stöd?
uhm hej.. har ingen aning om dt här är rätt tråd, men folk kan väll flytta den om dt är fel..?
iaf, jag är ny här, ganska disorienterad och förvirrad… men här är mitt problem iaf, jag hoppas nån kan komma med bra råd och stöd, skulle behöva lite snälla ord.
jag har ganska precis blivit övertalad att söka hjälp, har hela den där grejen på g att jag vill klara mej själv, jag behöver inga piller blaha, blaha. men nu när jag var in på intervjugrej på psyk i tisdags kom dom väldigt fort fram till att jag lider av djup depression och behöver hjälp, fick göra något test och jag låg högt upp på nån slags skala. dt skrämmer mej otroligt mycket.
mamma visste att jag skulle in och prata med dom, men hon frågade mej inte hur dt gick; jag fick berätta själv för henne två dagar senare, känner mej så älskad -.-
den största anledningen till att jag blev i princip tvingad att ringa in var att jag i lördags bråkade med alla i mina två familjer, (och massa annat lite privatare som jag inte vill nämna här), vilket ledde till att jag fick nån slags anfall eller nått. jag grät och skakade, helt hysterisk i flera timmar, framåt 23 ringde jag 112 för jag visste inte vad jag skulle göra. De sa åt mej att ringa sjukvårdsrådgivningen där jag bor, fick numret och ringde dit, fick prata med en helt underbar tjej som erbjöd sej komma hem till mej, vilket jag tackade nej till tyvärr… hon fick mej iaf lite lugnare, sa att hon skulle ringa psykjouren i den större staden några mil bort så skulle dom få ringa upp mej och prata lite med mej. både tjejen i sjukvårdsrådgivningen och snubben på psykjouren beordrade mej att ringa psyk dt första jag gjorde på måndagen. jag hade en otrolig tur och fick komma in dagen efter, på tisdagen. Nu har jag läkartid mån 23e, tycker dt låter som att dom redan har bestämt att jag ska äta piller eftersom jag får träffa läkare innan psykolog.
Anyway, mellan att jag pratade med sjukvårdsrådgivningen och psykjouren spydde jag upp allt jag ätit, till slut spydde jag bara luft, vågade inte ens dricka vatten av rädsla för att spy. nu är dt fredag, snart gått en vecka, mina matvanor var dåliga redan innan, åt ofta bara en gång om dagen, men då åt jag ett riktigt mål mat, fick ofta tvinga i mej, men jag åt dt iaf. Efter i lördags har jag i princip inte ätit någonting, har ätit ungefär lika mycket på en vecka som folk normalt gör under en dag, om ens så mycket.
nu håller jag på att bli precis likadan som i lördags, är ensam hemma igen och dt har hänt en del dåliga grejer (tex att min f.d bästa vän än en gång har ljugit mej rakt upp i ansiktet) och jag vet inte vad jag ska göra för att lugna ner mej, är livrädd för att spy eller bli inlåst på psyk. Förut kunde jag meditera tills jag blev lugn, men jag har inte den koncentrationen längre, te funkar inte heller. hjälp?
Välkommen hit, Maki :)
Jag vet inte riktigt hur du ska göra.. överlåter det till lite vettigare människor än jag. Kram får du en så länge iaf.
Helena
Helena
Hej, Maki!
Hur mår du idag tro..är det bättre eller lika illa..
Mår du fortfarande som i natt så har jag inget annat råd än att du snarast bör åka in akut.. för din egen skull!
Jag vet att ingen önskar sig att behöva äta medicin men under en period kan det vara just det som gör att du lugnar dig och på så sätt blir mer mottaglig för annan hjälp vad gäller ätstörningen och paniken du verkar ha..
Det är också lättare att hantera besvikelser som med din kompis om du mår bättre psykiskt än vad du gör nu.
Så jag hoppas att du tar emot den hjälp du blir erbjuden på tisdag.. din högsta önskan för tillfället är väl att må bättre misstänker jag och för det behöver du allt stöd du kan få!
En stor värmande kram får du av mig till tröst/Citronmeliss!
//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras
utan måste kännas med ditt hjärta
Tack så hemskt mycket för svaren och för att ni bryr er! :)
Har inte orkat starta datorn sen i fredags, så jag såg inte era svar förrn nu..
Mår i stort sett lika dåligt, men dt går i små perioder och jag har hemska humörsvängningar; ena sekunden kan jag vara glad och hoppfull för att i nästa vilja ge upp och bara dö…
Men just nu när jag skriver och har fått lite tröstande ord känns dt som att jag längtar tills på måndag då jag troligtvis får min medicin, som att dt kanske finns hopp även för mej :)
Jag tänker på dig och hoppas att du får bra stöd idag..
Själv har jag lika tvära kast och vet ibland inte riktigt hur jag ska orka .. men sen vänder det igen. Det är en evig kamp..!
*Kramar om*
//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras
utan måste kännas med ditt hjärta
Thx :)
Bra stöd hemifrån får jag tyvärr aldrig.. Dom vägrar inse att jag inte mår bra.. Dom tror att jag bara måste ta mej i kragen och börja må bra igen -.-
Men nu får jag ju iaf stöd härifrån och min bästa, och näst intill enda vän, ska komma över ikväll, glo på film och prata… :) Ska försöka tvinga med honom på ett bröllop på midsommar också eftersom jag inte vågar gå dit utan nån som håller uppsikt över mej ><
Tycker dt låter väldigt jobbigt med en evig kamp.. så vill vi inte ha dt =( Hoppas dt blir bättre för dej också, citronmeliss :)
*kram*
Tack Maki, nej du har så rätt, någon evig kamp vill vi ju inte ha..inte!
Men jag har turen att ha en familj som accepterar även om de inte alltid förstår..
Hoppas att ni får en bra kväll som förhoppningsvis ger dig lite avkoppling och en chans att få prata och ventilera dina tankar..
Ett midsommarbröllop låter fint, håller tummarna att vännen följer med dig..
*kram*
//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras
utan måste kännas med ditt hjärta
aw nu blev jag ju nästan lite avundsjuk ;P
fast jag kan inte riktigt föreställa mej en familj som ställer upp eftersom jag aldrig haft nån tyvärr.. så jag är inte säker på vad dt är jag missar.. kanske är bättre att inte få uppleva dt än att uppleva dt och bli av med dt iaf :)
mm vi hade en jättebra kväll och nu känns allt lite bättre ^__^
Tyvärr följer han inte med på bröllopet eftersom han skulle hem till sin mor och äta middag and so on så för mej blir dt att antingen åka på bröllop själv eller stanna hemma.. har dock fått reda på att en tjej jag var bästis med när jag var liten ska dit, så jag får försöka hänga ihop med henne :D
*kram*
Kul att kvällen blev bra, mindre kul att han redan var "upptagen" men, men..
Då hoppas jag att du går på bröllopet och träffar din gamla bästis.. Kanske ni har lite kul minnen att återuppväcka..
Kram!
//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras
utan måste kännas med ditt hjärta
Jao, får hoppas på dt :) Skulle vara lite fail om man sitter där och inte har nått att prata om.. men jag får ha bilen på midsommar så jag kan fly när jag vill ^__^
kram
Starta ny diskussion