl ett tvångsbeteende?

för det bara kommer av sig självt..har ingen kontroll..

Jag känner att jag skulle helst vilja kunna fixa "problemet" själv å inte gå till nån psykolog dels för att jag jobbar med mina föräldrar som jag inte vill att dom ska veta och dels så vet jag inte om jag vågar…har svårt för sånt.

Det bästa vore om jag kunde fixa det själv..snabbt å smidigt..men ingeting är väl det.

Hmm, eftersom du säger att det bara kommer, att du inte har ngn kontroll, så låter det ju som ett slags tvångsbeteende. Förstår att du vill lösa det själv, men det kanske inte är så lätt. Försök att Googla om Mytomani och Tvångssyndrom, Tvångstankar och se om du kan hitta information eller tips och kanske upplevelser från andra med samma problem. Ofta grundar/bottnar ju ett beteende där man ljuger, i dålig självkänsla. Vet ju inte om du har haft dåligt självförtroende, då kan det kanske hjälpa med att bygga upp självkänslan, att vara trygg i sig själv, för då kanske du inte längre har "behovet" av att ljuga. Detta är bara mina egna tankar, du måste själv känna efter hur det känns.

Jag tror att det kanske skulle hjälpa om du kunde kartlägga i vilka situationer du ljuger och om vad. Då kanske du ser ett mönster och på det viset kan förstå varför du ljuger. Verkar ju sannolikt att det är ngn form av försvarsmekanism och då är det ju intressant att veta vad det är du är rädd för, lr hur?

#3 tack för svaret, har fått mej en funderare nu, tack!!

#4 tusen tack! har inte ens funderat på att kartlägga och om vad… Det ska jag absolut göra. då kanske jag förstår själv varför. Du är bra smart du!

#5 Enn gör så gôtt enn kann vettu.

Ok..jag har nu verkligen tänk till varje dag och kartlagt mina lögner i typ en vecka eller mer.

Jag har till och med försökt att inte ljuga och lyckats ibland å ibland inte.

Även om det smärtar mej att erkänna så har jag kommit fram till att lögnerna är såna lögner som ska få folk att tro lite bättre om mej. För att ge skenet av att jag är lite speciell kanske.

Även upplevelser jag gör förstärker och förstorar jag upp för att berättelsen om min upplevelse ska bli mer spännande och mer otrolig. Antagligen för att jag ska verka speciell.

Tex: Jag gick 2 mil den dagen med sandaler… fast det egentligen kanske bara var 1 mil egentligen. Eller snarare 5 kilometer..

Jag har även märkt att när jag sitter med vänner och bekanta och pratar om ditt å dat så tänker jag ut en lögn om samtalsämnet som vi pratar om just då. Bakrundshistoria, logik och trovärdighet. Allt planeras i detalj.

Sen kommer jag på mej själv att jag inte ska ljuga, övertalar mig själv att inte ljuga, att verkligen försöka tala sanning.

Och vips så flyger den ur min mun och karusellen är igång. Även fast jag tänkte för mej själv att inte dra den där lögnen.

Jag anser mej själv vara en person med bra självförtroende, gillar mej själv som person (förutom ölmagen och lögnerna då) Kanske jag är en såndär jobbig person som jämt ska stå i centrum?

En analys tack…tankar och råd välkommnas.

/Sudden  --  "I will beat this demon of lies"

Hoppas du inte tar illa upp nu, men det låter lite som om du har problem med självkänslan, att du inte tycker att du duger precis som du är?

Det finns en bok som är superbäst - jag har den på mp3 i tfnen just nu och hemma har jag den i pocket. Den heter "Självkänsla nu!" och är skriven av Mia Törnblom. Läs den så kanske du får en och anna aha-uplevelse, det vet jag att jag fick och får fortfarande fast jag nästan kan den utantill.

Nelliots: Jag kan aldrig ta illa upp ^^ Nog för att jag är en lögnare men jag är en hel ylle kille.

Ok det där lät lite konstigt …hahaha

Självkänsla nu..kan ju alltid testa men det är väl inte en sån där bok som tex :

"Du är unik, Du är speciell. Säg detta 3 ggr varje morgon till dej själv i spegeln."

Pallar inte med såna grejer ^^

Några andra tolkningar å tankar?

/S

Haha, nja. Det handlar ganska mycket om VARFÖR man gör saker och ting och hur dumt det är egentligen. Det finns t o m ett kapitel om ärlighet och lögner…

Jag ljög väldigt mycket när jag gick i högstadiet. Jag var mobbad och om någon ex sa: "Du lär aldrig få en pojkvän!" Så kunde jag svara att jag redan har en pojkvän och så flöt storyn på.

Dock är det svårt att hålla reda på lögnerna så jag blandade ihop och blev påkommen tillslut. Usch! Kommer ihåg hur hemskt det var!

Slutade ljuga då och har inte ljugit sedan dess. Jo, iof när mamma ringer och vill veta i detalj vad jag gjort på dagen och jag inte har lust att diskutera besök på vårdcentralen osv, då låter jag bli att tala om att jag varit där, en vit lögn.

Mytomani kan bli tvångsmässigt och det är inte lätt att bara sluta. Ibland behöver man hjälp.