Usch.. det låter jättejobbigt.. Kan det vara så att han behöver en paus? Du skriver att han har depressioner och ångest också så kan det ju vara så att han ville fara hem för att reda upp sitt mående? Men givetvis är det ju jättejobbigt för dig.. att inte veta. Att inte veta vad som händer mellan er.
När ni pratar, hur känns det då? Känns det krystat eller kan du fråga honom lite mer personliga saker. Isåfall tala om att du saknar honom och att du vill veta vad som händer mellan er, att du är orolig. Men, ge honom den tid han behöver. Tala om för honom att du älskar honom och du saknar honom, och att du finns där för honom när han väljer att komma hem igen.

*kramar*

han fattar inte hur ont dehär gör i mej.

Ringde till han nyss och då var han hos en kompis, som vanligt.

funderar på att fara ner till han under 1:a maj, men jag vet inte om han vill att jag ska komma.

Han kanske förstår, men inte orkar.. Vilket förstås i slutändan inte hjälper dig något, för ont gör det ändå.
Har du frågat honom om han vill att du ska komma ner?

jag ringde upp igen och vi har pratat ganska mkt, han känner sej väldigt klyven vilket jag förstår helt och fullt. Jag ska fara ner till honom första maj och då ska jag försöka locka med mej honom upp igen ;)

jag har alltid kunnat säga allt till honom därför blev det nu som en chock för mej när han inte orkade höra (det har hänt jäkligt mkt i mitt liv dom senaste veckorna).

Det var iaf ett bra samtal, men jag har fortfarande inte fått svar på min fråga om han flyttar hem igen eller stannar kvar.

Det kan ju vara så att han inte vet. Kanske är han så osäker i sitt liv att allt runt omkring blir jobbigt..
Det är en jättetråkig situation ni hamnat i och jag kan inte annat än att hålla tummarna för att det löser sig för er.
*kram*

Jag håller med Ylva-Li när hon säger att han kanske inte vet…

Det är svårt när man mår dåligt. Svårt att orka engagera sig fullt ut, Det gäller nog både dig och pojkvännen för ni har det tufft båda två och det gör det svårt att få en fungerande relation när man ibland nästan har fullt upp med sig själv för att orka dagen…

Han har ju dessutom brutit upp från sin invanda miljö och "de sina" genom att flytta så långt och det kan vara jobbigt när man är ung att mista sin identitet genom att vänner och familj inte längre finns med som en naturlig del i vardagen…

Hoppas att det blir bra när du reser ner till honom, det är alltid skönt arr få träffas för att prata och reda ut så det inte blir missförstånd. Bli inte ledsen bara om han inte följer med dig upp som du hoppas på för han kanske inte är redo ännu utan behöver ytterligare tid att få komma underfund med vad han verkligen vill!

Tråkigt men kanske ändå nödvändigt om ni ska kunna få en stabil relation att bygga vidare på där båda känner sig trygga och nöjda!

Tänker på dig/kram!

Jag vill bara fråga dig om du har funderat någon gång på att flytta till honom istället?

Annars håller jag med dessa kloka kvinnor som skriver

kram

det är slut mellan oss nu. . .

Jag förstår hur det känns. Det värsta är ju åldern. Om man är 16 kan man inte göra så mycket:'(

 Du ska veta TheEnd att jag tänker på dig. Även om jag inte känner dig.

Kram.

Jag visste att det skulle hända men jag ville inte inse, ändå var det jag som tog första steget, men det var nog ändå det bästa som kunde ha hänt.

Han är forfarande den bästa vän jag nånsin haft och har.

Jag förstår att du är ledsen, även om det var du som tog steget. Jag har själv varit i den situationen och det är inte det lättaste. Vare sig man är 16 eller 25.. Det gör fortfarande lik förbannat ont.
Men tänk ändå.. han verkade inte så säker på ert förhållande, eller hur? Så kanske var det trots allt det bästa att ni gick skilda vägar. Och inget säger ju emot att ni inte kan behålla er vänskap. :)

*kramar på*

När man "mister" sin kärlek gör det ont och man måste ge sig tillåtelse att sörja, spelar ingen roll om det var man själv som satte stopp, sorgen över att det inte gick att fortsätta är lika stor för det<img src="http://gottblandat.forum24.se/images/smiles/typotux_090.gif" alt="!" />

Gråt vännen, för det ledsna behöver sköljas ut om det glada ska få plats i dig igen<img src="http://gottblandat.forum24.se/images/smiles/new_cry.gif" alt="!6" title="6" />

Kramar dig mycket

usch, det känns så tomt. saknar han jätte mkt, men på samma gång känns det rätt.

det känns som att jag inte vet vilken sekund jag ska börja gråta.

Vi förstår det. Det var nog rätt det du gjorde.

*Ännu mer tröstkramar*

Gråt bara, det är bra att gråta.

tycker inte om att gråta, blir bara ännu mer ledsen och får ont i huvudet.

 …. :/

Jag önskar jag kunde göra något.:'(

Är ensamen hemma nu, känns ännu tommare(?). har ingenting att göra, vill ju vara sysselsatt för då slipper man tänka.

Finns det inget du kan göra, kolla TV för att fördriva tankarna lite kanske?

#20 Jo sitter och kolla på nyheterna :P

Själv ska jag strax titta på Numbers med min son..

Sedan blir det Boston Legal för det gillar jag

Hoppas att du kan sova gott i natt, vännen!

Kram

sova är nog det som nästan alltid går lätt =)

Då säger jag God Natt till dig nu!

Natti :)

Godnattsen och kramisen.

Idag har jag pratat med honom i typ 40 min, känns väldigt bra, vi kan prata om allt utan att det känns konstigt.

Han kommer upp i slutet av nästa vecka för att hälsa på mej =)

Trots allt detta känns de väldigt tomt och ensamt.

Jag undrar bara en sak. Väcker inte det en massa känslor till liv igen? Jag vill inte förstöra något men är det värkligen så smart att han fortfarande ska ha kontakt?

Hata mig inte nu. Jag vet bara att jag hade förstörts av det.

Men om du känner att du klarar av det så kul:D

Men jag är lite orolig för dig…

just nu känns det bara skönt att vi har så bra kontakt, egentligen tog det slut mellan oss för väldigt länge sen men ingen har vågat erkänna det.

Bra att det käns skönt.