Har du nära till en psykakut? Isåfall gå dit. De kan hjälpa dig, kanske lägger de in dig ett tag så du får vila upp dig och få den hjälp du behöver. Du måste försöka ta kontakt med någon.. Har du nära till en granne? Orkar du gå dit och låna telefon för att ringa någonstans?

nej jag bor långt ute på landet, ingen när granne och jag har inget körkort… jag vet inte vad jag ska göra!!

Det var lite värre. Om det är mobiltelefon du har så brukar inte akuta nummer som 112 kosta något. Eftersom du faktiskt har sån panik att du är så nära att göra något drastiskt, så skulle jag faktiskt föreslå att du ringer dit så de får hämta in dig.

*kram*

hur går det vännen?

Jag klarade inte av att ringa, jag vill inte in till någon avdelning igen, mår nästan bara sämre av det. jag la mig och sov lite, känns lite bättre nu men har biverkningar av de fem tabletter jag tog :/ det var dumt gjort, men jag tog i alla fall inga fler efter…

Jag vet inte vad som kommer att hända ikväll och inatt, det kan både bli bättre o sämre. men jag ska försöka hålla ut tills på måndag då jag ska till min terapeut. får berätta hur jag har kännt för henne så får vi se hur det blir.

Detta är så jobbigt, ibland förstår jag inte varför jag känner så här. det är inte jag. men ändå har det följt mig i flera år…

det känns som om jag alldrig kommer att bli av med det, och det gör det hela ännu värre.

Jag vill tacka för att du svarade i alla fall, du brydde dig fast du inte ens känner mig, har ingen aning om vem jag är. men det betyder en del för mig. jag har inte så många vänner, så jag har ingen att prata med.

jag ska försöka att ta det lungt, kanske skriva lite eller bara försöka sova. jag hoppas att jag klarar det.

Klart jag bryr mig. :) Jag vet ju hur det känns. Har dock inte varit så nära men på gränsen.. Då allt var nattsvart.
Håll ut vännen.. efter regn kommer solsken som de säger. *kämpar fram en liten sol*
Och som du säger så kanske terapeften kan hjälpa dig igenom det här.. Och det är ju bara att skriva av dig här. Vi finns här. :) Vi kanske inte alltid kan hjälpa, men vi kan lyssna och stötta.

*kram*

Hej…

Jag lider verkligen med dej,hoppas att det har släppt lite såhär dax på dygnet.Du kanske sover nu,och det behöver du nog åxå.Hoppas att dagen som kommer för med sig något gott till dej,ut i naturen och bara gå,ta med dej hunden eller katten eller undelaten.

Ha dé…

Det har varit lite bättre idag, men har haft biverkningar av tabletterna och kännt mig väldigt svag i kroppen. har inte orkat göra någonting, har bara legat i sängen hela dagen..

imorrn ska jag till min terapeut, får se hur det blir då.. förhoppningsvis så kan hon hjälpa och det blir bättre efter det..

Jag uppskattar verkligen era svar, det hjälpte. så TACK till er underbara!

kramar

Jag känner med dig. Jag har oxå mått så dåligt så man vet inte vad man ska göra.

Hoppas det snart känns bättre, men att ta livet av sig blir inte bättre. Du ska finna här och nu sjukdommen ska inte vinna över dig bara kämpa och kämpa. Det blir bättre men det tar tid, lång tid ibland.

Jag finns här om du vill prata, jag lyssnar gärna.

Många stora varma kramar från Kinna

nej man vet ju att det inte blir bättre av att ta livet av sig, men ibland känns det ju bara så. vad är meningen med att leva när man mår såhär dåligt och det känns som om man inte har någonting att leva för. plus att man bringar så mycket smärta till de i sin omgivning, då känns det bättre att göra slut på eländet.

men jag kämpar på som jag alltid har gjort, men det känns som om ju längre tid som går och när det inte blir bättre så känns det hopplöst. kommer jag någonsin att må bra?!

Tack #9 för ditt stöd! även om jag inte känner dig så betyder det mycket.

 Nu har jag precis tagit en dusch och ska snart försöka att sova och hoppas att det blir en bättre dag imorgon.

Godnatt och kram

Jag tror att du en dag kommer få må bra. Men jag vet också hur svårt det är att se det när man mår som du.. När allt är mer än nattsvart..

Men alltså! Bor du ensam där ute på landet förutom din djur då??? Kan du inte höra med nån bra vän om att kanske komma ut till dej??

Nej jag bor med min pappa och hans fru. men just den dagen var jag helt ensam. vi har heller inte så bra kontakt så jag kan inte vända mig till dom. har heller inte så många vänner… tyvärr. känns som om jag sitter i en ganska hopplös situation…