Jag vet inte vad man ska säga… ingenting är väl att föredra framför en massa floskler.. Du vill hjälpa henne, kanske hon måste få en chans att grunda sig… att få se att livet inte är så hemskt som det känns.

Krama om henne, stryk över hennes hår och behandla henne sedan som vanligt, som du brukar.

Jag vet att för både mig och min syster när det känns för jobbigt för livet så hjälper det att se att det tar inte slut bara för att en enskild vill gå i askan en stund.

Du jag vet exakt vad du menar. Mitt ex ville ta livet av sig med och prata i telfon hur hon skulle göra. Jag vet också att man känner sig helt hjälplös. Det enda man kan göra är som Allamej säjer. Trösta när hon behöver tröst. Bara för att du säjer att det kommer gå bra så kommer inte hon att bli överlycklig. Men jag lovar dig att dem fina ord du säjer till henne värmer henne jättemycket. Dem betyder mer för henne än vad du tror.

Och visa inte din frustration inför henne. Om du gör det så kommer hon kanske att få skuldkänslor och må ännu sämmre. Och då mår ju du sämmre och så blir allt bara värre. Utan skaffa dig en annan ventil som är mer oberoende. Kanske skolkuratorn?

Om du bara fortsätter att vara hennes vän och säjer fina saker till henne när hon behöver det så tror jag att du är henne guld värd. Jag tror på dig;)

Hej, Lotta!

Bara att du bryr dig så mycket att du vänder dig hit för att lätta ditt hjärta och för att få råd hur du ska kunna hjälpa din vän är ett fint sätt att hjälpa henne på, tycker jag!

Jag har samma råd som du redan fått av Allamej & Veyla.

Var hennes vän, finns där för henne.. Att "bara vara" betyder oerhört mycket när man är dålig. Att finnas där, oavsett om man talar eller ej… Sitt och titta på tv ihop, skratta och gråt ihop, lyssna på henne när hon talar så hon blir bekräftad i vad hon säger, det kan du göra som vän.

Att komma med lösningar eller att få henne "frisk" får du helt enkelt överlåta till de professionella. Som vän är man det andra stödet, det vardagliga, saker man gör tillsammas, klappar om när vännen gråter.. hittar på något kul tillsammans när de gladare stunderna kommer… Kanske stöttar vid nått svårt tilfälle ev. sitter i väntrummet vid läkar besök osv!

Sånt vänner gör för varandra även då man är "frisk"…

Det är svårt att ha vänner och familjemedlemamr som inte vill leva. Vi kan inte vilja leva åt dem.. De måste själva vilja!

Det du kan trösta dig med är att det ej är någon kronisk sjukdom, utan det går med rätt terapi och behandling att lindra och i bästa fall få bukt med. Även om det tar tid och vägen dit kan vara lång! Man kan hjälpa till genom att motivera dem att gå på sin terapi, ta sin medicin, ev åka in akut när det blir för illa, osv. Sånt som förhoppningsvis med tiden kommer att göra att de mår bättre.

Men framför allt, fortsätt att "bara vara" den kompis du är! Tänk också på att du ibland har rätt att backa undan lite om det blir för jobbigt. Annars är det lätt att du dras med av hopplösheten, du kan behvöva vila ibland för att orka fortsätta vara samma fina vän!

Kram!