Nej, så ska du inte behöva ha det! Det är din pappas ansvar att se till att du mår bra och att fixa hjälp utifrån om din mamma inte kan ta hand om sig och din bror.

Jag tycker du ska prata med din pappa även om du redan har gjort det och sedan försöka prata med någon på socialtjänsten om din far inte kan lösa det.

Du kommer inte att må bättre av att fortsätta som du gör och det kommer inte att bli lättare i skolan. Du måste sätta ner foten och säga att du inte kan ha det så här längre. Ingen annan kommer att göra det.

Vad händer om du inte tar hand om din mor och bror? Inte tvättar annat än dina egna kläder eller städar mer än efter dig själv eller lagar mat till de andra?

Oj, du har ett helvete hemma rent utsagt. Att hon är manodeprisiv borde inebära att hon får sina maniska perioder och då borde väl hon kunna städa?

Jag vet inte om jag tycker att man är tillräckligt sjuk om man är manodepressiv för att behandla sitt barn så här. Och dessutom så försänar du att få vara ett barn.

Jag ska fråga dig en ärlig fråga. Vill du verkligen bo kvar hemma?

Om inte så får du ta kontakt med soc, Dem kan flytta på dig. Dem behöver inte ens föräldrarnas tillstånd. Inte om det du säjer är sant. I bästa fall kan du bo kvar men slippa slava.

Jag hoppas att någon kan svara mer exakt hur dem gör. Men jag personligen tycker inte att du ska leva så här.  

Pusskram//Veyla

Först Malin, jag är tårögd. Jag känner mig så hjälplös. att vara en vän för dig i 3 år, så kan jag inte göra ett piss mer än att titta på… förlåt.

sedan, nej absolut inte ditt ansvar! som jag sa… det kanske är dags att se till att få flytta därifrån. jag vet att det otroligt svårt, men jag tror du mår bäst utav det. du har faktiskt haft det förjävligt i många år, visst, några dagar är du en solstråle  :), men oftast mår du ju sämst pga detta.

sedan citerar jag dig.
" Har aldrig haft riktiga vänner"
då tänker jag Genast på oss! Sofia, som fanns där i MÅNGA År och finns ännu, hon går iof och har mycket i gymnastiet nu, men vad ajg vet är ni Bra vänner ännu och hon skulle stötta dig det är jag säker på :).

Du har mig, kommer du inte ihåg det tjejen <3, jag kommer direkt i sommar om du vill ha mig där - det vet du!<3

Totxie finns där för dig med. Visst, hon bor inte där me vi stöttar dig ändå. Du är alltid välkommen & ringa oss (iaf mig, och ajg vet att jag talar för dom med med dessa ord). det vet du. så alltid har du vänner.

och dom vänner du har i skolan är du absolut värd efter ett helvete till liv. du upplever iof fortfarande ett dåligt liv, men gumman. du har folk vid din sida! att Jonna ville hjälpa dig, är inte det positivt då? då vet du ju att du är älskad. jag vet att det inte är kul när kompisar måste hjälpa till (Jag har själv fått stå ut med att min mamma skrek på mina kompisar att dom fan skulle städa mitt rum när dom stökat ner och inte jag…), men man får stå ut iallafall. tro mig nu Malin; du måste ägna dig mer åt skolan i 9an. visst, det gjorde du ju 8an med, men att ta hand om din mamma är förjävla tråkigt. en 15 åring ska inte ta hand om sin morsa och sin lillebrorsa, sköta skolan och kunna vara kompisar, du fick offra dina vänner för detta. det är FEL!

förövrigt är du faktiskt inte bortskämd eller självisk, för att du skriver av dig. det är bara bra att du gör! det var ju därför jag tipsade dig om denna (underbara) sajt. alla ska vara själviska, vafan uppfanns det annars för? ;)

kontakta socialen älsko. annars kommer jag minnsan komma och packa väskan och ta med Malin till Göteborg… (A)

Jag älskar dig. många fler gör det också, du förtjänar inte detta liv - du förtjänar så mycket mer än detta!

styrkekram! <3

//Wizy

Tack för era svar… tänkte först säga till Sara att jag tyvärr inte kan kontakta socialen för jag gjorde det en gång och efter det skrek dom att dom hatade mig och vägrade typ prata med mig på 4 dagar. Så det vill jag inte uppleva igen. Och Veyla… jag vill absolut bo kvar. Jag älskar ju mina föräldrar. Jag har upplevt jättemkt roliga minnen med dom och jag tror inte att dom gör såhär med flit men det har hänt så många ggr nu så jag orkar bara inte mer. Men jag vill bo kvar hos mina föräldrar. Och jag tycker så mycket om min lillebror. Jag kan bara inte lämna min familj. Det går bara inte. Men tack för era tips! <3

Och sedan, ja jag vet att du syftade på äkta ävnner i skolan.

//Wizy

Är dom din pappa oxå?

Går din mamma regelbundet hos en läkare för sina problem? Du kanske kan skicka ett brev till honom?

Jag tror det är ett lätt sett för både din mamma och pappa att överlåta deras ansvar på dig. Din bror vet inget annat så han kan du inte klandra men din far och din mor både veta bättre.

Nej, vill du inte lämna så ska du inte det. Vad är det för social??? Att skrika att dem hatar dig. Jag börjar bli arg. Grrrrrrrr….

Men du kan väl försöka att prata med din far igen. Han måste lösa det. Precis somm sara säjer så är det hans ansvar. Och blir inte din mamma väldigt energifull i mellanåt??? Annars har hon typ 2. Men i vilket fall som hälst så har hon ingen rätt att behandla dig så. bara så att du vet. Du har både lagen och mig på din sida.

Pusskram//Veyla

Sara: Nja inte regelbundet… bara när hennes läkare får tid till henne och det är inte ofta. Aannrs får hon ingen hjälp alls.

 Veyla: Nej det var mina föräldrar som skrek det åt mig och inte socialen. ;) Jag ska försöka prata med pappa imorrn eftersom det är ledig dag imorrn. Och ja mamma blir väldigt energifull men inte så mkt att hon kan ta hand om huset själv. Hon måste ha hjälp med det. Ni är för vänliga! <3

Vänliga, ja. Men vi vet också hur det känns att ha det svårt. Klart vi vill stötta dig<3

Det var inte snällt av dina föräldrar att skrika så. Dem tycker nog att soc ska hålla sig utanför hur dem styr sin familj. Men soc är nog en sista utväg ifall du inte klarar mer iaf. Ring dem i smyg i så fall.

Försök själv först.

pusskram//Veyla

Veyla: Tack för ditt tips! Men tyvärr är det så att socialen i Gävleborg är lite mysko. Dom polisanmäler familjen om minsta lilla går fel. Nåt som kanske händer i varenda familj liksom. Jag funderar på att mejla/ringa BRIS eller gå till ungdomsmottagningen. Det kan hjälpa lite. Tack för din omtanke och för allt stöd. Jag vill så gärna ge tillbaka allt stöd som jag får av alla! <3

På undomsmottagningen brukar det finnas en kurator. Kanske något för dig?

Vill du ge tillbaka. Om du trivs här så;)

Många droppar små vet du;)