Ja du, Maki…vad kan man säga egentligen

I "den bästa av världar" hade du fått den respekt och blivit visad den hänsyn som du efterlyser … Men "här" verkar det vara en bristvara och visst är det tragiskt!

Inte så konstigt att du mår dåligt med en så oförstående omgivning.. Det är då man börjar undar om det inte finns en anledning till att man började må dåligt från början..

Det smärtar mig att säga det, men inte är det en gynnsam miljö att våga vara sig själv i eller visa när man mår dåligt, inte vid en så total avsaknad av empati från familj och vänner

Du ska ha en eloge för att du gick dit trots att du inte mådde särskilt bra..

Att det sedan blev som det blev är väl ingen större överraskning egentligen inte vad gäller familjen, tyvärr..

Hoppas att du snart kan lägga detta bakom dig så att det inte stjäl allt för mycket av din energi och kraft..

Jag respekterar dig för att du hade modet att gå dit!

*Kramar om*

Vet vilken kamp det är vilja men inte orka. Vår ena son gifte sej för några år sedan och hans syster som lider av ångest mm. orkade inte gå hur gärna hon än ville. Många tyckte det var hemska att inte gå på brorsans bröllop men han och bruden visste hur hon mår och förstod. Det var jättebra av dej att gå och jag hoppas du hade trevligt. Värden är hård men dina riktiga vänner förstår. Ha det så bra./Laila.

Tack för alla snälla ord, blir alldeles tårögd :)

Jag tycker att dt borde vara självklart för folk att visa respekt.. Visar man inte respekt kan man ju inte förvänta sej att bli bemött med respekt heller, så jag kan verkligen inte förstå hur folk tänker =(

Att inse och acceptera att man inte orkar gå även fast man så gärna vill tycker jag är otroligt starkt också :) Tycker inte att folk har att göra med om hon var på bröllopet eller inte, kan förstå att folk tycker att det är konstigt att hon inte var på sin egen brors bröllop, men folk är för snabba att dömma utan att veta någonting alls om omständigheterna :/

kram