Du är ju tillräckligt gammal för att slippa bup så sök på vanliga psyk om hjälp. Eller om du har gott om pengar så kan ju en egenföretagande psykolog vara till hjälp…

För mig funkar inte samtalshjälp eller medicinering men jag säger inte åt nån att lägga av med pillren bara för att jag gjort det… men får du massor med biverkningar och dom överväger det positiva så är det nog inte rätt väg att gå… att ingen gjort något åt din medicinering är ju helt otroligt dålig läkarsed…

#1 jag har ju käkat zoloft etc med, men nu tar jag enbart Buspiron, och något mer, som jag inte kommer på namnet på, men de är också för att dämpa ångesten iallafall…

 tror inte att samtalshjälp hjälper mig heller, då jag har problem att öppna mig och prata om saker, tycker mer att man river upp gamla sår och strör massa salt i dom. Medicineringen hjälper mig, men inte just dessa tabletterna, visst blir man lugn etc men va sjuton biverkningarna är fruktansvärda och utan dom blir jag knäpp, mina nerver orkar inte utan dom…

Men jag har massa problem som krockar med varandra så ingen medecinering blir ju bra, ångest dempande, anti depp, sömntabletter för både insomning och bara sömnen om så säga, verktabeletter för rygg skador och leder etc, alltså de blir så fel allt…

sedan att man mår psykiskt dåligt också så känner jag att ja måste börja någonstans för mina nerver och jag klarar inte mkt mer psykiskt…

Nej, kom ihåg att läkare bara arbetar inom vetenskapens godkända regler. Dem får göra otroligt lite. Ofta får man medicin så att man tar livet av sig pga dem istället. Jag håller med Allamej. Överväg det nogrant.

Pengar löser otroligt mycket i sådana hära situationer. Tyvär har ju sällan personer med problem pengar. Vist är det paradoxalt? Jag skulle annars föreslå att testa på olika mer "Oventenskapliga" metoder. Besöka en riktig healer. Dem har gjort underverk. Eller kanske en exorsist. Man vet alldrig vad som kan hjälpa.

En healer är ju att föredra att gå till om man väljer den banan. Jag personligen är lite skeptisk mot exorsister. Jag tror att dem även tar bort bra saker.

Sen är ju mycket psykologi med. Se inte all skit negativt. försök att se det positivt, En del ser tex sina sjukdomar som gåvor. Är man till exempel bipolär så är det inget negativt. Det bror på vem och hur man ser det:) Ta dig tid att må dåligt. Alla behöver det. Och nu är det din tur att göra det. Man får må dåligt. Det är inget fel alls med det. Faktum är att det är ett sätt för kroppen att berabeta saker oftast.

Pusskram//Veyla

#3 jo visst, men efter att ha gått på tabletter allt från lycko piller till de ena och de andra i över 5 år så blir man lite less, ja är less på mina ångestsjukdomar, är less på att va manodeppresiv och skit liksom i den grad jag är, men de finns inget ja kan göra åt de utan kommer få leva med de liksom.

men om jag inte tar tiden att ta stöd av något eller någon så kommer de gå åt skogen.

de med exorsism etc är inget för mig, dels för att ja är negativ mot de hela, tror inte på de och för mig är de bara skrattretande, de är min syn på de hela.. sedan har ju alla sina uppfattningar…

Tack så mkt för svaret =)

men de finns inget ja kan göra åt de utan kommer få leva med de liksom.

 Det tycker jag är en bra anledning till att börja tänka positivt. Du är så upptagen med att allt är så hopplöst. Så länge du är sån här "Nej, det funkar inte! Nej jag tror inte." Då kommer ingen att kunna hjälpa dig. Då är det kört. Ledsen.

Men om du nån gång Mikaela skulle ändra dig och bli lite öppen för att tänka positivt eller för att testa nya saker då dem gamla sätten uppenbarligen inte funkat. Då kan du ju skriva här och be om hjälp.

Men jag tänker iaf inte sitta och skriva om du ändå bara säger att det är hopplöst.

pusskram//Veyla

#5 Jag tror inte på nått egentligen, sån är jag, och de är inget jag kan ändra på.

Eftersom att min fråga va att jag undrar vart man kan vända sig om man vill prata med någon förutom Bup här i Gbg….

Jag har försökt att intala mig själv i flera månader nu att söka upp psykolog och fått rådet av flera att göra de, men aldrig gjort de pga tvekan till de men nu vill jag göra det…

 så inget är kört för min del, bara för att ja inte är öppen för något annat som exorcism eller liknande så betyder de ju inte att de är kört för mig.

Jag ser inte negativt på allt, jag försöker leva min vardag som en normal person, precis som alla andra med dom problemen som jag har i livet.

De ligger så mycket skit i bakgrunden så att om jag ser negativt på saker och ting så har jag all rätt i världen till det. Men jag sitter inte och trycker ner mig själv för de utan försöker jobba mig upp.

Jasså, Jag har aldrig sagt att det inte skulle gå pga att du inte tror på exorsims. Jag citerar mig själv "Jag personligen är lite skeptisk mot exorsister. Jag tror att dem även tar bort bra saker."

Jo, du har hitils avfärdat alla våra tips. Jag vet inte hur du funkar som person. Men det du visar här är inte att du är öppen för nya metoder iaf.

Bra att du ser ljuset. Men du ser fortfarande det som ett problem? Då har du långt kvar. Man ska se det som en gåva. Jag ser det som en gåva. Och jag är glad då, Det är när ja ser det som något dåligt och negativt som jag faller ihop. Jag tror att dem flästa här har en urjävlig bakrund. Men man kan ju inte fastna i den. Man måste acceptera den och gå vidare. Sånt är livet.

Pusskram//Veyla

Att vara bipolär är ju inget man kan bota utan bara kontrollera… det är en del av en själv och något som man bör acceptera.  Man kan ju inte gå omkring hela livet och hata en del av sig själv (ok, jo man kan men det är inte hälsosamt det heller)

Framför allt, se till att du får tala med en psykläkare ang. din medicinering… Den läkaren kan sedan remittera dig till en bra samtalskontakt. 

Det är så många som går omkring och vill vara normala och leva normala liv, människor som inte kan acceptera att dom är extraordinära. Även om det får en att må fullständigt skit med jämna mellanrum så har bipolariteten en tendens att låta människorna som "drabbats" av den åtnjuta en annan livssyn än "de normala" Dom ser verkligen både det svarta och dom ser ljuset…

Att må dåligt är en sorg i sig och ibland känns allt hopplöst. Låt det kännas så då, tillåt dig att må dåligt och riktigt känna efter vilka känslorna är inom dig någon dag/dagar.

Har själv haft en helveteshelg och det var otroligt skönt att få tala med psykpersonal idag även om det bara var en kort stund. Bara få ur mig skiten, beskriva den och känna efter vad det egentligen är jag känner.

Du skrivera att du har svårt att öppna dig vilket många har men jag undrar vad det är för sorts stöd du söker?

Vill du ha någon att bara prata med allmänt eller någon som du kan öppna dig för? Är det en proffessionell person eller någon privatperson du vill få/ha kontakt med?