du måste verkligen säga sanningen till din terapeut vad har du henne annars för?! tro mig,det är verkligen inget att skämmas för, hon har säkert haft liknande o t om värre fall.att hon ska sluta gör det ännu mer angeläget då hon kommer lämna över till nån som hon tror kan passa dig.om du inte varit ärlig då kanske du inte hamnar rätt. du skulle nog behöva antideppresiva, åtminstone ett tag och nåt annat "akutpiller" än dom du har tills din ångest stabiliserat sig. hur går det med och ta tabl om du kräks upp det?? låter inte bra gumman. tro mig,vi är många här med samma och liknande känslor och problem, du är inte ensam och skäms inte för hur du känner,det är en sjukdom du har!! hoppas du kan ta åt dig lite iaf om inte annat,prata av dig här,funkar många ggr…

*styrkekramar* från en med panikångest…

Träffar terapeuten för sista gången till veckan.. Sedan semestertider i sommar och till hösten får jag träffa läkaren igen. Fast jag vet inte om jag orkar med ännu en strid med läkaren. Han säger bara åt mig att rycka upp mig och bli glad. Som om jag inte testat det..

Äter antidepessiva, cymbalta. Hjälper inte mot ångesten, men humöret blir åtminstone lite bättre.

Fast jag skäms oerhört.. Att proppa i sig mat.. Det är så fult, så himla fel. Och dessutom spy upp den sen är så onödigt.. Allt känns så dumt. Jag brukar kunna tänka logiskt och rationellt, vilket gör det bara ännu svårare.. Blir kaos över vad som är rätt.

Ta tabletter går bra, kräks bara efter hetsätandet och efter jag ätit riktig mat. Så brukar försöka äta en macka ganska ofta istället, inte lika ångestfyllt.

Känner mest bara för att gå i koma ett tag och vakna upp när jag orkar ta itu med allt igen.

fråga då terapeuten om hon vet nån annan läkare.vad är det för råd,rycka upp sig?? om det ändå var så lätt…förstår att det känns jobbigt,det låter som om du behöver en annan medicin som "tar" ångesten med… det är ju ofta så att det är såna som är väldigt rationella,sociala,prestationsinriktade m.m. som får dessa sjukdomar,sen går man runt o skäms! det är ju inte vettigt eller hur. man väljer ju inte och bli sjuk,eller hur. tyvärr har sjukdomar som inte syns ofta en tendens till att viftas bort av läkare och medmänniskor vilket gör det ännu svårare.jag önskar många ggr att jag brytit armen elr nåt ist för människor har en tendens till o bara tro på det dom ser,tyvärr. äta i sig måste du ju man att spy sen är ju inte bra men det vet du.tror du vet att du gör det för o straffa dig själv o känna att du åtminstone har kontroll över nåt…det är väldigt skrämmande o förlora kontrollen för en som är van vid o alltid ha den… som med mig,har alltid haft bra minne,planerat allt,både jobbet o i hemmet,hållt reda på födelsedagar,namnsdagar,möten m.m.m.

o nu kommer jag knappt ihåg vad jag ätit till frukost!! sååå frustrerande,även om jag vet att det är hjärnans sätt och säga till mig o sakta ner…

du ska se att det löser sig, koman löser inget problemen väntar kvar..

Har pratat med henne om någon annan läkare, men tyvärr finns ingen annan att tillgå för mig. Är jobbigt, för det känns som han förnedrar mig, men vad ska jag göra.. Kan tyvärr inte byta landsting.

Jo, varit väldigt social och oresterat väldigt mycket och varit bra på det mesta ända tills allt sprack. Nu är jag bara social på träningen eller när jag är ute för att dricka. Med alkohol klarar jag av sociala situatioer. Synd bara att man inte kan dricka så ofta.

Tror kräkningarna beror på att jag inte vill bli fetare. Äter jag så måste jag ju göra av med maten, alltså spy. Och sedan hetsäter jag för att ångesten släpper när jag äter, men sen insåg jag att chipsen och godiset gör mig fet, och då spyr jag.

Det har jag också insett, mitt minne är borta! Den senaste veckan har jag börjat förstå det.. Jag kommer inte ihåg namn, kommer inte ihåg hur jag skulle ta mig upp på hästen. En gång tog jag in fel häst från hagen, kom inte ihåg vilken häst som var rätt. Men efter ett tag insåg jag ju att Storis var brun, inte svart. Kommer knappt ihåg något påmatten heller, läraren förklarar - jag förstår, gör ett tal, sedan är allt borta igen. Riktigt jobbigt.

 Så minnet kan vara ett samband mellan allt det här?

du kan beställa en tid på vårdcentralen bara.säg att du haft en läkare som inte tar dig på allvar o att du inte tycker den medicinen du tar hjälper.viktigt att du säger att du har dagliga panikångestattacker.om du inte vill behöver du ju inte nämna din bulimi just för den läkaren.jag har samma läkare som satte min diagnos o han arbetar på vårdcentralen så prova iaf..

japp,minnet har helt klart med det och göra! samma som att när man är deprimerad/ångest så är man ständigt trött asså trött in i själen eller typ går runt o gäspar hela tiden.immunförsvaret kan oxå lägga av,man drar på sig ständiga förkylningar m.m.

allt detta är kroppens sätt att säga till att själen inte mår bra. allt hänger ihop…   kan ju kännas lite bättre att du inte är ensam om o känna så här.du ser,du är inte så konstig.. o långt ifrån ensam..

går o lägger mig nu vännen men hör gärna av dig så jag vet hur det är med dig.här elr i ett pm..

tänker på dig. kram.C.

Välkommen hit till sajten, Zaphix, hoppas du kommer trivas här :)

Jag blir sur på din läkare, denne borde veta att det inte går att "rycka upp sig", det är ju det man vill, man vill inte må dåligt.

Kram /Helena

#5 Okay, tack för rådet om vårdcentralen. Ska jag absolut testa. Hoppas bara att de inte hänvisar vidare till det stället jag går på nu.

Jo, känner igen det där med trötthet också, är trött jämt.

Tack för svaren!