Lyser upp vägen för dig!

vägen finns, den bara lyser inte alltid lika starkt, därför att vårt inre mörker tar över.

Det är då man skall sträcka ut en hand och be om hjälp.

Du har gjort det här, lyft telefonen och ring också.

Dum kommentar, redigerad av medarbetaren paronskrutten

#3

Det är inte acceptabelt att förnedra och håna medmänniskor. Om inte denna sajten passar just Dig så tycker jag att du kan lämna oss ifred. Jag kommer inte ge dig fler varningar, för att på en sån här sida ska man inte ens behöva få en.

Hälsningar Karolina / Sajtvärd!

Hera 
Kan du vara snäll och hålla ljuset lite högre?

Tack KarolinaM
Det är oförstånd kan man hoppas.

Lightseeker.
Vart skulle jag då ringa?

  svava

hej, svava, ring en nära vän, ett jour-nummer.

Jag känner ju inte anledningen till att just ditt liv, känns så mörkt, men jag vet av personligt inre mörker, att det alltid finns en väg. Det är bara så himla svårt att se det när man känner att det är som mörkast. Det är DÅ, man skall ringa/prata och be om hjälp.

Du har varit jätteduktig att göra det här, men det bör vara fler runt omkring dig som också vet om det.

VIll du så kan du ju också komplettera med att skriva här.

Det är väl det som denna sidan också är till för, kan jag tänka, att man kan lätta sitt hjärta och få råd av andra, som vet hur det kan vara.

Svava; jag håller ljuset precis så högt som du vill!!!

Livet är mörkt många gånger och jag vet precis hur du känner.. När jag kommer djupt ner så åker jag till stallet för att djur är det som får mig att känna glädje när jag inte orkar prata med människor. Och när man är nere så är det bra att försöka komma ut… Jag har haft en JÄTTE jobbig helg… har vaknat om nätterna och svetten bara rinner. och om dagarna har jag bara velat gömma mig men jag drog i väg mig till stallet.

Jag vet att jag kanske blir jätte dålig av ev för mycket folk men jag chansar eftersom jag trivs så enormt bra med hästar:)

Jag vet inte vad jag ska skriva… Men jag vill att du ska veta att det finns många människor som tycker om dig även om det inte känns så och vi är många här som förstår din situation:) Jag är en av dom:) Kram kram

Loveli

Om jag bara kunde ta mig ut.
Jag blir så paralyserad, kan inte ta för mig något. Vågar inte gå ut, jag är rädd att jag inte ska kunna ta mig hem, utan ramla ihop och så blir det ett himla ståhej om man hittas.
Finns det något underbarare än djur. Dom är äkta varelser.
Jag vill tacka för svaret du gav mig. När mörkret sluter sig så känns det som om man är ensam. famlar omkring och bara går djupare.

Lightseeker och hera kramar jag oxå om. så fina ni är. Du Hera är en underbar ljusbärare.

Har själv haft cirka en månad med jobbig ångest nu. Vet att det kan kännas sååå jäkla svårt och motigt. Trodde inte jag skulle hitta ut ur mörkret heller, men just nu är jag i en glänta. Det finns lite ljus här & det känns skönt. Jag tar en vilopaus i all ångest. Vet att mörkret kommer igen… denna gång lite mörkare, lite svårare. Jag har börjat se mörkret som ett klot. Man måste igenom klotet för att allt ska kunna bli bättre… ljusare. Men innan allt börjar ljusna så måste man ju längst in i klotet… där det är som mörkast. Många gånger tror jag att jag kommit in där, där det är som mörkast… bara för å upptäcka att det är en bit kvar dit. Men jag VET att när jag väl är där så kan det bara bli ljusare. Så jag vet ATT det kommer bli ljusare i framtiden. Först måste mörkret mitt bli *outhärdligt mörkt* men sedan… Ja det måste ju helt klart bli ljusare inär jag kommit förbi mittpunkten på all skit… Så är det ju bara *vägrar tro någe annat*

Hoppas att detta kan ge även dig tron om att det kommer att bli ljusare svava *Kramar om*

Åh Svava gumman.. Skickar all världens kramar och tröst.
Vi finns här för dig!