Usch! Jag blir riktigt förbannad varje gång jag hör sånt här! Varför kan folk inte visa varandra den respekt vi förtjänar!? Det finns ingen annan än du själv som kan tala om hur du mår, vad skulle tex din chef säga om någon ifrågasatte hennes reumatiska sjukdom? Hon skulle nog känna sej kränkt och sårad bl.a, precis som alla andra. Världen skulle bli ett bättre ställe om folk tänkte efter en smula innan dom öppnar käften -.-

Respekt är tyvärr något väldigt sällsynt nu för tiden =( 

Bra att du stod på dej iaf! Hoppas du hittar nått nytt jobb med en chef som inte misstror dej. Lycka till :)

Kram

Tack!

Saken är att jag inte behöver ett nytt jobb, jag har fått sjukersättning på "livstid" om jag inte blir bättre och själv avsäger mig den.

Det är därför det är så skönt att kunna berätta för henne vad jag tycker.

Vsg :)

Oh där ser man, skönt dt måste kännas på ett sätt :) Fast jag tror du kommer tröttna på att inte göra något efter ett tag ;P Det har jag gjort.. Har gått hemma i tre år nu, får inga jobb eftersom jag inte gått ur gymnasiet och inte klarar av att sitta och telefonterrorisera folk på dom enda jobb jag kan få :/ 

Hehe ja, förstår att det måste kännas kickass :D

kram

Tröttnat har jag redan gjort.. Men tyvärr räcker inte orken till mer än vad jag gör idag.

Många "friska" tycker att man har det lyxigt att gå hemma och ha det bra å dessutom få pengar för det. De glömmer att det finns en anledning att man är hemma..

Starkt av dig att skriva det där brevet! Beundrar ditt mod för det.

Själv hade jag ett liknande problem med min förra chef, satt och jobbade som telefonförsäljare, vilket tar på krafterna och stressar iaf mig.

När han frågade varför mina försäljningssiffror sjönk sade jag som det var: jag mår mer och mer dåligt, men jag går på samtal regelbundet och äter antideppressivt då jag har haft stora problem med deppression tidigare, men att jag håller på att tillfriskna.

Han lovade att ge mig sitt fulla stöd.

Men han hade sådana humörsvägningar och insinueringar till mina sjukdagar, så många gånger grät jag innan jag gick till jobbet. Jag åt, sov och jobbade, även om jag hade 6 timmarspass bara.

En dag så ringde jag en som var uppenbart ruskigt deprimerad, och sade att han skulle hänga sig. Jag försökte övertala honom att ringa någon och fick denne okända man att lova att han skulle ringa sin syster.

Efter det så var jag helt bedövad. Trött sedan innan och behöva konfronteras av en annan männsiskas problem som så mycket liknade mina egna. Chefen frågade varför jag tog rast, jag kände att jag var tvungen att samla mig. När jag berä'ttade så sade han "de som funderar på att ta sitt liv är fan inte värda att leva. Du skulle gett luren till mig, jag hade skickat ett rep så han kunnat hänga sig." 

Nån vecka efter det så tog jag mig inte upp ur sängen på en vecka, och fick komma in till sjukan akut. Sjukskriven ett år efter det blev jag.

När jag ringde för att berätta läget så lovade han mig hela sitt stöd, och att om jag ville prata fanns han där, dag som natt.

Jo, tjena.

Drömmer än mardrömmar om honom trots att det var 1,5 år sedan jag slutade där. Jag hade aldrig vågat göra det du gjorde. Och ändå var inte mina bekymmer ens en bråkdel av dina.

Jag blev glad av din tråd ska du veta.

Jag har läst nått om att en hel del chefer har nått sina positioner just pga att de är psykopater, de saknar empati och medkänsla.

Just nu är jag på helt allvar beredd att tro på det..

Håller med.. Jag har haft en bra chef och en helt otroligt dålig en.. En som fortfarande ger mig mardrömmar..
Den dåliga kom in som ny chef precis då jag började bli sjukskriven. Tyvärr tillhör jag ju den högen som börjar bra, men sedan faller för att orken helt enkelt inte håller.. den psykiska orken då. Jag tror inte jag hade jobbat särskilt många fulla veckor på det året jag hade varit där, tyvärr..
Den nya chefen trodde mig inte alls när jag berättade om mina magproblem. För just då hade jag massiva diareeattacker flera gånger om dagen, hemskt ont, kunde knappt stå utan att börja skaka osv.. pga utmattning antagligen. Hennes fråga var.. "Det kanske sitter i huvudet?" eller nåt liknande..
Jag var tvärsäker att det INTE var psykiskt. Nog kunde jag väl konstatera att det blev värre när jag blev stressad och min mage gick sönder nästan helt när något hände.. större saker då. Men nåt var ju fel fysiskt..
Så jag blev givetvis ledsen..

När jag fick mitt nya jobb blev jag inkallad till den ännu nya chefen. Hon berättade att den här chefen hade mer eller mindre varnat henne för mig. För att jag inte orkade jobba så mycket.. Tack.. Bara det förstörde direkt för mig. Hon sa mer saker vilket jag förträngt nu tyvärr.. Efter det orkade jag knappt jobba och min mage började ont igen. Dock inga diareeattacker iaf, som innan. (Så det var nog nåt skumt tror jag.)

Vad jag ville säga ändå. Fy sjutton vad du är modig! Jag önskar jag hade haft modet då jag kom ihåg allt hon sa till mig, att säga till henne hur det kändes. Riktigt tala om att jag faktiskt INTE är lat.. jag är SJUK!

Hemskt, jag har haft jättebra chefer under min sjukskrivning nu. Den första var den som fick mig in på psyket och var även och hälsade på och ringde flera gånger och hörde hur det var. Nu har jag en ny, som jag visserligen aldrig jobbat för men träffat och hon är också jättego och lyssnar och förstår.

Min snart fd chef (måste visst fylla i lite papper för att kunna säga upp mig) kommer tillbaka den 21 juli efter sin semester så vi får se vad som händer då.

Jag skickade en kopia till min chefs chef oxå, bara för att han ska veta hur hon har gjort.

Gjort är gjort och oavsätt om hon ber om ursäkt så försvinner inte mina problem men jag tycker att hon måste stå för vad hon har gjort.

Usch, avskyr människor som inte kan stå för vad de gör.

Åh vad bra att du skickade samma till hennes chef! För även om du kanske inte vinner något på brevet, så kanske hon får en reprimand för det, och tänker till lite nästa gång. ;) Så du kanske "räddar" någon från att bli jätteledsen.

# 10 Känner lite som om det är någon sorts hämd jag får på henne.

Asch! Och vet du, det kanske hon faktiskt behövde! För antagligen förstår hon inte hur hårt hennes ord tar. Kanske, förhoppningsvis, ger det henne en liten knuff i rätt riktning. ;)

Ja, det var verkligen tufft gjort att skriva brevet. Bra gjort! Hoppas din chef får sig en rejäl knäpp på näsan av sin chef. Det kan hon behöva så hon kanske börjar fundera på vad hon ställt till med.

Jag har själv problem på jobbet med vissa chefer och arbetskollegor. Har varit sjukskriven 50% länge nu pga värk (fibro)och depression samt ångest. De är på mig hela tiden med taskiga kommentarer. Springer och skvallrar till chefen om påhittade lögner. De för någon slags hetsjakt, mobbing på mig.

Nu ska det sägas upp massor med folk efter semestern så jag kanske blir arbetslös trots mina tolv år på företaget pga av min sjukskrivning.

Jag verkligen HATAR alla dessa orättvisor, personliga påhopp och mobbing. Fattar inte hur vuxna människor kan bete sig så? Det är illa nog att barn gör det. Att vuxna dessutom beter sig illa åt mot de som redan är sjuka är sjukt bara det.

Förresten, din chef som hade något reumatiskt borde väl om någon begripa din situation, eller? jag blir så himla arg!

Hittade en intressant sida om en som blev mobbad på jobbet. Jag klistrar in den länken i nästa inlägg.

Mobbad på jobbet… Varså god, du kanske kan få igenom din sjukdom som arbetsskada?

www.icakuriren.se/ArticlePages/200410/04/20041004140840_Administrators947/20041004140840_Administrators947.dbp.asp

Ja, jisses, det är nog vanligare än man tror med vuxenmobbning.

Ja, jag skulle nog tro det. Speciellt utsatta är nog de med NPF tyvärr.

NPF? Vad är det?

NPF = Neuropsykiatriska funktionshinder

NPF = typ ADHD ADD Asperger m.m.

Aha, tack.

#0 Skönt att höra att man inte e ensam! Har precis tagit mig ur en liknande situation.

Man borde få gå en massa kurser innan man får bli chef, även om man varit det på tidigare arbetsplatser. Dom här människorna klarar inte av sitt jobb!

Hoppas du förstår att det inte är ditt fel. Och jag hoppas att det kanske blivit bättre nu när det gott några dagar!

Jag önskar jag hade haft kraften att säga ifrån redan när det hände men det är skönt att ha skrivit av mig det oxå.

# 21. 22 Sköt att du kom undan!